Aftonbladet – 12 augusti 1848, sida 2

den derför; men hvilka olyckor, huru mångas ruin, huru svåra känningar för alla länder skola ej deraf blifva följden, och är man väl säker, att i ena fallet förmå England att gå in på, att till repressalier förstöra hansestäderna, eller i det andra, att ej ett allmänt europeiskt krig deraf kan blifva följden? Vi anse det vara af stort intresse för ett framtida bedömande af dessa händelser, att här noga skilja emellan tvänne frågor: den ena, hvad som är rätt i afseende på sjelfva tvisteämnet i sak, äfvensom -hvad som kan vara formelt rätt; den ardra hvad som kunnat vara klokast med afseende på förhanden varande omständigheter, tilll: befrämjande af ett önskvärdt slut på detta oefterrättlighetstillstånd. 1 det sednare fallet kan väl Danmarks förklaring, alt general Wrangels yrkande vore aldeles oantagligt — vi begagna Dagbladsförfattarens egna ord, — icke blifva utan en åtminstone eventuel skuld till bvad som vidare kommer alt hända, i fall kriget bryter löst å nyo. PRADA RNA — Med gårdagens post ankomne Jönköpingsblad innehåller en korrespondensartikel från kantoneriogsqvarteret mellan Assens och Middelfart. Man finner, att den deruti uttryckta opinionen i det närmaste sluter sig till de åsigter, rörande Sveriges ingripande uti den slesvig-holsteinska krigsfrågan, som: från första stunden blifvit förfäktade: af Aftonbladet. Uppsatsen lyder som följer: Kantoneringsqvarteret mellan Assens och Middelfart d. 27 Juli 1848. Sakerna här stå, eller rättare vackla, på samma fot nu, som den första dagen vi kommo hit; oupphörligen korsa rykten hvarandra, den ena dagen om stillestånd, den andra om fred och den tredje om brinnande krig på lif och död. Det är icke godt att sluta till hvad som månde blifva af thetta barnet. — Jag tar för gifvet att det redan är kändt i Sverige, att stillestånd verkligen var slutadt på 3 månader med kungen i Preussen, genom Englands och förnämligast kung Oscars bemedling, på för Danmark mycket förmånliga vilkor, men gick om intet derigenom, att general Wrangel nekade gå in derpå. Det var hvad man kallar beck i vällingen, som af böga vederbörande icke var taget i beräkning. MHvad säges imed!ertid om en sådan herre, som helt simpelt nekar att lyda sin kungs order, och om ställningarne i Tyskland och förnämligast Preussen, som tiger och låter sådant passera och resigneradt kysser detta ris, hvilket slår hela norra Tyskland hårdare än fienden Danmark? Alla Tysklands Östersjöhamnar och städer äro genom kriget bragta på brädden af undergång och längta efter fred; de excentriska galningarne börja på att nedtystas af allt klokt folk, som vill ha fred; kungen i Preussen befaller fred, och ändå är det hans egen general, som har den inpertinencen att neka! Hela Europas öde tycks hänga på en nyck af en liten general, som man förr aldrig har hört talas om, och som ända hittills gjort föga buller i verlden. Hvad Wrangel beträffar, så är min enskilda tro, att han icke just vill krig, men att han falkar på att bli det stora Tysklands generalfältmarskalk eller krigsminister, och fördenskull icke vill släppa sitt befäl vid en aktiv armå, hvarigenom han i militäriskt hänseende spelar förnämsta rollen och sålunda icke gerna kan bli förbigången vid besättandet af den första militärposten i Tyskland... Oaktadt hans nekande till definitift vapenstillestånd, -har han dock under tiden slutat stillestånd : med Danskarne på några dagar, hvilket sedan förlängts och fortfar ännu. Tänker man närmare på saken, så måste man finna; att, fastän Wrangels ord väger mycket i vågskålen, blir det dock på kung Oscars beslut som det hänger om ,denna, i det stora hela, temligen lumpna fråga skall störta Europa i ett krig, på hvilket intet menskligt öga kan förutse utgången. Låter han oss icke aktift deltaga i striden och derigenom kasta Sverige in i vefvan, kunna Tyskarne stå der söder om Kongeå så länge det roar dem, tills de svälta ibjäl eller ruttna neder; det egentliga Daamark kunna de dock icke taga och skulle icke våga om de ock kunde. 1 afseende härpå ha såväl mina, som troligtvis. hela närvarande armeens åsigter förändrats under den tid vi legat här och hunnit fundera pä saken; visserligen är:det kanske förödmjukande att känna att man ändrat åsigter, och att mar sålunda en gång tagit fel, men det vore ändå mer tadelvärdt alt icke erkänna det, när man anser sig upplyst om sitt misstag. — Hade vi genast, när vi kommo hit med varm entusiasm för Danmarks rättvisa sak, hade vi då fätt följa vår känslä, så hade--aldrig förnuftet höjt sin röst, och vi skulle -gått i-.döden med brinnande hänryckning för den sak, för hvilken vi. voro komne ätt strida. Om vi nu: få order att gå emot Tyskarne, skola vi väl visa dem, Europa och framför allt Sverige, att vi vilja upprätthålla vår urgamla krigareära och att vi icke glömt det vi äro söner af Gustaf Adolfs och Carl XII:s -hjelteland; men med enthusiasmen är det förbi. Förut var det känslan som -kufvade förnuftet, nu är det tvärtom, och det rå vi icke för, ty när enthusiasmens solblindhet är öfver, kommer förnuftet och skådar lallt i dess rätta dager, och vi måste. då finna att, om det också betyder föga för oss omvi skicIkas i striden (hvilket dessutori vore oändligen trefligare än detta dödande enformiga lif, som vi här .Järo dömda till), betyder det dock för Sverige så Imycket att man hissnar vid tanken derpå. Imedlertid äro vi här i en temligen! obehaglig ställning, Danskarne fråga oss oupphörligen när vi skola öfver till Slesy!g, hvilket de ta för afgjordt skallske, loch hur länge vi skola bli liggande här på Fyen, och ehuru det goda förbållandet oss emellan oförändradt fortfar, och, som jag hoppas, skall fortfara, är det dock slut med den första brinnande hänryckningen, hvarpå man visserligen ej kan undra, och de betrakta oss med blickar, hvilka ega ettutltryck af — af — jag vet ej hur jag skall kalla det — kanske undran är det som kommer saken närmast — men säkert är att det är ett uttryck, som är pinsamt, ia förnärmande, ehuru detta inga lunda är deras mening, åtminstone efter hvad jag tror. Mycket frågas också, hvilken som skall af Höna och underhålla oss, en fråga, som redan nt EEE FE EEE lag -Hötel Faronux. som mi förmodar. segt mig ett