Aftonbladet – 9 september 1848, sida 1

Iogenting — ingzentiog! ropade hen och hastade bort. Besynnerligt! sade miss Susanna, seende efter sin systerson en stund; jag har aidrig sett hönom sådan förri Det går snart över; jag vet hvad som fattas honom! ropsde herr Thomson; cdet är er förlofning i morgon, och ingen bokstaf ännu från Buenos Ayres; det kan icke annat än göra något intryck på bonom.v Om underrättelser och bifall icke anlända snart, svarade Delores i sin egenskap af bortlupen fästmö, pskola vi taga saken raskt och följa ert exempel, miss Thomson. Ja, det skola vi, det skola vi i sanning! ropade herr Thomson. Skada att det icke kan ske i moron!V Glöm !fete att bjuda hans högvördighet i mergon,, hviskade miss Thomson; ri rider rakt förb hans dörr. Klokt erinradt! starade han; en prest måste vara närvagande vd föslofningen; det är gamma avglosax!sk sed. Och tegssstonen upplöstes. NIONDE KAPITLET. DEN FÖRKASTADE: Atonen samma dag omkring klockan 40 satt bafon von Spandau vid aftonmåltiden med sin vän Foriuna i det gamla trädgårdshuset icke långt från Caimpo da Saaxta Asna. Denna vän varlikaledes en engelsk qviona — miss Sara Wåking, men som vid den tiden bar i Brasilien belt entelt namm af Fortuna. Hon hade sxglat från England på ett fartyg med fulla 300 pasiegersre, destineradt till Sidney. De hade kommit till omkring 20 grader sydlig latitud, när eld utsrasi ombord, och endest den unge kxeptenens raskhet och sjölsnärvaro räddades skepp och pestagorare, bisnd bvilze två unga flickor redan hade kastat 8!g öfverbord uti försträckelsens första sgonblick. Skeppet var ännu 400 mil från Bragiiens kust. Kaptenen besöt, om möjligt, inöpa Rios hamn, cch lyckades. S::can unse es, cech jet upptöcites, ast till och me f ytterplensorna hade blifvit brända på mår ga ställen till ett halft tums djup. Sara bade icke kastat sig 57 klo en gammal vän från Europ Hon fanai , som högtidligt