Aftonbladet – 14 augusti 1848, sida 3

hade denne först med en d-agen knif sårat honom i handen, och då Ruckman det oaktadt sökt aw fasthälla honom, hade samma person gifvit honom det andra knifstygnet öfver näsan. Ruckman hade då nödsakats släppa välisverkaren, för attlåta rförbinda sig på en fältskärsstuga; och hade vidare sig ingenting om oroligheterna bekant, emedan ban ej varit -ute de följande dagarna. Med aktors medgifvande, som icke yrkade Ruckmans hörande på ed, fick Ruckman härefter från rätten bortgå. Nu förekallades och hördes på ed följande vittnen, hvilka hufvudsakligen anförde: Polisuppsyningsmannen Hoag, att han söndagsmiddagen den 49 Mars uppehällit sig i vaktkontoret vid Norrbro, då han kl. emelian 3—4 eft. m. varseblifvit en folkhop af omkring 40 personer, till det mesta bestående af unga pojkar, hvilka anfördes af tilltalade skomakaregesällen Engström, hvilken aftagit mössan och ropat: Hurra för polisen, gossar!, — Vitinet hade då skyndat ut för att fasttaga crostiftarne, men endast lyckats att få fast uti några smärre pojkar, hvilka något sednare på dagen åter fiigäfvos. Söndagsaftonen hade vittnet i Storkyrkobrinken sett f. guldsmeden Lenholm, hvilken uppmanat den honom omgilhsande folkbopen att kasta och hurra; vittnet hade icke sett Lenholm utdela några penningar, och snart derefter förlorat honom ur sigte. Såväl Engström, som Lenholm, bestridde riktigheten af viltnets berättelse. Notarien Eggertlz. Vittnet bade, efter tagen kännedom af Ö. S. E:s Protokoll öfver det förhör, som derstädes egt rum angående ifrågavarande uppträden, funnit, att den beratelse vittnet då afgifvit, blifvit högst illa uppfattad och vore alldeles stridande mot verkliga fö:hållandet; hvarföre vittnet avsåg sig skyldig att från början agifva en ny och fullständig berättelse, om hvad vitinet hade sig i saken bekant. Vittnet hade lördagen den 48 Mars varit hemma hos sig tidigt på e m , i anseende till ett hos vittpet utlyst sammanträde, dervid vittnets bioder, lärftskramhandlaren Eggertz, bokhållaren Sandels, och vagnmakaren Wahlström varit nä-varande. Kl. V, till 4 hade Levholm, med hvilken vittnet en längre tid varit bekavt. besökt vittnet för att hälsa på, och qva-stadnat hbos vittnet under sammanträdet. Kl. !, 6 hade vittnet, på bokhällaren Sandels inbjudning, eburu illamående, tillika med Lenholm och de öfrige närvarande, begivit sig till kälsaren Gamla Norrmalm, sedan de under vägen träflat lörgyllareabrivören Söderberg, hvilken i säll skapet deltagit, och derefter vittnet kl. Z, 7 skiljt sig vrån de Ofrive i anseende till fo:tfarande illamående, och gålt hem till sig. Under vistandet på källaren bade icke emellan sällskapet något ovanligt förefaliit, eller något samtal dem cmellan uppstätt rörande oroligheterna. Kl stroxt efter åtte hade Lenholm bultat på viltnets dörr, bvilken för honom öppnats afvittnets istaderska (vid namn Ytterberg). Lenho!m hade derefter, på framståid begäran, fått qvarstadna hos villnet öfver natten, och icke lemnat vittnet förr än påöljande söndagsmorgon kl. tio. Lenbolm hade under tiden samtalat med vittnet om sina enskilda affarer, men icke nämnt ett ord om några oroligheter; hvaraf vittnet slöt, att Lenho!m alldeles icke deltagit deruti, emedan han annars helt säkert yppat sädant för vittnet. Dock påminde vittnet sig, att Lenholm om söndagsmorgonen fällt de orden: ,Jag han uvdra huru det varit i staden i nat; men Lenholm hade aldrig under deras långa bekantskap beattat sig med politiska saker, eller nägonsin hvarken med bitterhet eller klander fällt