Aftonbladet – 8 september 1848, sida 2

skulle visa att han varit på andra ställen vid de ifrågasatta tillfällena, då han var anklagad att hafva deltagit i rådslag om oroligheterna m. m. I synnerhet sökte han få underkänd ett vittne vid namn Chenu, en skomakare, som ban beskyllde att vara en mycket dålig karakter, och hvars berättelse var särdeles besvärande. Enligt denne persons uppgift hade der röda republikens anhängare, till hvilka Caussidiere hörde, flere planer att komma åt enskilda rika personer och aftvinga dem pennin-gar; och en gång, påstod detta vittne, hade de velat taga lifvet af en person vid namn Hodde, som väckt deras misstankar. Vid ett tillfälle i Löxembourg, och i närvaro af Ceussidieres: svåger, Mercier, Tiphaine, Sobrier, Monnier, Albert, Pille, Grandmenil och några andra personer, hvilkas namn (säger Chenu) jag icke kan påminna mig, anklagade Caussidictre Hodde, att hafva angilvit dem hos den falina regeringen, och uppfordrade Hodde att döda sig sjelf. Då Hodde nekat detta, hade det blifvit föreslaget, att döda honom. Några af de närvarande,, säger Chenu, ,började att knuffa honom hit och dit emellan sig; men Albert sa de, att han ej skulle tillåta, att ett mord begicks i hans rum, och Monnier och jag be-. gärde nåd för honom. Man lyssnade då till våra föreställningar och De la Hoddes egna; men ett förslag gjordes, att tvinga honom att döda sig sjelf i en vagn. Han stretade ännu emot, men lofvade tystnad för hvad som nu skett. Slutligen togs han till polisprefekturen, der Caussidiere satte honom i fängelse. Sedan vet jag icke hvad det blifvit af honom.) Lika märkvärdiga äro några andra vittnes mål, såsom den store vetenskapsmannen och gamle frihetsvännen Aragos. Man erfar af hans utsago, att de fleste af provisoriska regeringens medlemmar gerna hade velat skilja sig från Lonis Blanc, på hvars uppförande de genast sågo, alt han icke alls var någon vän eller anhängare af en republikansk fribet. Han hade ock då erbjudit sig att afgå, men de vågade ej antaga detta, emedan han med sina fraser hade lyckats väcka en tro hos den okunniga hopen, att han vore ett slags frälsare för densamma, hvilket ban ock har den fåfängan att inbilla sig sjelf. Äfven Ledru Rollin, hvilken beskrifves såsom en ädelsipnad man, bade vid flera tillfällen beklagat sig att han af oförsigtighet låtit det mest excentriska partiet komma så långt, i följd hvaraf ban nu flere gånger mot sin vilja måst tjena till ett verktyg åt Lovis Blanc och Caussidiere. Man ser äfven på åtskilliga ställen af vittnesmålen, att de sistnämnde personerna ansågo honom endast såsom ett verktyg. I sjelfva verket hatade de honom, emedan han mera uppriktigt ville frihetens sak, likasom AÅrago, Marie och Lamartine; men detta var icke Louis Blancs och klubbisternes syftemål. — Louis Blanc var likväl utan. tvifvel den bäste af de egentliga demagogerne, oaktadt sina kommunistiska idger och det förderfliga inflytande, som de hade att förvirra den arbetande klassens begrepp. Flera andra, såsom Blanqui, synas icke haft något annat syftemål alls, än tillfredsställandet af den gröfsta personliga egoism. — Häraf kan också förklaras den stora bitterhet, som man finner hafva egt rum emellan Louis Blanc och dem närvarande finansministern Goudchaux, hvilken sednare äfven var en varm frihetsvän, men tillika en vän af ordningen och med ett sansadt förstånd. Man finner af dokumenterna och af Goudchauxs vittnesmål att han, som lika med mångfaldiga andra i början af detta år tydligt hade insett, att Ludvig Filips och Guizots envisa halsstarrighet och beslut att motsätta sig all reform snart skulle leda till en katastrof, hade några dagar före revolutionen i sitt hus sammankallat ett antal personer, för att rådpläga om hvilka, i bändelse af en revolution, kunde föreslås till ledamöter i en provisorisk regering. Vi sökte dår, säger han i sitt vittnesmål, framför allt att ur föreckningen utesluta Louis Blanc och jemväl Ledru Rollin. Men denna kombination besegprades af en annan, som uppgjordes i tidningen Reformes byrå, och der Ledru Rollin, Louis Blanc, Flocon och Albert uppsattes på listan, — Uti den sistoämnda sammankomsten bade den förutnämnde Adolphe Chenu varit em verksam hufvudman. Denne Chenu och hans kamrater hade tvungit Goudchaux och hans vänner att antaga Rollin och Blanc, emedan desse bade hela makten i sin hand och de andra bade ingen. Märkligt är ett yttrande härom, som förekommer i Åragos vittnesmål. Många yttra till oss, säger han, ,hva: före kunnen j icke bita ifrån er? och derpå kan man svara: emedan vi icke hafva några tänder. Vi voro tvungne att låta många saker passera. Uti Aragos vittnesmål förekommer äfven Fat FO