Horatio meddelade sin vän brefvets innebåll. Det var en artig inbjudninz af sennor Vera från Goa, att han villa göra honom den äran att helsa på honom, emedan han ville rådfråga honom såsom konstkännare angående enmålning. Båda misstänkte, att rådfrågningen endast var en förevändning för att få råka Horatio, i följd af det intryck, som Dolores moders porträtt hade gjort på negern. Kom med mig dit, såde Horatio til sin vän, för hvilken gåtans lösning icke var mindre vigtig, emedan hans moders familjnaran hade gjort ett lika besynnerligt istryck på Dolores, ombord på Nordstjernan. Jan, anmärkte Alvar.z, det förekommer mig, som skulle ljus uppgå för mig, rörande allt hvad hitintills synts mig så mörkt. De båda Apollosönerne åtföljd s dagen derpå kl. elfva, och blefvo af samma hetjent införda i en salong, möblerad i den europeiska Iyxens gamla, i sistförflutna seklet brukliga, stil. Efter några ögonblick infann sig sennor Vera. Han mottog de båda vännerna på ett sätt, som anstod en man af verld, helsade dem på spanske, med portugisisk brytning, och fästade isynnerhet sin genomträngande blick På Alvarez, hvars ansigte hsn, såsom det såg ut, icke hade gifvit akt på i tullhuset, af ren försänkthet i betraktelsen af porträttet. Hr Vera talade uppenbarligen med förlägenhet, och tycktes icke finna tjenliga ord, för att inleda sitt ämne. E:t ansigte, sir, sade han efter några få förberedande ord, försäkrar mig, att jeg icke bedragit mig i mina förhoppningar. Vill ni hafva den godheten att gå med mig i mitt rum och se på en målning. De båda vännerna stodo snart jemte negern i hans studerkammare. Åtminstone liknade rummet mer en lärds bibliotek, än en köpmans konversationsrum. Hr Vera drog åt sidan den gröna gardinen, som betäckte en målning, och Horatio och Alvarez studsade tillbaka, då de sågo samma porträtt af Dolores moder, eller åtminstone en kopia, målad af samme mästare, som man sett i lådan i tullen. Ni är då en syst:rson till sennor Gabritl Garic505 ? sade hr Vera till den förvånade Alvarez; ;ty edra anletsdrag likna hans, liksom ce likna er noders Porträtt, hvilken jag kände. Och ni, om jag år frågan, tillade han, vändande sig till Horatio, ri kunaen båda, mina herrar, tilläfventyrs lemna mig undsrrättelse om det fruntimmers lif eller död, hvars porträtt ni ser framför er, och hvaraf jag för cke länge seden såg en kopia i tullen ?