Aftonbladet – 2 september 1848, sida 3

— GT — — AA bringad till tystnad; och intilldess är hans person i moraliskt--.och -medborgerligtyhänseende dömd till dödep... Juste-milieun kan lika litetbegripa en sådan mans förakt för en sådän dödsdom; som den kån fatta -vidhållandet af en sedlig öfvertygelse, i trots af en sådan dom. Juste-milieun erkänner icke en sådan öfsertygelsens makt, emedan den sjelf saknar densamme. Herr Thomson hade flyktigt läst Elegias de la Piats,. och hade ansett dem ganska interessanta, gånska sköna, ganska nätta, och att de förrådde särdeles poetiska anlög, liksom han sedermera fann författarinnan ganska interessant, ganska skön, ganska nätt, ehuru långt ifrån att Vara så tunn som hennes lilla pamflett, utärl med ett afgjordt sndetag till korpulens. Men han bade hvarken tid eller tillfälle att gifva akt på den lefvande öfvertygelse, som g:nomandades verket, emedan en så beskaffad öfvertygelse omöjligen skulle kunna förlikas med hans egen. Herr Tiomson, lik tusende af hans slag, tänkte dessutom sällån, om någonsin, längre än kopieboken nådde. Han kalkylerade och kalkylerade; det var hans sätt att tänka, ty så tänker man i affärer; och hela hans 1f var en affär. Han bade icke en timne-öfrig för någonting, som icke direkte hörde till bana affärer eller angick konom personligen. I första veckorna efter Dolores ankomst hade han pästan glömt att hon var författarinna till elegierna, liksom baronen, lyckligtvis förhkonom: sjelf, hade förgätit att ban någonsin bade visat honom pam-. fletten. Herr Thomson betraktade fysisk existens såsom hufvudvillkoret för hvarje sak. Han skötte icke sina affärer, för att lefva af deras afkastning, utan han lefde endast i affårerna. Och såsom hulvudvilkoren för fysisk existens betraktade han frukost, middag, aftonmåltid, -sodayatten, peppar, senap, kastorolja, sherrys: porter, öl och en stor engelsk familjesäng. Hen bade en gång föresatt sig att gifta sig medi sennora Dolores; och Kerr Thomson var en man,. som sökte verkställa hvad han föresatt sig, det måtte vara hvåd åom helst. — å Hinango hade genomskådat den gamle-enklingens plan, Och Vika klart förstod han sin gqvinliga väns belägenhet. Iinango kunde och ville icke lemna i henne en sådan belägenhet, och icke destomindre ökades do svårigheter, som voro förknippade med