Aftonbladet – 26 augusti 1848, sida 2

hvilken mefitiska ångor af svafvelbunden vätgas m. m. oupphörligt pollrade upp. Sedan polisen eller stadsmyndigheterna hade anvisat denna, vid en af de mest trafikerade trakter af hufvudstaden belägna, vik till reservoir för gatsopor och annan orenlighet samt afskräden, som kunde vara af stort värde för landtmannen, sålunda här begrafdes samt gjorde den omgifvande, redan i sig sjelf sanka, trakten ytterliare osund. Slutligen fattades det beslutet, att viken skulle alldeles igenfyllas och derigenom med tiden förvandlas till fast mark, hvarjemte en stenbro skulle byggas i stället för träbron, och en kaj läggas nedanför densamma, tjenlig att, om man så ville, der lägga till med fartyg eller båtar, hvarigenom Nybrohamnen finge en ansenlig utvidgning. Sedan fyllningen al Katthafvet derefter fortsatts någon tid, stängdes den gamla bron och byggnadsarbetet börjades samt fortgick på gammalt Stockholmsmaner, d. v. s. ytterst långsamt och sömnigt, så att man trodde, att det aldrig skulle komma att taga slut. Det var derföre nästan en glad öfverraskning, då det höga planket framför byggnadsarbetet denna vår borttogs och öppnade för vandraren ögonfägnaden af en bred, elegant och beqväm stenbro, prydligare än något annat föregående arbete af samma slag härstädes. Jemte sjelfva körvägen, som lemnar godt utrymme för ett par vagnar att mötas, löper ev likaledes bred och vacker trottoar, lagd med stora släthuggna qvaderstenar, och begränsad af en smakfullt ornerad balustrad af jern. Som bron, för att gå i linie mellan båda strändernas galor är temligen hög, så är en serskild med den öfre planen parallelt löpande, men lägre afsats anlagd nedanför, hvilken tillika utgör en kaj till Nybroviken, och hvarifrån en stentrappa på hvardera ändan leder upp till gatorna Alla hafva vid åsynen häraf gladt sig, att om arbetet gått långsamt, så är det nu åtminstone något som man kan se på med fägnad. Men beklagligtvis lärer denna fägnad snart blifvit störd af betydliga bekymmer. Det har nemligen, redan kort efter, sedan byggnaden blef färdig, visat sig, att grunden under densamma i följd af den starka tryckningen ofvanpå borjat skjuta utåt och rubba pålningen, så att fara är å färde, att hela verket först remnar och sedan kan ramla, om icke någon åtgärd att hindra sättningens fortgående kan utfinnas. Detta är en verklig olycka, då arbetet räckt i så många år och kostat flere hundra tusen riksdaler. Orsakerna skola såsom vi hört berättas vara hufvudsakligen tvänne, Den ena är, alt de personer som åtagit sig arbetet, ehuru skicklige i sammansättningen af de öfre delarna, icke förstått sig på sättet huru grunden eller pålningen för sådana broarbeten som dessa börs verkställas, för att bindra grundens utskjutande, i följd hvaraf en väsendtlig uraktlåtenhet blifvit begången vid pålningsarbetet, som också här i hufvudstaden lärer vara underkastadt betydliga svårigheter i anseende till bottnen: bedrägliga beskaffenhet; den andra, att bamn-, brooch börsbyggnadsdirektionen som haft bestyr med arbetet, icke skall finnas bland de beslutande ledamöterne någon, som sjelf förstår sig på byggnader af hamnar eller broar; och direktionen lärer olyckligtvis icke heller anat möjligheten af ett sådant missöde som de nu botande, samt derföre uraktlåtit att underkasta planen flere bepröfyvade, sakkunnige män omdöme, Imedlertid har diätselkommissionen, i anledning af den våda som visar sig, anmoda såväl hr öfverstelöjtnanten Erikson, som väg och vattenbyggnadsstyrelsen, att afgifva förslag till något sätt att om möjligt förebygga faran och vi skole snart meddela hvad de haft at föreslå. i