Aftonbladet – 11 augusti 1848, sida 3

Raspail, Albert, m, fl., och drog, liksom nio ir förut, segrande in på rådhuset. Men lika hastigt gick. segern förlorad; Lamariive och Ledru-Rollin förde nationalgardet emot uppörsmännen, de blefvo skingrade och butvudmännen tillfångatagna. Detta var kommunisternas sista försök. De hade väl förut lidit dylika nederlag och, likt Antzeus, fått nya krafter genom att blifva kastad till jorden; men hvad som nu — Loppas vi — skall göra nederlaget fullständigt och alldeles utrota teorien, är den sociala rcpublikens egen verksamhet för attlösa uppgitten på förnuftigt sätt. HN. Socialisterne. Det som skiljer socialisterna från kommunisterna är erkännandet af en ordnadstats nödvändighet, aktningen för vetenskaper och konster, samt den läran, att den sociala tiågan icke angår uteslutande de fattiga och ar betande klasserna, utan är en samfundsangelägenhet, som går mycket djupare. Om än det franska sinnet, som lätt gör upp teorier och på hvad grund som helst :uppför ett elegant system, hvilket framlägges för att väcka uppmärksamhet och göra clat, fört månge af dem in på ett fantastiskt område, hvarest de närma sig kommunismen, så återstår likväl en stor skilnad, nemligen: den: att medan de flesta kommunister väcka fruktsn eller medlidande, äro socialismens heroer mön, hvilkas personlighet eller karakter vi icke kunna neka den största beundran. Detta är i synnerhet fallet med Saint Simon, den förste socialistep. Sjelfve Louis Reybaud, som har skrifvit bans lefnadshistoria och ofta med sett förnämt leende söker affärda. hovom såsom en charlatan, är mnödsakadatt avföra facta, som visa att man här har för sig en man, hvars ande, både i hvad den hade rätt och i dess villfarelser, måste mätas med en ovanlig måttstock. (Foris.)