Aftonbladet – 26 augusti 1848, sida 3

Mvile, TDaI Han Talat alt tj TVI YVCAla HOIMCOPatUICH med vattenkuren. Likafullt torde han dock få svårt bevisa all kallt vatten icke kan hafva eller få ett homeopatbiskt bruk, såväl som ett afledande, i likhet med andra medel. Sammaledes är det hans pligt framlägga hvilka andra medel återställt från koleraskendöd, eftersom det kalla vattnet, dorför att detta blo:t tillfälligtvis lyckats, icke är b nom i lag. Tills ins. gitter ge ifrån sig kunsksp om ett bättre återställelsemedel från koleraskendöd, må man ej förhasta sig i att dervid förkasta det kalla vattnet! Att dess användande, i de.ta fall, erinrar om den Habnemannska läkningslagen är ej dennas fel, blott ins:s förtunniogsider icke bortbråkade, i stället att reda, status questionis! D) Att jag dristat ändra, och dertill ytterligate minska de Hahnemannska doserna af kamferspiritus, som, i början af 4830-talet, kommo i bruk, det synes gå min kritikus serde!tes till bjer:at. För denna dosförminskning eger jag dock att åberopa bestämd erfarenhet ifrån — märk det väl! — en allopathisk läkare — Guttceits lilla arbete med dess lösliga prat!s säger vår ins. väläfven här. Allmävheten bör åter just här veta att samme . Gullceit 1847 i Orel behandlat kolerafarsoten, öfver hvilken ban först sedan skrifvit, samt att redan derföre hans utsago har nägot mer at betyda, än ins. vill inbilla sig och andra. Sagde rent empiriske läkare (Guttceit; Cholera in Orel 1847, s. 94) säger uttryckligen: De stora doser, hvilka gifvits af okamfer, månde dertill bidragit att medlet öfverlefovat sitt rykte. För magens känsliga slemhinna punder koleraanfallet (insultus cholericus) är t. 0. m. Hahnemannska sättet att gifva kamfer ännu för starkt, enär 3i kamfersprit tillblandas 3iij varmt pvatten och minutligen deraf gifvits en tesked. Blott en aura camphorata i slem eller en enda droppa kamferspiritus å is eller med 3j naphta acelti 3ij blandad, hvar 40 minut 3 droppar deraf, kan, utan skada, i koleraanfall tagasv. Så mycket jag ärar Hahnemann och svenska läkaresällskapet, som gifvit stöd och styrka åt kamferspritens bruk, i folkmedicinen mot kolera, har jag likväl, i ofvanstående åberopande af direkt erfarenhet från den nu gängse farsoten, tilräckligt skäl att fasthälla mindre doser. Luktning ä kamferspiritus (aura camphorata), i stället för Guttceits slemmiga vehikel dertill, som ej prompt vid första illamående kan fås; tungans bestrykning med den af samma medel befuktade flaskkorken, samt slutligen intagning af en eller annan droppa kamferspiritus bvar femte minut (till sistone således i alla fall dubbelt större dosis än Gullceit, ehuru mindre än Hahnemann och svenska läkaresällska-pet); det är min dosbestämning. — Några droppar mer eller mindre, det lemnas derhän, tills er nogare erfarenhet derom, än ins:s nakna påstående, med försäkran, uttalar sig. E) Absoluta motmedel (antidoter) böra till de fromma önskningarna af medicinen. -Deraf kan insändaren, såväl som allmänheten, förstå alt svettmedlen ock kunna verka tillsammans, såväl som laxermedel göra det. Men der magens slemhinna är så retlig, att den knappast fördrager en droppa kamferspiritus utan is, der är det lätt begripligt, att den ännu mindre kan tåla vid att ofvanpå fyllas med fläderte. Utom hvad min lilla anvisning, härom innehåller, må, som slutbekräftelse på sak samma, följande anföras ur dr Sondens räd mot kolera, 1834— 1848: Alla läkare känna att kamfer är ett pålitligt motgift mot nästan alla farliga verkningar af både vextoch djurämnen. AT sådant skäl kan den ej gifvas tillsammans med andra