Aftonbladet – 14 augusti 1848, sida 3

ieke förr än om lördagsaftoren omtalat. att han sett de uppslagna proktamstionerna; och Kabrberg bade icke kommit hem besagde afton, såsom vittnet uppger, kl. half 2, utan kl. 40. Kahnberg ville dessutom anföra jaf emot vittnet, emedan vittnet ständigt i konsistorium och kämnersrätterna iåg i kif med sin hustru, och orsaken till detta förhållande ensamt härledde sig från vittnet, hvilket på Kahobergs begäran anfördes till protokollet. När i ordning härefter rätten skulle skrida till förhör med gelbgjutaren Almen, hufvudsekligast åberopad emot glasmåstaren Boberg, anhell Boberg om rättsns tillstånd, att få såsom rättegångsbiträde åt sig begagna närvarande skträdderigesäl len Anders Eduard Melander; och hade Boberg närmare utvecklat anledningen till denna sin begåran uti en af honom sjelf uppläst ekrift, som lydde sålunda: Som jag ifrån min minderårighet till den för mig olyckliga dagen den 48 Mars d. å. dagligen har haft tillfälle att för min hälsas skull vistas i ofria luften, och som jag nu har varit arresterad i fyra månader, och sålunda blifvit min frihet betagen, så har, i anseende ti!l denna lårga arresteringstid, min tankekraft blifvit så förslöad, att jag ej sjelf inför högtärade rätten kaov min ta lan utföra, hvaröra jag ödmjukligen anhåller det högädle rätten ville tillåta m g att ett biträde antaga. Och som i 45 kap. 4 rättegångsbalken det är dumaren obetaget, att ät den anklagade, på hans begäran, biträde bifalla, då han så för nödigt finner, så anhåller jag ödmjukligen, att som högädle ratten under dessa sessioner funnit det min okunnighet i juridiskt hänseende är så klen, att jag ej på rättens frågor kan gifva behöriga svar, och som det ej är hvarken domarens eller lagstiftarens mening; att en person genom blott okunnig het skall göra sig skyldig till större ansvar, än hatvs handliogssätt verkligen förtjenar, så boppas jag det högädle rätten täcktes denna min begaran bifalla Seden aktor förklarat sig icke hafva något att deremot erinra, tillåts gesällen Melander, att såsom bitrade åt Boberg vid domstolen vara mnärvarande.l. Gelbgjutaren Almen, at han lördagsaftonen om-l. kring kl. 40 utanför Kastenhoff se:t glasmästa-) ren Boberg ibland den derstädes ståenda folkmassån, hvilken kastat sten och hurrat, men vittnet hade icke sett Boberg deltaga deri. Straxt derefter hade någon i bopen ropat: Till Horn!, då folket genast aftågat dit och vittnet af nyfikenhet med öljt; der hade vittnet åter ibland massan obi serverat Boberg, men icke heller då sett honom l: deltaga i stenkastning eller skrisnde. Vittnet hadel. på återvägen hem till sig mött bokbållaren Ramå;l:; och på tillfrågan, om Ramå sett något bekant an-. sigte bland bopen. bade Ramå uppgifvit sig blandl, densamma igevkånt Boberg. Kusken Sundstedt, att han lördagsaftonen, dål, våldet föröfvades mot hr generalen Lorichs fönster vid Röda bosarne, stått i portöppningen af ett när-, beläget hus, och då åsett när målaregesällen Ljung; strömer af en postkarl blef gripen och arresterad, jj utan att vittnet kunnat förmärka anledningen der till vidare, än att vittnet bört postkarlen yttra, att Ljungströmer deltagit i stenkastningen, hvartilll, Ljungströmer bestämdt påstått sig vara oskyldig. l, För öfrigt hade vittnet väl äskådat större delen afl, uppträdet, men icke kunnat förmärka, att Ljung-l. strömer med ord eller gerning deltagit i oväsendet. , På aktors fråga, om vittnet kände postkarlen, sva l; rade vittnet nej. Meamsell Sköldman, upprepade