Aftonbladet – 29 augusti 1848, sida 1

pe RV RN ifrån 3 ryska livieskepp och 2 fregatter, samt den 24 på morgonen två linieskepp. Ryska krigsångfartyget Ottwasbnaiv afgick derpå söderut. Det ryska amiralskeppet har namnet Russea och är en tredäckare, med 429 kanoner och 800 mans besättning. Den 24 middagstiden afseglade danska fregatten Havfruny norrt ut. Från danska vestindiska besittningarne äro underrättelserna lugnande. Negerupproret på S:t Croix var dämpadt och negrerna hade ätergålt till arbetet. Ifrån de ostindiska besittningarne de:emot meddela engelska tidningarne, att danskarne öfvergifvit Nicobariska öarna och äfven faktoriet på Penang. I Köpenbamn bade man fått veta, att i Stralsund ångfartyget Drottning Elisebeth blifvit bestyckadt med 4 kanoner och fått 40 jägare ombord, för att beskydda pomerska kusten mot öfverfall af danskarne. STORBRITANNIEN. Vi omnämnde i gårdagsbladet, att den bekante M:r dIsraeli i underhuset gjort ett anlopp emot lord Palmerston för engelska kabirettets politik i afseende på Italien, och att lorden svarat genom meddelande af åtskilliga faktiska upplysningar af vigt och intresse, i synnerhet med afseende å den förmodligen nu redan i gång varande bemedlingen af Storbritannien och Frankrike mellan de krigförande i Italien. Vi meddela nu här nedan ett sammandrag af de båda talen: Efter en kort inledning kom M:r d Israeli till det egentliga ämnet, storsigillbevararen lord Mintos uppträdande såsom medlare å Storbritanniens vägnar i de italicnska tvisterna, hvilken bemedling han påstod hafva fullkomligen misslyckats, Närmaste ändamålet med lordens afresa till Italiea bade varit, att afhålla Österrike från ett infall i Sardinien; detta hade visserligen också uteblifvit, men i stället hade Sardinianerne infallit i Österrike. I medlersta Italien hade lorden i synnerhet skolat arbeta på etablerandet af diplomatiska förbindelser med Påfven; den sednare hade också visat sig benägen dertill, och Brittiska regeringen hade förelaggt parlamentet en bill till undanrödjande af de hinder, som lagarne för närvarande lade deremot; men under det billen gjorde sin långsamma gårg genom parlamentet, hade Påfven nära nog upphört att vara verldslig furste, och hela ågärden hade derigenom blifvit utan all nytta. Icke bättre hade det gålt i södra Italien, der lord Minto skolat medla emellan Konungen af Neapel och hans upproriske undersätare på Siciiien, och enda resultatet blifvit Siciliens fullkomliga skiljande från Neapel. Genom dessa händelser — mente talaren — hade lord Palmerston bordt låta afhålla sig från alla bemedlingsförsök i Italien; men icke desto mindre ville ban nu ånyo, och i förening med Frankrike, intervenera i öfra Italien, och det vore derföre nödvändigt att få veta 4) efter byad grundsats bemedlingen skulle verkställas, 2) af hvad beskaffenhet den skulle blifva, och 3) hvad ändamäl den skulle hafva. En bemedling kunde hafsa en blott och bart politisk karakter, endast afse att göra slut på blodsutgjutelse eller störandet af handeln; men dessa intressen förefunnos icke i öfra Italien, ty blodsutgjutelsen hade upphört, handeln hindrades ej mera, de politiska förhållanderne hade öfverhufvud genom krigshändelserne af sig sjelfve blifvit återförda till deras traktatsmessiga ställning. Det synes derföre, som om lord Palmerston äfven i ölre Italien, såsom han redan oa gjort annorstädes, vågade det farliga spelet, att grunda sin bemedling på hyad man skulle kunna kalla den sentimentala principen. Denna ställde nu för tiden nationalitetsgrundsatsen främst vid ordnandet af folkens inbördes förhållanden, Ville man nu tillämpa denna grundsats i öfra Italien, så skulle den störs!a förvirring blifvit följden deraf. Om, enligt pvämnde grundsats, Kejsaren af Österrike skulle anmodas att frånträda sina anspråk på Lombardiet, så kunde man alldeles icke inse huru Österrike skulle kunna behålla Venedig, huru lord Palmerston längre vore i stånd aut skydda Hollands och Danmarks intressen, hvilka lupo fara genom samma grundsats, eller huru han skulle gå tillväga då måhända Ungern, der det finnes 4 stammar jemte hvarandra, toge hans bemedling i anspråk, såsom det för 4 månader sedan skall hifyva baft för afsigt. Vidare frågades om den Anglo-Fransyska bemedlingen skulle blifva en väpnad; vore detta fallet, så komme dn ej att utgöra annat, än en invasion af de österrikiska staterna, emedan Österrike för närvarande ej besitter annat, än hvartill det genom trektaterne har rättighet. Slutligen måste man veta hvad som med bemedlingen åsyftades, huruvida Sardinien för sitt opåkallade angrepp på Österrike skulle belönas med Lombardiet, eller om detta sednare land skulle göras till ett sjelfständigt hertigdöme och derigenom förvandlas till ewt fortarande tvistäpple emellan grannstaterna. Visserlien påstod man Du, att ministrarnes egentliga af;Igt icke hade någonting att skaffa med alla dessa Ateressen, utan endast gick ut på att hindra ett infall af fransmännen i Ita ien. Men deremot kunde min påstä, alt fransmänuen lika lite hade medel Om rättighet till en invasion i de italienska staerna, om man icke tilläfventyrs trodde sig kunna rärleda en dylik rättighet från Englands oörsvar!ga inblandning i Neapels och Siciliens angelägenreter. Frankrike ville ingenting annat, än framalla ett tillfälle att få kungöra för verlden, att ett sodt förstånd råder emellan kabinewten i S:t James ch Tuilerierne. Ett verkligt godt förstånd emelan Frankrike och England vore visserligen ganska inskvärdt, och alla Englands stora statsmän hafva sjort detta till mål för sitt sträfvande; men dermot måste man på det bestämdaste ogilla ett tilltonstladt godt förstånd emellan de bäda regerinarne, hvars frukt städse varit, att en tredje nation itt sitta emellan, och det så mscket mera i närarande ögonblick, då fransyska regeringens kraft ndast och allenast ligger i militärmakten, och andets inre förhållanden äro så föga ordnade, att emnlilhetens store lord protector nyligen måst läta ;retaga. en razzia i j.ttelik skala emot den genom rödrabandet förbundna folkmassan i Paris. Hvartän den konstlade enigheten med Frankrike ledde, isa de sednare 47 årens händelser, hvilka i Holind, på Pyreneiska halfön, Altiantiska och Stilla afren, vid Platafloden, med etwt ord öfverallt, framallat förvirring och störande af folkrätten. Men n konstlad enighet med Frankrike, för att hindra tt anfall af denna makt på Italien, vore i närvaande ögonblick så mycket mindre nödvändig, som rankrike alldeles icke hade medel att företaga ett idant anfall. Det måste använda största delen af n militärstyrka för att upprätthålla lugnet i de rnämsta städerna, och om det ville uppbåda 400,000 an för att göra ett infall i Italien, så måste det nncfälla svss. 1