Aftonbladet – 19 augusti 1848, sida 2

utgöra Tidens principaler, för att under deras skylt lura sig till en penningeinsamling. En ökad anledning till en sådan misstanka kunde ligga dels. deri, att flera försäkringar förekommit i Tiden, att alla de tänkande, numera vändt sig till dess läror, hvaraf man kunde haft anledning förmoda att Tiden skulle bära sig sjelf, dels ock deri, att intet slags räkenskap bifogas, som utvisar tidningens närvarande ställning och det verkliga bebofvet att taga sin tillflykt till barmhertigbeten. Imedlertid kommer inbjudningen verkligen ifrån bestyrelsen, och tidpunkten är i vår tanka icke illa vald för att gå med håfven i detta ögonblick, och förskaffa sig ett rörelsekapital, hvilket alltid kan vara trefligt att hafva. Vi påminna oss vid detta tillfälle händelsevis sedan många år tillbaka en predikan af en gammal originel bondkaplan i Erkestiftet, vid namn Åsenius, som vanligen hade tagit ett glas för mycket till bästa, och öfver hufvud var af den sorten, hvaraf lyckligtvis få exemplar numera äro till finnandes. ÅAmnet för dagen var det stora fiskafänget. Bland de kuriösa vältalighetsprof han härvid utbredde från sin predikstol erinra vi oss ännu lifligt följande uttryck, som för deras egenhet fästade sig i referentens minne: Afven jag, har nu gått ut att fiska, käre bröder. Jag kastar ut mina garn ibland Eder, det måtte väl i Herrans namn åtminstone fastna några själar deri? Och det kunnen J vara förvissade, älskeliga åhörare, att den jag en gång fått in i noten, den släpper jag icke, han må sprattla som en gös eller en aborrel, Det figurliga tal, vi här citerat, och hvari bondgummorna funno mycken uppbyggelse, synes hafva en viss användbarhet på det fiske, som Tiden nu försöker, ty äfven det sker ju endast för ait rädda själar från den allmänna oron,, från liberalismens, representationsreformens, beskattningsreformens och lagreformens beklagliga förvillelser, samt för att lyckliggöra aktieegarne med hrr von Hartmansdorffs, Palmblads och Rääfs politiska dogmer. Derföre måtte väl i all verlden åtminstone någon fisk fastna i noten!