Aftonbladet – 10 augusti 1848, sida 2

(Forts. löljer.) esisenssse————ÅEt JUDEFRAGAN. Läsaren torde erinra sig, att under nu pågående riksdag en motion varit väckt af hr Wern från Götheborg, om utvidgande af de i Sverige boende Mosaiske trosbekännarnes rättigbetes. Denna motion remitterades till Ekonomiutskottet; och afstyrktes, När frårsn ifrån Utskottet kom ull bebandling i riksstånden, yttrades åtskilligt mot och med, och det W2rnska förslaget föll omsider genomr tre stånds beslut. Vid ärendets afgörande i Presteståndet bade br prof. G. Lindgren ett anförande, som i flere afseenden utan tvifvel är tänkvärdt, och förtjenar komma till en större publiks kännedom. Fr E. yttrade: ; Jag kan icke gilla det sätt, hvarpå det höglofliga utskottet besvarat hr Wems motion, hvilken jag anser hafva kunnat och bordt bifallas, äfven om den skulle hafva afsett en vida större utsträckning af judarnas medborgerliga rättigheter, än hvarora u fråga är, och går att redogöra för de skäl, som förmå mig att underkänna detta betänkande; så väl i anseende till premisserne, som till sjelfva: konkläsionen. De skäl, på hvilka utskottet grundat sitt: afstyrkande, kunna reduceras till tvenne, ett politiskt och ett religiöst. Några ord om hvartdera: Utskottet förklarar sig, efter sorgfällig pröfning af judefrågans alla detaljer både i Sverige och utlandet, hafva stadnut i den öfvertygelsen, alt njudarne, i de särskilda länder, dit de. blifvit spridde, alltid utgöra ett särskild! folk, jemte det att de tillhöra det land, der de b0. Ett alltför besynnerligt resultat: af en vidlyftig forskning! ett resultat, som endas: kan förklaras derigenom, att utskortet antagit på förhand ett begrepp, för hvilkets innehåll det ej aktat nödigt att göra-sig full reda; jag menar begreppet Folk,. Hvad är det, som. konstituerar detta begrepp, eller, med andra ord, hvilka äro de bestämningar, som erfordras, för alt en samling af menskliga individer skall kunna förtjena denna benämning? Denna fråga. måste jag så besvara, att vilkoren för nationitet blifva dessa, eget land, eget språk, egne lagar och egnpe seder.. Tillämpar jag nu detta på judarne, så slår ingendera af dessa requisita in på dem. De hafva, såsom. bekant är, hvarken det ena eller andra, och. jag vet: i sanning oj något annat, hvarigenom. de skulle sägas karakteriseras såsom euw särskilde fo!k, än det i allmänhet markerade i deras ansigtsbildning, hvarifrån deck undantag ej äro. sällsynte, enär man ofta träffar samma drag hos ickeIsracliter. Men — vare bärmed huru som helst — efter ansigtsbildningen lärer väl ej ens det hög!ofl. Ekonomiutskowuet. vilja bestämma medborgerliga rättigheter. Således detta blow i förbigående. Tilt försvar för utskottets åsigt torde kanske någon invända, att judarnes exklusiva riktning till handet och kommers utgör något för dem: egendomligt. Om än detta nu mäste medgifvas, så är ju deri dels ej något ondt, enär hundelsyrket är lika aktningsvärdt som något annat, och deals lärer denna riktning ej kunna tilläggas dem säsom något nationalarf, ty, hvad de gamla judarna voro, någon handelsnation voro de cj. Detär snarare visjeMva, som, genom. den trånga medborgerliga sfer, inom hvilken vi inskränkt dem, hos dem framtvingat den uteslutande. fallenheten för handel och köpenskap, som af mången nu räknas såsom. ett vigtigt motskäl mot deras emancipation. Utskottet resonnerar vidare: Derföre har det aldrig varit mer än elt enda folk, som vari judar, då alla andra religioner kunna tillhöra fiera nationer. Uppslagspartikeln Derfören berättigar mig att fråga hvarföre? Svaret ligger i föregående, ofvan citerade mening. Insätter jag således i stältet. för pronominalpartikeln derfören det subjekt, hyvartill den refereras, så blifver utskottets argumentation denna: emedan judarne alltid utgöra et särskildt folk, så har det aldrig varit annat än judar, som varit judar. Hvad vill då detta säga? Jo! förmodligen måste det sista predikatsordet judarp här fattas endast i religiös betydelse, då det blifver liktydigt med bekännare af Mosaismen; och vill utskottet säga, att judarnes exklusiva rationalitet i alla tider och länder förhindrat hvar och en, SOM ej i rakt nedstigande led härstammat från Abrahams säd, att. omfatta Mosaismen, emedan israelitisk fullblodighet skulle vara en conditio, sine qua non, för israelitisk trosbekännelse. För mig, som af de nyss nämnda skälen, förnekat tillvaron af denna nationalitet, hvartill de ocftergifliga ele menterne nu mera fattas judarno, blifyer naturligt vis denna argumentation innehållslös. Men — antaget också, att en sådan skarp judisk nationalitet verkligen förefunnes, besiånde, jag vet ej hvarvti, så inträffar det märkvärdiga förhållandet, att utskottets utsago råkar i uppenbar strid mot sjelfva 4 Jjudendomens innersta väsende, hvilken, i sin fulla Jutvecklipg, är en absolut kosmopolitisk religion, enär, såsom hvar och en, med den hebreiska proIfetismen icke alldeles obekant, väl vet, i de profetiska Iskrifterne af gamia testamentet det stundande mes Isianska riket skildras såsom en slla jordens folk omfattande universalmonark;i, hvilka skildringar, i bokstaflig, d. ä. i judisk mening! uppfattade, bäntyIda på en tidepunkt, då alla jordens folk skola blifva tlrättrogne judar. Häraf vill klarligen synas. följa, alt icke härstamningen frän judiskt blod är af juIdarne sjelfyve ansedd såsom vilkor för antagandet af deras tro. Men hvaraf kommer sig då, att deras s religion är kanske den enda, som icke fgör prose. Iyter. eller att man nutom den judiska folkstam.