Aftonbladet – 5 september 1848, sida 3

tistiska tabeller: uppvisa för hvarje år? Hvilket husligt förhållande äger rum med alla dessa unga flickor, som af nöd och brist öfverlåta sig åt vanäran? Hvilket husligt förhällande förlyckligar väl dessa skaror af arbetare, som digna af nöd, bredvid sina värnlösa barn? Hvilket husligt örhållande skyddar dessa ålderstigna, bvilka utan hus och hem, fastän de äga barn och barnbarn, nödgas sluta sina dagar på fettighuset? Hvad vi önska, det är att femiljförhållandet raåtte äga rum öfverallt, och för alla. Sägen då ej, att familjen icke respekteras af oss; det är icke vi, som vilja förstöra den; tvärtom: det är vi, som önska att mångdubbla och vidga den. Det ordas derjemte från er sida om aktning för eganderätten; men äfven vi påyrka eganderätten, ty vi fordra, att äfven arbetaren måtte kunna åtnjuta den, att han måtte kunna ega kredit, eller medel för utöfvandet af sitt yrke. Den eganderätt vi fordra, är den aktningsvärda, arbetsamma; vi önska eganderätten, ifrigare måbända, än ni; ty vi pästå, att förmånen deraf kan utsträckas till ett ännu större antal samhällsmedlemrar, Här ges i vårt land kommunalegendom, som kan utskiftas mellan enskilda; här finnes på talrika orter öde land att uppodla. Denna nationalegendom återstår att mångdubbla och göra fruktbar. (Afbrott.) Ja, vi älska eganderätten, mer måhända, än ni! Fordren pni ett bevis derpå?... I Frankrike är egande: ätten i detta ögonblick underkastad det yttersta lidande. Kasten en blick i våra inteckningslängder, och ni skola varseblifva, att eganderätten knappast är någonting mer än ett namn, attskuldsättningen lurar der bakom. Nåväl, det är vi, som till förmån för dessa skenbara egare påyrkat en hypoteksinrättnipg; men det bar blifvit vägradt, under föregifven farhåga för ett pappersmynt utan ond. Var det då också ett pappersmynt utan fond, som ni lät banken utgifva till belopp af 75 millioner francs mot inteckning i kronoskogarne? Men örslaget om en hypotheksinrättning har af oss blifvit framstäldt för i era månader sedan, och det är nj. som afvisat och förkastat det. Flera röster : Betänkandet derom är nu uppatt och afgifv.t. Ledru Rotlin: Så mycket bättre; festän det forIrats månader att bringa det derhän Jag upprepar således, att äfven vi önska eganderätten, och mer till äfventyrs än ni; vi önska den vidsträckt, nångdubblad, likasom familjen. Det är vi, som erinrat er om alla forntidsrepubikernas undergång genom eganderättens sammanopning på för få bänder, och att Nordamerikanska statsförbundet, denna st ra och sköna repubik, icke löper något annat äfventyr för sitt bestånd, in sammanhopningen af för mycken egendom på ör få hander. (Buller. Afbrott.) Jag äger icke att man i Amerika fordrar någon Lex agraria, men hvad man der fordrar för närvarande, är fri fördelning af vissa jordområden, som tillhöra statsförbundetn. Talaren genomgick härefter i få ord hvad han yttrat i det föregående. Han erinrade om den första nationalförsamlingens förferande, i motsats mot conventets, och att om dea nuvarande nationalförsamlingen ville fö!ja den förstas exempel, så vore republiken räddad. Hela verldens blickar äro fästade på er, yttrale han slutligen; det är frihetens sak, som det illkommer er att beskydda och försvara. Måite ni i oviota I att cå haliet värka