Aftonbladet – 5 september 1848, sida 3

sta ransaknpiogsåtgärder, hvad varseblir man? -N blefvo valda till ledamöter i detta utskott, ni satte er för första gången kring ert utskottsbord, och invan ni ännu utforskat någonting, infordrade n alla de urkunder, som föregått den 45 Maj. Taler då icke vidare om er opartiskhet; tigen dermed ty i samma ögonblick ni satte er kring ransak: ningsbordet, satte sig hatet och förbittringen vic er sida. : Tro ni kanske, mina herrar, att jag försvara) mig nu? Nej, jag försvarar mig icke, Jeg står full. komligt skottfri; ty under juridagarne finna icke vi mig någonpstädes; — eller snarare: ni finna mig på min post. I afseende på den 45 Maj riktas några misstan. kar emot mig; men äfven den 45 Moöaj har jag lag: ligen och som hederlig man uppfyllt min pligt. På hvad sätt söka ni derföre att på mig? Min politik är förfelad, heter det. — Låt så vara; man har förkastat den, då man låtit makten falla mig ur händerna. Men månne jag icke fått dechargs för alla mina åtgärder före nationalförsamlingens första sammanträda, genom hennes då gjorda formliga förklaring, att jag gjort mig väl förtjent af fäderneslandet? Fordra ni kanske redovisning af mig för den belgiska affären? Fordra ni redovisning för de ombud jag krivgsändt, de cirkulärer jag utfärdat? Ni förmå det icke! Ni förmå det icke, utan att med detsamma anfalla — jemte den provisoriska styrelsen — febroarirevolutionen sjelf! Tro likväl icke, att jag har något behofaf denna invändning, att jag ernar smyga mig undap bakom detta ryggvärn! Hvad min politik angår, så försvarar jeg den med några ord. Jeg har utfärdat cirkulärer, i hvilka jeg yttrat att man måste respektera ställningar och förhållanden, och ådagalägga broderligt sinne; men att man tillika måste till pationalförsamlingen sända nya republikaner. Detta har jag sagt; och jag försvarar det. Sannolikt eriora sig icke den närvarande förssmlingens samtliga ledamöter den kamp, som vi fört här under de sistförflutna åtta åren. Jag, som alltid förblifvit mira grundsatser trogen; jag, som aldrig vikit utom den krets jag utstakat för mitt bandlingssätt; jag, som sökt förverkliga allt hvad jag yrkat, jag sade: De män, som understödt julirevolutionens styrelse, bafva icke kunnat ändra åsigter; att vilja brådstörta dem i bestyret med en republikansk grundlagsstiftning, skulle vara att af dem begära omöjligheter.v Och när jeg bedömde dem så, förtalade jag dem icke; tvärtom, j.g bedömlie riktigt det menskliga lynnet, och jag förutsatte uppriktighet i deras ö:vertygelse. Valet 8f de af mig kringsända ombuden och deras befattoing har utgjort en annan anklegelsepunkt mot mig. Jag önskade att jag hade sett er, mina heirar, er, som anklaga mig, sjelfva i färd med de uppdrag, som påkallades ef ifrågavarande tidpunkt, så närbelägen utbrottet i februari. Dessa ombudp — ha ni segt — voro utrustade med obegränsad myndighet,! Lekom ej med ord, mina herrar! Myndigheten kal!ades väl obegränsad, men den egdessin ganska gifna gräns i sjelfva vanorna inom landat. Lekom ej med ord; men uppgifven i stället ett enda bland dessa republikens ombud, som, med sin obegränsade myn dighet, gjort sig saker till någon förseelse? (Sorl afbrott.) En röst: Och Riancourt? Ledru Bollin: Åb, ni överraska mig ej med det namnet! Jag väntade att få höra det; — ombuden hafva besegrat er: ni förmå ej smälta det. Men det är icke mitt fel. (Våldsamt sorl.) Ombuden — säger map, och med detta uttryck örolämpar man republikens samtliga ombud, medan man erinrar om en man,som tillbragt en del af sin lefnad i galerfängelse. Ni borde dock hafva tilagt en omständighet, mina herrar af undersökningsutskottet, nemligen den, att mannen, som varit galerfånge, icke blifvit utnämnd till någonting — al mig. Republikens ombud utnämndes af mig, och de valde sina underordnade; men den man, söm efter er uppgit varit en lösgifven straff-fånge, var aldrig något Republikens ombud. Han var någonting helt annat: han var ett polisens ombud. Detta visste äfven pi, men ni sade det icke. Denne polisagent, på hvad sätt blef han utnämnd? Af hvem blef hen föreslagen? Jo, af en bland de mäs, som ni tilerkänt ert högsta förtroende, en a! dem, som pi beklädt med den hedern att föra ordet i nstionalförsamlingen — af m:r Bucbez. Och hvarföre fick han ett sådant förord? Derföre att hen, ett ögonblick återupplyftad genom den stora sambhällsskakningen i Februari, hade i Paris förhållit sig hedrande, hade stridt på barrikaderna. Sådant är förhållandet med Republikens ombud. I afseende på våra utrikes angelägenheter åberopa ni expeditionen tillRisquons-Tout; jag skall bäröfver förklara mig utan allt förbehåll. I Belgien hade större delen af den fallna styrelsers ministrar församlat sig. De konspirerade under belgiska styrelsens hägn. (Buller. Långvarigi afbrolt.) På Schelden lågo tre engelska krigskepp, färdiga att bemäktiga sig Antwerpen vid första oroliga rörelse inom landet. På den tiden fanns inom Frankrike en så kallad Belgisk Legion, som vi alla sett och alla tillropat bifall, när den deployerade på våra bulevarder med sin nationalfana (sorl) Denna belgiska legion aftågade från Paris. Hvad gjorde jag för den? Detsamma, som för Tysksö Legionen, Savoyiska -Legionen: jag lut den belgiska legionen följas af elever ifrån Polytekniska skolan, till förebyggande af oordningar. För nationalgardet vid gränserna hade vapen blifvit reqvirerade; det påstås att Belgierne bemäktigade sig dylika: men att de fått sig dem tilldelade, derpå finnes ej ett enda bevis. Vidare: Rebublikens vid belgiska gränsen varande ombud skref till mig att belgiska legionen befann sig der, beväpnad, och ville beväpnad gå öfver gränsen; ombudet frågade om det tilläts. Mitt svar blef nej. — Krigsministern begärde att Polytekniska skolans elever skulle återkallas; jag återkallade dem. Men den telegrafiska depeche, hvarigenom jag förbjöd att låta belgiska legionen tåga öfver gränsen, anlände för sent; för uraktlåtandet afsatte jag genast chefen för telegraflinien. Vidare: Har Belgiens styrelse afgifvit något slags reklamation till Frankrikes styrelse? På inet vice Om den låter någon heloick oeneralpro