Aftonbladet – 19 augusti 1848, sida 3

ban i sitt kall som apostel, lossad från det menskliga samhälle, eom kastade förakt öfver den id, för hvilken ban hade uppoffrat sina anspråk på lifvet. Kristendomens spostel erkände för sin ovilkoriiga pligt awt lösgöra sig från femiljebanden, på det han måtte verka mäktigare, och icke belasta sig med förebråeleen att förena en ädel varelse med sitt öde, eller utsätta en qvinna för de förföljelser, för hvilka han sjelf var utsatt. Men detta oaktadt finnes uti kristendomens stadgar inga spår till ett celibat, sådant som kyrkan i sednsre tider upprättat. Det skulle föra oss för långt, att här inflicka våra -nmärtningar om munklifvet, hvilket ledde sitt uppho? från personers begär efter lugn och afsöndring ifrån verlden, på det de ostörda måtte tå öfveriåta sig åt andliga kontemplationer och inteliektuella forskningar. En såden personlig rigtninog, med försakelsa af kärlek i dess jordiska form, förutsätter imediertid en orubblig själsstyrka, som gränsar till det öfrermenskliga, emedan den åsidosätter naturens kraf och samhällets grundviikor. Eecdeast inspirationen för en hög id samt individualitens upplösning i denna id, ehvsd den antager form af tro, kärlek eller frihet, är I stånd att väcka en sådan moralisk kaft hos menniskan, som, der den blifvit väckt, förklaras af den profana verlden för svärmeri och öfrerretning, vare sig i eller utom klester. Det gifves kärlek i jordisk gestalt, som äri stånd att hänföra en ädel menniskas bjerta till den grad, att försakelse af jordisk Jycke, vid skiljsmesssn från det älskade föremålet eller vid dess graf, blir, till menniskobjertats beder, ganska naturlig. Det gifres kärlek i jordisk gestalt, så ren och hög, att det hjerta, som erfer den, vid skiljsmessan från deå älskade varelsen, äfven stiljes från hvarje hepp om jordisk lycksalighet. Lorenza försskede verlden och blef eu munk, emedan han omfat!at den kristna religion såsom religion, enligt den grundprincip från hvilken den utgick. Hos gyssesatie sig i klostrets enslighet med studium ef storien, och sökte efterteligionens ands i kyrns former, och efter kristna i munkerna omkring sig. Hen fenn hverken.i de ena eller bos de andra, hvad ban sökte. Han sig set fjerde årbundradets kolosssla byggtad, uppörd i jordisk Blecs och prakt — ett yppizbstens tompel, i hvilket slöhet och slun!ighet Upprest gna attaren. Han Såg den kristoa religionens ige och anda bär och der framskymta I förra å hundraden, medan den ännu kunde uppenbara sig som ice och anda, Innan absclut:smen, togit :yrkan i sitt våld och sammangjutit s!g med hinse, görande af hvarje prest en bödet, för att mörda sjsten, i stället för ett eE on in tro och kärlek. ; Corts. Jac