Aftonbladet – 29 augusti 1848, sida 1

UTRIKES. ee DANMARE. Från krigsteatern intet nytt: icke en gång berättelser om några förändringar i trupperna. förläggning. De danska tidningarne berätta endast om några äldre tilldragelser, som vittna on missnöje och splittring inom tyska armöen. Så t. ex. läser man i Feedrelandet,, att lördagen den 42 dennes, då två bataljoner mechlenburg-strelitzska trupper ankommit till Flensborg, hade de vägrat att gå längre norrut, och då de kommo till norra porten af staden, hade de lagt sig på marken och förklarat, att de icke ville gå vidare och icke strida för en orättfärdig sak. Afven säges, att vid högtidligheten den 6 dennes, i anledning af tyska riksföreståndarevalet, de preussiska och hannoveranska trupperna icke aflade ed. Två bataljoner mechlenburg-schwerinare vägrade äfven att svärja tillsamman med slesvig-holsteinska trupperna, hvarföre de beordrades tillbaka till Rendsborg och nu ligga i garnison uti de holsteinska städerna, Tjugu man, som bortkastat sina vapen och sökt att vid Hollnäs komma öfver till danska fartygen, hade blifvit gripna under rymningsförsöket och bortförde såsom fångar. I Flensborg tillåter sig det sämre folket och ungdomen många friheter, utan att tyska trupperna bry sig derom, men till stor förtret för slesvigholsteinska autoriteterna. Ofta tåga hundradetals män och gossar omkring på gatorna med danska kokarder och flaggor, sjungende en parodi på den holsteinska nationalsången, som börjas så här: SlesvigHolstein ist besoffen och ibland hör men preussiska soldater stämma in i sången. De danska tidningarne berätta äfven med mera fullständighet, hvad vi i går ur tyska tidningar omtalade, angående den så kallade Landsförsamlingens i Kiel prorogation. Men fioner deraf, att beslutet derom härledt sig från en uppmaning ifrån riksmitbisteren i Frankfurt, som ansett det vara bäst, att till fredsunderhandlingens underlättande församlingen upphörde med sammankomsten, samt att då provisoriska regeringen i hertigdömena icke var enig härom, och icke beller församlingen i början syntes benägen, hr von Gagern personligen i Rendsborg föreställt regeringsledamöterna nödvändigheten, att i denna tid lyda cen