Aftonbladet – 2 september 1848, sida 1

UTSKOTTSBETANEANDEN. Lagutskottets Betänkande, i anledning af dels Kgl. Maj:ts nådiga proposition om antagande af NY STRAFFLAG, med flera tillhörande legbestämmelser, dels ock åtskilliga särskildt väckta motioner i afseende på kriminallagstiftningen. (Forts. från gårdagsbl). Hvad innehåidet sedermera angår, så måste i första rummet erkännas, att lagförslaget utmärker sig genom en särdeles fullständighet, och att man deri omsorgsfullt sökt fylla de brister, som vidlåda närvarande brot:må:slagstiftning. Icke något till den allmänna lagen hörande ämne synes deruti förbigånget; och i följd deraf finnas här straffbestämmelser, hvilka i gällande lagstiftning måste sökas på särskilda ställen uti civiltagen. Brottens karakterer, deras olika nyanseringar äro med noggrannhet angina, och förhållandet emellan brott och straff är, enligt utskottets omdöme, i de flesta fall, efter rättvisans fordringar, afmält. Med aktning för mMenni:kovärde bar msn deri vidare sökt förena allvar i bestraffning; och ostridigt är, att förevarande förslag i vissa ascenden är vida strängare än 4734 års lag. Men ehuru utskottet säledes erkänner värdet af samma förslag, har likväl utskottet ansett betänkligt att förorda dess oförändrade antagande. Utom nägra tillägg, förändringar och jemnkningar i enstaka fal. finner nemligen utskottet vissa modifikationer och afvikelser af mera genomgripande och hufvudsaklig art vara af nöden; och för dessa får nu utskottet redogöra, med framläggande af de grunder. hvarpå utskottet stödjer sin öfvertygelse i denna del. a) På sätt redan är nämndt, utgör frihetsstraffet den straffart, som i förslaget mest användes. Detta straff för kommer under benämninz fängelse, indeladt i sju grader, den första på lifstid, den andra från ätta till och med tio år, den tredje från sex till och med åtta år, den fjerde från fyra till och med sex år, den femte från två till och med fyra år, den sjette från sex månader till och med två år, och den sjunde från trettio till och med etthundraättatio dagar. Och föreskrifves derjemte i den särskilda fångelselagen, att detta straff, utom dä det ådömes i första graden, sall verkställas antingen i gemensamhetsfängelse i öfverensstämmelse med Auburnska systemet, elier i ensamhetsfängelse, efter Philadelphiasysiemet, med tiilägg (i 9 ), att sednare arten fängelse bör till en början begagnas för den, som dömes till fävgelse i sjunde eller sjette grad, med rättighet för Konungen att pröfva i hvad mån sådant straffsätt i hver af dessa, och sedermera äfven i andra fängelsegrader, under den första, införas må. Det är i denna del, som justitieombudsmannen hänfört sig till sin inom Lagberedningen yttrade skiljaktiga mening. Denna skiljaktighet afser imedlertid icke straffets intensitet, utan endast dess benämning. Han har nemligen ansett frihetsswraffet i de första sex graderna böra kallas straffarbete, och i den sjunde fängelse; och han har dermed bibehållit den indelning, som var gjord i det af Lagkommitten först utarbetade, och efter verkstäld revision, år 4839 från trycket utgifna förslag till allmän kriminallag, hvilket hufvudsakligen legat till grund för det förslag till strafflag, som nu är föremål för pröfning. Men i denna indelning låg icke endast en skilnad till namn, utan ock till beskaffenhet. Det frihetsstraff, som kallades straffarbete, ansägs böra äga en svårare karakter än fängelset. det förra ingingo såsom hufvudsakliga momenter rihetens förlust för längre tider, i förening med vång till arbete och en behandling efter Auburnska systemet; hvaremot fängelset icke ovilkorligen var förenadt med något arbetstvång; men äfven angelset hade vissa modifikationer. Det borde remligen tillämpas på tre sätt, eller såsom enkelt ängelse, enskildt fängelse och fängelse vid vatten