nägra yttranden om regeringsåtgarder, utan tvärt om, såsom t. ex. att han yttrat sin belåtenhet med näingsförfattningarne. Då Lenholm om söndagsmorgonen bortgått från viltnets bostad, hade Lenholm sagt: Jag får nu låf alt rusta mig till hemresan; och vittnet hade sedermera icke haft besök af Lenholm. Sedan förestående vittnesmål blifvit upprepadt och af vittnet till alla delar vidkändt, fästade ordföranden Lenpholms äfvensom vittnets uppmärksam het på, att samma vittnesmål i flera delar stod i strid med Lenhoims egen förklaring. Lenholm. uppmanad att reda detta förhållande, yttrade: det hans förut afgifna berättelse vore-i allt riktig, allenast med skillnad, att då Lenholm om lördagsaftonen besökt Eggeriz kl. kanske varit något öfver 8, i stället ör 9. Eggertz bestred deremot Lenholms uppgilt, att Lenholm skulle hafva besökt Eggertz om fredagen, samt hos honom qvarstadnat öfver natten mellan fredagen och lördagen; hvilket Eggertz förmodade vara ett misstag eller en glömska af Lenbolm; äfvensom Egge:tz uppgift till polisprotokollet, att han skulle åtföljt Lenholm tilltraktörsstället vid Bohhusgränden, hvilket Eggertz sedermera påminte sig vara ett misstag och i anledning deraf, vid justerandet af polisens protokoll, hos polismästaren anbållit att få rättadt, hvilket polismastaren äfven låfvat, ehuru sådant sedermera icke kommit att ske. Lärftskrambandlaren Eggertz instämde hbufvudsakligen i brodrens uppgilter, och hade endast att tillägga att han Under det ofvannämnda sammanträdet hos brod.en hört Lenbolm helt flyktigt omnämna, att han sett mycket patruller ute på gar torna, hvarvid ban tillika yttrat missnöje öfver att lugnet i staden vore stördt; (hvilhet brodern häröfver tillfrägad, sade sig icke hafva hört, ; att han sedermera, i sällskap med Lenholm, Söderberg, Wahiström och Sandels, gålt ifrån källaren gamla Norrmalm framåt Brunkebergstorg och tillika med de öfrige, i anseende till den derstädes hefintliga folksamlingen, stannat en stund, men straxt derpå, på förs! ag af Söderberg, ingått på en källare vid Od:ns gränd. Derilrån hade de åter gått öfver Brunkebergstorg neråt Malmskillnadsgatan, och på Lenbo!ms enträgna begäran ytterligare tagit in på en derstädes befintlig lagerkällare, som eges af källarmästaren Lindvall; derifrån hade de tillsammans återvändt till Brunkebergstorg för att se på folket, samt stadnat utanför De la Croix hus. Lenholm hade derunder samtalat med flera bättre klädda personer, ehuru vittnet icke uppfattat samtalet, men deremot anmärkt, att under samtalet en sämre karl, som stått i deras grannskap yttrat till en annan karl, i det han med en hotande uppsyn sett på Lenholm: den der skall ha stryk, han talar om packet. Imedlertid hade vittnet, genom folkträngseln blifvit skiljd ifrån de öfrige och direkte begifvit sig till staden. När vittnet en stund derefter passerat Norrbro, hade vittnet åter varseblifvit Lenholm, som ensam begifvit sig ät staden till. Vittnet hade då af nyfikenhet och på afstånd följt Lenholm ända till Bollhusgränden, der Lenholm ingått på ett näringsstätle; hvarefter vittnet, i änseende till det växande tumultet, efter en stund hemgätt till sig, dit vittnet anländt kl. omkring 9 på aftonen. Arbetskarlen Eklund, att han söndags f. m. sett f. guldsmeden Lenholm till en i Storkyrkobrinken befintlig folkmassa utdela penningar, hvaribland en i folkhopen varande blåklädd sjöman af Lenholm erhållit 2:ne sedlar, efter hvilkas inhändigande sjömannen hursat och ropat: hurra för gesällernas xi. ne: höjllat ran deN Öfriga fölkmaccan Iinct ömt