hufvudsakligen semma berättelse, som byggmästaren Broman, endast med det tillagg, att då hon, en kort stund f örut, innan polisbetjenipgen infannit sig hos henne för att göra vwisitation, hört en röst ifrån gaten ropa: Stäng igea fönstret, edra tusan djr! hade hon skyndat ut i sitt kök, hvars fönster äfven vetter ät Storkyrkobrinken, men då funnit det varal? stängdt. ph Meamsell Lilljedahl instämde äfven till ala delar I Sköldmans och Bromans uppgifter, och tillade, på aktors förfrågan, hvarföre hon på söndagen be-l! sökt Sköldman, att hon dels haft mycket brådtomll med sömnader, med hvilka hon plägade biträdalc Sköldman, och dels velat göra henne sällskap, emsden hon fruktada för revolutionx. S M:ll Westerberg, af hvilken aktor begärde en be-lc rättelse om hvad hon hade sig i saken bekant, lI ehuru hon, såsom icke ännu fylld 45 år. icke kundel! få aflägga vittneseden, samt pigan Nordin, i tjenstls hos m:ll Sköldman, afgåfvo härefter en berättelselc till innehållet fullkomligt öfverensstämmande med r Sköldmans och Liljedah!s. l Snickaremästaren Wahlgren, hos hvilken tillta-lf lade gesällen Södergren varit i kondition, upplyste,lt att han om lördagen tillsagt sina arbetare, att dejö icke finge vara ute efter kl. 40 på aftonen, semtis alt han, som sjelf sett efter att porten var stängd kl. 40, blifvit mycket öfverraskad då han följande morgon fätt underrättelse om Södergrens arrestering, emedan han trott att Södergren varit hemma jemte de andra. Han tillbjöd nu sin borgen för!t Södergrens ställande på fri fot; men hvilket aktorjl best:idde. I Stadstjenaren Lundstedt. Att han måndagen den ll 90 Mars å ett näringställe i Koblmätaregränden, hört förre korrektionisten Kahnberg, som derstädes innevarit i sällskap med åtskillige andre för vitt-)! net okända pe. soner, till genmälan å något förut fällt yttrande säga, såsom hans ord fallit: då varg det inte mycket; det blir väl bättre om onsdag afton, när Delacroix fått ge ut fyratusen riksdaler;, men som samtalet härvid slutat och Kahnberg i detsamma aflägsnat sig, hade villnet icke fattat meningen af denna utlåtelse. : b Kahnberg medgaf sanningen af vittnets uppgift d och kunde på tillfrågan icke ge någon annan för-f klaring åt det omvittnade yttrandet, än att hanir ällt det blott på gyckel. s Sedan förhöret för dagen nu var slutadt, begärde 5 aktor uppskof med målet för inkallandet af flera vittnen, äfvensom han yrkade, att den del af må-! let, som rörde angifvelsen mot skräddaregesällen b n r Öbergs son och gelbgjutaregesällen Kjellman, att hafva öfverfallit patrullen af lifgardet till häst och o:dra lifgardet mitte för tidens vinnande hänskjutas till undersökning vid vederbörande krigsrätt ); förbehållande aktor sig, utan hinder deraf, att under tiden angående såväl Öbergsson och Kjeliman, som öfrige tilltalade, få målet äfven hos K. R. i hvad dess handläggning tillbör fortsätta. Derefter anhöll, å glasmästaren Bobergs vägnar, gesällen Melander att till bestyrkande deraf, att vittnet Rundman sjeif deHagit i de åtalade våldsemma uppträdena och ef sådan orsak vore jäfvig att viltna mot Boberg, få till nästa förhör inkalla några vittnen derom, hvilket rätten biföll. (Forts. följer.) SÖ mm pe VO Lov å ) Man har här å nyo eti exempel på det orimliga, missförhållande, som mängen gång gifvit anledning till så många vidunderligheter, att nemligen krigsrätt skall ransaka och döma i mål der civil! person är svarande ller tilltalad, och militärer äklagare. Den uppenbara partiskheten i vår gamla -—-— mm