Aftonbladet – 26 augusti 1848, sida 3

börd Ad BULLE 2AELER VJj VÄVS BE em IUOLA TEM UITLIJU för allt framsteg i naturvetenskapens användningin till läkedom. En statsmedicin låter derföre ickelb så lätt bringa sig till stånd, som detta kunnat skelh med statsreligionen och statskyrkan. Förbiseendelh detta, har såväl frågaren i A. B. (482), som dess!p värde svarare (490), bådadera synbart vacklande ilk egna tänkesätt, rörande värdet af läkares olika be-ld bandling nu för tiden, den förre genom popu-!T lära jemrörelser, den sednare sammaledes söktlå göra sig reda för hvar sin s3k, den ene för sin tro, lf den andre för att vederlägga denna, gjort allt sitt!A till att inom läkareyrket få den ena åtgärden så!FE god som den andra, och möjligheten, att med olika ii medel vinna samma ändamål, stor till oändelighet.la 2) Så vidt åter medicin skall bero på ett verkligt samband af skedda iakttagelser, rön och pröfvandeln erfarenhet, kan den ej vara så afslutad, att flit och lt talang ej skulle kunna inhägna nya fält bredvid delad gamla. Det är så Hahnemann först gjort genomjld (farmaceutiskt) enkla medels pröfning på sig ochb andra friska menniskor, ochdet var dymedelst han a kom läkningens naturlag närmare på spåret. Skallld detta bans görande och Jåtande liknas vid något annat !n än sig sjelft, så är det ej med någon troslära.lc Cur enim aliquis Hippocrati potiusj credat, quamih Hahnemarno — Så yttrar på titelbladet, till motto, d hvarje häfte af den österrikiska tidskriften för ho-li meopathien, och med dessa ord affärdar ock jag härs både frågare och svarare i Aftonbladet! så 3) Villfarelse är vidare, att tro homeopathiens!p väsen bestå af de oändeliga förtunningarne. Enl sådan åsigt är alltför ofta förd till torgs, samt både, med ord och gerningar (äfven redan af Hahnemann! sjelf) de facto, samt af hela vida verldens homeo-l tbi vederlagd, att den numera skulle kunna anses eller få gälla för annat, än ett ideligen med af-!, sigt fortsatt försök att göra hela saken löjlig. Förl min rioga del har jag redan 4835, uti min slut-!, anmärknivg till Hahnemanns Organon, som då!, utgafs i svensk öfversättning, emot en sådan förklaring lugnt och stilla inlagt protest, samt i mink brochyr: om homeopathiens ställning i främmande fc länder, Stbm 4846, dermed börjat sjelfva uppsla-lj. get i den saken. Grundprincipen i homeopathiska få methoden, såväl efter bokstafven, som efter andan, g är den först af Hahnemann, såsom naturlag upp-f ställda sanningen: lika botas med lika (similia si-lg) milibus curantur). Till denna åsigt kom han ej i genom förutfattad theori, utan genom försök ochla sjelfpröfning af medikamenters verkan på sig och) andra friska menniskor, jemte samma medels an-g vändande i sjukdomsfall. Ifrån de vanliga smärrela (refracta) doserna kom han ock småningom på samman erfarenhetsväg till vida mindre, under iakttagande af p starkare angrepp af medel, valda i öfverensstämmelse p med denna princip, än då de till framkallande af mer In eller mindre fullständig motsats af symptombilden!d (antipatbiskt) användas. Jag är ej den som förnekar, eller ens någonsin vet mig förnekat, att man-f nen med den stora tidsupptäckten, ifrån den gäng-s se ytterligheten, med den för hans läras bestånd nn och brukbarhet lika farliga som oförenliga tron:il mycket bjelper mycket., kom till en annan ytterla lighet, att medikämentdosen snart sagdt i intet an-k nat sjukdomsfall, än vid cholera, kunde vara eller!a göras för liten. I detta bänseende har jag redan j 4837 i tyska tidskriften Hygea (VI, 501 ff.) kort, men tillräckligen tydligt, som jag hoppas, motive-1 rat den åsigt, som inom homeopathicn, efter Hah-!c nemann mer och mer utvecklar sig. Det är neml).!4 ej att neka, att äfven hehs vedersakare med större doser utaf verkliga homeopathiska medel komma !) till läkningar t. ex. med såkallade specifika, fast, ej alltid utan skada för sjuke, byarpå de nog oftal, förekommande merkurialm. fl. d. medikament-, sjukdomar äro stereotypiska exempel för dagen, af lt vattendoktorerna mer än väl kände och erkändelt såsom föremå) för reningsprocessen vid de nya anstalterna derför. Sådant timar alla dagar, men än-r då bekymrar man sig blott föga (utom Hahnemanns; efterföljare) att undvika vådorna af starka doser.!f Lika litet vill man taga deras fysiologiska verkan,l!, som, fast ej ensamt, likväl säkrast, utrönes genom) försök på friska menniskor, till rättesnöre för me-l3 dikamentanvändandet. Det är genom denna nogare bestämning, som homeopathien, i alla länder, fått sina mesta anhängare. Denna specialkännedom förutan hade den saken långt för detta gått!c olycksprofetiorna till möte. Thy förutan bade den k visst icke i detta nu räknat mer än 45 journalerk och mer än 2,000 praktiserande läkare i sin legin tima tjenst, jemte sin serskilda publik. Icke allde-!a les så hos oss. Här har jag nog länge sått ensam. Mest återställda sjuklingar ha från min fredf liga härd infört den stora sanningen i lifvet, och!. så bragt den till andra. k Punkt för punkt vill jag bemöta ins angrepp mot homeopathien och mig. . 6 A) Riktigt finner jag då först, att en sjuk föres) Ipå sjukhus, när ban har bvarken vård eler hem. Men har man det (och för sådana skrefs min enskilda anvisning) samt heldre vill skötas eller 4. lo. m. blutt få dö hemma hos sig; så vore det förl! min känsla upprörande och sårande, ja, jag är viss latt flere skulle finna det så med sig, att, i dylikt -lläge, bortföras till kolerasjukhus, helst erfarenheten nogsamt visat, att icke der de bästa resultater lvunnits. Vid transporten till en sådan sjukdepet l verkar ej blo:t luftdraget, hvad jag angifvit, utan li lock den svårligen uteblifvande sinnesrörelsen ändål: mer, att göra koleristens förflyttning, från sitt fredliga hem, betänklig. Detta har i min anvisning, med flit icke blifvit antydt, för att icke inför denl: lilla publik, åt hvilken skriften ursprungligen varl ämnad, onödigtvis fästa alltför oroande uppmärksamhet på alla vådorna af transport. Nu då det ygäller att försvara satsen att transport är för dun! I kolerasjuke ganska betänklig, måste jag utsäga det, Idertill med den förklaring, att jag icke är den ende bland (allo-homeopatbiske) läkare, som har denna på erf.renhet stödda tanka eller vomtankap. 1 B) Det är med fägnad, jag ser ins. dela min opiI nion mot åderlåtning, lemnad i allmänhetens händer. Beträffande läkares anlitande af samma åt,lgärd ä: ock jag vida tryggare blifven, i mon kole1 -Iratherapien förnuftigtvis med tiden mr och merj rIeör sig fri derifrån, — on och ;) Vid denna punkt måste jag tillika öppet och fritt gifva ins. full rätt i alla de anmärkninger om kosllerablodets beskaffenhet, som mvt mig blifvit gjorrlda med hänsyn till följande, beträffande åderlåtning: Den lindring i plågor, som deraf plägar följa, är således för dyrköpt, helst i sådana farsoter, byilka, såsom cholera, pest och röffeber, utmärka sig med tunnflytbarhet och minskad fibrinhalt i blodet etc. Här har det ej fallit mig bättre i stilen, än att blodets tunnflytbarhet, som tillhör rötfeber, blifvit, tvertemot hvad jag med egna ögon sett, äfven hänförd tll koleran, hvilken medför minskad -Ifibiishalt i blodet med seg oförmöga att löpna, likt friskt blod. I de exemplar, jag till hoklädorna utlemnar, kommer sagde mening att silunda ändras: Den linåring i plågor, som deraf plägar följa, är således för dyrköpt, helst i sådana farsoter, hvilka, såsom I cholera, pest och rötfeber, utmärka sig, vare sig med tunvflytbarhet eller thy förutan minskad fibrinhal i blodet. : På åderlåtningens förkastelighet för allmänheten, mm 1 MM oo OT a RIM Wee I