medel, hvilkas verkan den i många fall tillintetgör. — Jag behöfver här intet bättre sjelfförsvar inför allmänheten, än just detta! F) Säsom bidrag till hvad förut är anfördt (C), miste här ånyo erinras om skillnaden emellan fysisk värma och lifsvärma. Åt ett lik kan värma fysiskt meddelas, men icke får det dermed lifsvärman åter. Kallt vatten har någon gång vid kolera-skendöd, såsom jag i min anvisning påmint, återgifvit den sednare och lifvet. — Välj! Eget är att anse luftdrag och kallt vatten till verkan så för sak samma, att ins. kan fästa sig dervid, att jag tillstyrkt det ena, afstyrkt det andra. Skälen vore här nog vidlyftiga att anföra, kan dock försäkras att allehanda annat godt folk känner och antager en sådan skillnad bott på grund af olika befinnande af det ena och af det andra. G) Beträffande slutligen rhabarbernr, har jag anfört den såsom ett exempel på hvad i folkets mun går och gäller för. vmagstärkande, ett ord, som i läkaresällskapets underrättelse till allmänheten icke ens förefinnes, utan af mig med hänsyn till den vanliga folktermen blifvit citeradt. Mot det falska och obestämda folkbegreppet om magstärkande skyddsmedel, :ej . mot. läkaresällskapets rbabarberbruk ytttade; jag mig, För den, som afser ordställningen: och skriftens ursprungliga syfte, är detta solklart, nemligen för en hvar, som ej i hvarje ord af. mig vill söka sak mellan sitt och mitt förnuft. Hvyading.: mot mig yttrat, rörande kräkmedel, derpå är svar nog gifvet, både i den af honom åberöpade bsotiga indikations-brochyren och äfven i min sista, till så mycket bråk, oss emellan, oskyldiga lilla anvisningp. Min herr kritikus slutar med den anmärkningen: pToleranå pryder vetenskapsmännen bäst, och dernäst veltel alt välja forum för sina tvistera. — Ins., icke jag, ba hu valt detta (forum); — men aldrig har jag Dågonsin, förr eller nu, emot någon personlighet eller korporation uppträdt med namnlöshetens domino, för att under dess snäfva täckmantel ostraffadt kunna spela gåck och drifva gyckel på torget (forum), ej-heller någonsin gått andras ärenden. Jag instämmer eljest i den citerade mehingen, nfen vet mig ej varit intolerant derför, att jag antydt de faror, hvilka, efter min öfvertygelse, ligga i några af de, genom det lärda läkaresamfundet rekommenderade Folkmedlen emot asiatiska koleran. Den. kritiska ins. har sjelf gifvit amnig full: rätt hufvudpunkten, då ban. sagt: (B) IaI: afseende påsåderlåtning i kolera, så skulle vi, för vår del, lika -.ogerna lemna detta medel i allmänhetens, som dr L...i någons, hvilkens som helst, händer,. Hvad jag för min del här gjort, varsaåledes en pligt för hyarje läkare, som vill vara rättskaffens inför Gud och menniskor. Eller hade det kanske varit samvetsgrannare, om jag dolt min öfvertygelse för dem, hvilka i farans stund ville hafva mig till läkare, hyilket måst ske om jag af konsideration skulle hafva skrifvit jag vill och kan ej nu säga annorlunda, men.... i annat. intresse och annan anda, än som skett. — Sådant skulle, efter min åsigt, hafva varit; att drifva esprit de corps llängre, än samvete och andras bästa det mig medgifva. Men väl är jag af den mening, att stridigbeter om vetenskapen och dess tillämpning, afstriderna i. de offentliga bladen, icke kunna slitas. Der en landsplåga, som. kolera, står för dörren, der leda de ock till intel. Men sjelfförsvarets rätt och pligt har dock aftvingat mig dessa rader. . Jag är innerligt öfvertygad att hyarje läkare, i farans stund, gör sin pligt, alla och en hvar, efter ; ös Örstå men hoppas ock just samvete och bästa förstånd, men MOPPAs SMA JAA