Aftonbladet – 19 augusti 1848, sida 3

miljs köttgryta med de mest utsökta fåglar, och är i det hala en af naturens värderikeaste gålvor för Patagonierna. Gossen trafvade omkring på sin struts i barnslig sorglöshet, och såg gång efter annan på Rosas (så hette Oreghams favorithund), men hastigt såg han konom icke mer. Han måtte ropa honom, så högt och ofta han förmådde med sin späda röst... Rosas var borta. Den stackars gossen styrde sin struts både kors och tvärs; men Rosas stod ingensiädes att finna. Den tanten, stt Oregbam komme hem, och icke skulle finna sin Rosas, kom på det stackars barnet med dödande oro. Han grot bittert, och fattande sin struts i n:cken, lät han denna föra sig hvart han ville, Rosas tycktes vara förlorad i det böljande gräshafvets gränslösa öken, karhända oförmodadt fallen i gapet på en iisiig, snokande blodhund, elior åtminstone utsatt för farsen att blifva uppslukad. Den tröstlöse gossen red omkring med tårfulla ögon, och vågade icke begifva sig hem utan Rosas. Solen hade redan sjunkit bakom horisonten, och samma faror, för hvilka favoriten var utsatt, hotade gossan själf. Men i en hast, fortara än tankevs flygt, syntes Rosas åter, och spran: på strutsen, som villo han gifva honom ett tecken att följa sig, och flög sedan med biixtens hastigh3 flera famnar I språnget, öfvar gräsbafvet mat b Gossen svängde om sin tvåb: i hunden. Så snart Rosis had2 upphunnit det första tältet, blef folket äfven satt I rörelse. Rosa! Ro68s! skrek ung och gammel; Oregham kommor lm, Rosas skyndade till Vela Li 2 Ro. sas, Oregham och Vela Lim! d hundrafal diga intonatoaer ur ti byn på Rio Negros Vala Limit satt vid en På en präktig poucho, till skare. Ehuru hon er ka, OCh var gansk icke desto mindre baffsihud, när Rosas ij; var I grannskapet. Hennes älskares friheten att hölja sar, eller åtmlastone alt sicka I . ljusröda tuvga kun:e nå, viaslando och tiuter ömsovis omkrivg kenns, och hoppande sedan upp i ig har på henne på nyt. Eter ot tältet och försvann, flyga han hade kommit. Vala Limi ord-ade I all skyndsemhet sina loc ikar på bästa möjliga sätt, flätade dem i två mås sor, slängde dem under armarna, och fästade den li en kout på bröstet. Rosas hade bokstofilgen af N