Aftonbladet – 29 augusti 1848, sida 3

pt Hvad är er fashionabla verld i Sydamerika, mir bäste sennor Horatio? Hur kan ni jemföra den med våra engelsmän af anseende? Ursäkta mig, men jag menar er väl. Till och med om — till och med om bland dessa halfbarbarer, bland spanjorer, och portugisare, och fransoser och dylikt — en målare jeller musikus, eller språklärare, eller till och med en mekanikus, får tillträde i ett eller annat hus, så tillåt mig fråga: hvad slags hus är det? Kan. hända var gentlemannen, såsom han kallar sig, der förut ingenting annat än en skolmästare, elle delser är han en utld och dessutom och i alla hän. 3 änning; ty en engelsman, hyil. ken såsom en parveny upprättar ett så kalladt re. spektabelt hus, skulle icke lemna någon artist eller skolmästare tillträde till sin salong, på det han ce må utsätta sig sjel! för den förlägenheten, att hans gäst der skulla blifva sedd af någon herre, hvars porträtt han målat, eller hvars dotter han undervisat på piano. Min gode sennor P—, betänk hvart ni kommer med er pensel! Ni sätter er i bredå med betjenten, som lägger myntet i er hind för edra porträtter, eller edra lektioner i teckning. Ni måste till slut taga betoldt för ert handtverk; och gentlemannen, som skickar er betalningen, gkall litet fråga efter, om ni härstammar från en gammal spansk familj, eller icke. Ni är och skall förblifva en artist, och dermed slut; och detta grämer mig för ert kapitals skull — det kunde användas till något bättre. En dag satt Horatio i de svala rummen i konsternas akademi, och aftecknade ett Niobehufvud, då Alvarez nalkades honom, för att bjuda honom till middag. Horatio höll just på att berätta om sitt intressanta samtal med hr Thomson, rörande en artists ställning och en stenhuggares eller marmorhandlares anseende, åtminstone i den merkantila engelska verlden, när en hvit betjent i blått livrÅ med guldknappar, åtföljd a? en vaktmästare vid akademien, inträdde i rummet. Det är sennor P—, sade vaktmästaren ien vördnadsfull ton till den hvite batjenten, som framtog ett bref ur sin ficka, och räckte det till Boratio, med de orden: bfrån sennor Vera vid YVslongogatan. Båda igenkändo vid första ögonkastet den intressanta negorns från Goa betjent, och sågo frågande på hvarandra, medan Horatio öppnade brefvet. Helsa sennor Vera, sade han, vändande sig till betjenten, Djag skall taga mig den friheten att göra min visit i morgon omkring klockan elfva. j Bsetjenten och vaktmästaren gingo.