riciere, under bitter klagan öfver, att Rysslanc nödgats i 40 år åsidosätta sina naturliga allierade till förmån för den tyska politiken, och derföre belönats med den fräckaste otacksamhet: — och slutligen att Polens återställelse genom Kejsar Nikolaus är så mycket mindre osannolik, som det återställda Polen vore et slags kil, indrifven i Tysklands hjerta. Isammanhang härmed påstås, och detta med full tillförsigt, att Ryssland förklarat sig aldrig ärna erkänna någon tysk centralmyndighet. Den i Krakau utkommande tidningen Jutrzenka för den 28 Augusti innehåller: Efter trovärdiga källor kunna vi försäkra, att underrättelsen om ett upprorsförsök i Petersburg icke är någon dikt. För kort tid sedan offentliggjorde vi den bemliga befallningen om häktandet af två bröder vid namn Wigowski, och nu ha vi erhållit den upplysningen, att dessa bröder hade sökt förbereda garderna i Petersburg till upproret, men misslyckats. Många menniskor voro i anledning häraf häktade, men bröderna Wigowski hade spårlöst försvunnit. OSTINDIEN. Bref från Bombay af den 20 Juli bekräfta Multanernas nederlag i Juni, genom de under löjtoant Edwardes befäl stående Indobrittiska tropparne. Diwan Mulradsch — eller Radschans i Multan konselj — hade derefter velat gifva sig emot borgen för sin personliga säkerhet, men då ovilkorlig underkastelse fordrades, gjorde Multanerna den 4 Juli ett nytt anfall med 48,000 man, vid Sadusam, mot löjtnant Edwarde, som under tiden förenat sin styrka med en annan under öfverste Cortland, men blefvo på nytt tillbakaslagna. Mulradsch sjelf flydde och engelsmännen stodo vid sista bulletinens afgång framför Multans murar. Mindre lyckligt aflopp Holländarnes så ståtligt förkunnade eröfringståg emot Bali, den stora af sjelfständiga furstar styrda ön, straxt öster om Java. Expeditionen afgick emellan den 28 Maj och 3 Juni, och bestod af 4 krigsångfertyg, 2 briggar och en mängd smärre krigsskepp, samt 42 transportskepp, med 3000 man af alla vapen, matroser och sjösoldater, samt bärare (culies) oberäknade; alltsammans under befäl af generalmajor J. GC. van der Wijck, som inskeppade sig på krigsångfartyget Hekla ; operationerna vid kusten leddes at öfverstlöjtnant Staerk. Anfallet på balinesiska fästningen Djaga Raya satte Balinesernas styrka på prof, men röjde tillika Holländarnes klena anordningar, ty just i detsamma de trodde sig ha segrat, sågo de sig tvungna till eu skymfligt aftåg med stor förlust. Så häftig var striden, att Holländarne inom två och en half timma bade skjutit bort hela sin ammunition — 300 granater och 80,000 kulor och patroner. — Balineserna upprätthöllo sitt rykte som fruktansvärda skarpskyttar; hade deras artilleri betjenats lika skickligt, så skulle icke en enda holländsk :soldat undkommit.