Aftonbladet – 19 augusti 1848, sida 2

ningen Tidens fortsättande, med serskilda kolumner för de bidragandes namn titel, och adress samt för beloppet af bidragen såsom ak-l tieegare eller icke aktieegare, och slutligen tryckningsorten, hos Lundberg et Comp. Vi hoppas att barmhertiga menniskor icke förbise de ömmande fakta som denna anonyma böneskrift innehåller: Redan sjelfva början: nUnder den korta tid af knappt ett år,å som Tiden utgifvits) stämmer till deltagande och antyder att någonting bedröfligt är åa färde, bvilket ock bekräftas litet längre ned i skriften medelst uppgiften, att Tiden hitills arbetat under så vidriga förhållanden att han nännu icke kan bestå genom prenumeration allena. Bland dessa vidrigheter uppräknas, såsom läsaren ser, en ganska svår, nemligen att tidningen utgilves i en stad, men utgilvaren bor i en annan. Den som känner hvad det vill säga att utgifva en daglig tidning, måste tillstå, alt detta är en af de svåraste motgångar, hvarmed ett dsgblad bar att kämpa, och hvilken ej kan afhjelpas mer än på tre sätt: antingen att lidninogen flyttas till samma stad der utgifvaren bor, eller att utgifvaren flyttas till tidningen, eller ock att annan utgifvare öfvertager den, Men äfven flere andra motgångar af lika svår art uppgifvas, och i sanning, man måste, vid underrättelsen om detta hårda öde utropa: så ung och redan så pröfvad! Det allrahårdaste och mest förvånande är — för en lidning — att, enligt hvad här ofvan ordagranni uppgifves, Tiden icke ännu kan bestå genom prenumeration — allena. Hittills hade man nemligen trott, alt prenumerationen just utgjorde sjelfva nervus rerum för en tidning, och äfven i afseende på Tiden hafve vi, uppriktigt sagdt, varit af denna tanka, samt trott, att or saken till tidniogens eller redaktionens mnödställda belägenhet endast vore brist på prenumeranter: dömen då, välvillige läsare, om dess svaga tillstånd när icke ens prenumeration bjelper. Det påminner om det fordom bekanta skrocket: när inte bränvin hjelper, så är det bara döden . Icke underligt imedlertid öm den, som är så svag och bräcklig, såsom en sista räddningsutväg vänder sig till dem, som hylla upprätthållande tänkesätt,, att upprätthålla dess krafter. Detta kan med Guds hjelp ske, medelst kontanta bidrag af femtio riksdaler banko per man, nemligen om många bidraga; och för nämnda summa förvärfvar man rättigheten att räknas såsom aktieegare i Tiden. Serskildt tro vi oss kunna nämna, fastän detta icke är appgifvet, att Redaktionen, till betygande af sin tacksamhet skall i ett serskildt bibang med första numret af nästkommande årtrycka namnen på dem som tecknat sig, och skulle icke ett bihang förslå, så kunna flera för ändamålet utgifvas. Att vara en sådan akliecgare, kan räknas såsom en sorts hederspost, som sedan kan nämnas i titulaturer, likasom det sker med ledamotskap i vittra akademier. Om t. ex. 1400 aktier skulle tecknas, så kan hvarje aktieegare kalla sig en af de elfvahundrade, likasom Svenska akademiens ledamöter kalla sig en af de aderton. Hvem vet om icke många, som annars hade ämnat teckna aktier i den nya jernvägen, nu i stället ingå såsom bolagsmän i Tiden med så goda utsigter. Men det är icke nog härmed ; äfven serskilda frivilliga bidrag emottagas med tacksamhet, större eller mindre; allt är välkommet. Skulle bågon i stället för penningar vilja lefverera varor, såsom kaffe, socker, tobak, indigo, kläden, bomullstyger eller strumpor, såsom nyligen i mängd skedde vid gåfvorna till den danska armåöen, så tage vi för gifvet, att det icke vägras, till och med icke matvaror. Bestyrelsen, ansvarar såsom för propriey att medlen skola blifva använda. Låtom oss nu betrakta de ytterligare fördelar som aktieegarne hafva att påräkna. Först och främst nblifver Tiden deras tillhörighet, hvilket icke är en småsak, och om tidningen efter någon tid skulle upphöra, så hafva de i alla fall minnet deraf och bestyrelsen i behåll, jemte utvägen att genom ny aktieteckning verka för bladets fortsättande. Sedermera försäkras det, enligt invbjudningen, att Tiden skall motarbeta såväl det hvilande representationsförslaget som alla andra representationsförslag med samfälda val och på demokratisk grund. Vidare skall Tiden af alla krafter sträfva emot den nya lagreformen, och försvara vår gamla beskattning. — Kan mean mer begära? En och annan torde väl anse en sådan suplik som denna angående aktieteckning, utan rättighet för aktieegarne att bestämma om tidningens färg eller redaktion, och utan att det lens finnes nämndt, af hvilka män den allenastyronde ,hbestyrelsen utgöres, såsom något ovanligt, och såsom ett nog starkt uttryck af Iden ).ristokratiska principen,. Man kunde rälstan vara frestad tra, att någon velat begå ett i a TT OT a