Aftonbladet – 19 augusti 1848, sida 2

denna tro förekommer dem döden som en öfver. ång till ett annat lif, och de lägga i den aflidves graf ) hans vapen och redskap, dem han kanhända kan behöfva under sin gång till don andra verlden, — Dödsoffret af alla oxar, hästar, guanaker och får, som den aflidae egt, är synnerligen eget, De dödag alla på hans graf, emedan han icke mer behöfver något på jorden och Ach-s-kenat-kanet har omsorg om hans famiij, hvilken ännu icke förstår det värde, som förmögenheten gifver menniskan. Yana Kirym innehade cn öfversteprestinnas rang eller embete. Hon egde i lika mån clairvoyancens, profetians och drömtydningens förmåga. Under nedsnet förutspådde hon tillkommande ting af en ung kalfs blog; hon ombestyrde begrafningar, vårdade sig om de sjuka, tillagade medicinska kryddor och ledde, medelst sijernorna, stemmens flyttningatåg, emedan kastken icke egde någon kompass. Slerskan nalkades. Dat var en spenslig figur, mon af patagonisk längd, och hvars profil, i likhet med ella andras, bildada en nästan perpendikulär lines. Hon hade en kög, djupt fårad panna, och en skarp, 2enomsränganda bilck i sina bruna ögon. En svart näsduk, fästad på förut beskrifna sätt, betäckte öfra delen af hennes hufvud. Det långa håret, deladt i två messor, hängde ned på hennes bröst, och var der sammanknutet. Hon var slägting med kasiken, och bar ett snöhvitt kalikoplagg närmast sitt oliv. bruna skinn, ett par rikt broderade pentalonger och halfstöflar af ofvan beskrifoa form, ur hvilka stortån stack ut, och insköts en stigbygelsrem utan spänna. Ty Vana Kirym kom till häst, i likhet med hvarje Patagon, både man och qvinna, som vill förflstta sig mer än fem steg. Hon bar en enda lång pil, utan båge, och den nationela väskan med elddon och cigarrer, af hvilka hon just höll på att röka en. Om den blodtörstige furste på La Platas strand har elagit min Oregham, vilja vi bryta upp och sätta öfver Pampas till hans boning, och han skall finna, hvilkens som hån har dödat! ropade den gamla mannen till sibyllan. Da kommal sade hon allversamt och i em jhå(18 strupton; de komma: din son, min Oregham loch menniskovännen från hafsstranden; och ytterilgare en annan med dem, som de hafva frelsat ifrån idölen. j Kasikan och hans barn lyssnade tyst till stbyllans ord och sågo-på hvsrandra. Hvarje anlote uttryckte jen tyst vördnad; och den gamle mannens drag lyste af glädje vid tanken på att återsa sin äldste son, ieom hade rest med signor Testa till Buenos Åyres,