Aftonbladet – 9 augusti 1848, sida 2

Id IULLGUdt, VI MMSPVYA vvs JTaTIv af BUOBYS STORE sammansättning. Äfven vid ett alldeles oväntadt upplopp hade det! tvifvelsutan varit oförsvarligt, att åtgärderne förlj dess hämmande så länge dröjt, genom saknad afl, den person, polisstyrelsens hufvudman, af hvilkeni, allena det berodde att sätta i verksamhet den väpnade styrka, som erfordrades och var att tillgå. Och i förevarande fall, om det ock antages att herr L öfverståtbällaren, vid öroligheternas utbrott, redanls hade upphört att vänta och fö. moda dem; om hberr öfverståthållaren härmed, (såsom jag gerna antager), urskuldas från ett uppsåtligt åsidosättande af sin tjenst; så kommer dock denna ursäkt honom föga S till godo i afseerde på den sorgfällighet i tjenstenss utöfning, den vaksamhet och oaflåtliga uppmärk-fa samhet, hvarförutan. isypnerhet vid tillfällen af dennal: art, en öfverståthållare ej fyller sin plats, och hvilka skyldigheters åsidosättande här visar sig just derr uti, att herr öfverståthållaren upphört att väntal! och förmoda händelser, som dock voro af så myc-ls ken sannolikhet förebudade, och dem han sjelf föruts genom sina åtgärder visat sig vänta. Korteligen: det var, efter min tanka, ovilkorligen herr öfverståthållarens pligt, att vid det ifrågavarande tillfälS let finnas på den punkt, der hans närvaro behöfdes.S Han borde i denna stund icke vistats på spektak-! let. Honom ålåg att vara så tillhands, att dessel trupper, som han låtit stationera i grannskapet, och : som utan hans närvaro ej kunde sättas i verksamhet, måtte i ögonblicket, eller inom få minuter, blifva använda för det ändamål, som med deras tillkallande var åsyftadt. Hvad jag hittills anfört, rörer endast början af de ifrågavarande oroligheterna. Och efter de underrättelser, jag erhållit, har jag ej haft anledning att förmoda, det någon annan del af anstiftarnes uppsåt varit i förväg känd, än hvad som angick sjelfva utgångspunkten för de fredstörande anfallen, för hvars bevakande alltså de mera speciella försigtighetsmåtten borde vara beräknade. Men an-, ledning saknades dock icke att förutse behofvet af vidsträcktare försvarsanstalter till ordningens be-l varande. Genom affiscberna var den uppbådade folksamlingens syftning angifven såsom politisk; och dess ändamål kunde ej uppnås genom den enda riksdagsmans ofredande, mot hvilken första anfallet blifvit af ryktet förutsagdt. Hans kända tänkesätt delades af icke få i staden boende medborgare, hvilka i följd af sina ytt:anden såsom riksdags-l män med enahanda skäl voro blottstalde för detl: politiska hat, hvartill folket skulle af oroligheternes anstiftare uppviglas. Redan före utbrottet hade således anstalt bordt vara fogad, att af hufvudstadens garnison en mot . behofvet svarand2 styrka ståit färdig att utan dröjsmäl ställas till motvärn på de punkter, genom hvilkas bevakande oroligheternes vidare utbredande lättast kunde förebyggas; och efter utbrottet dröjde detta utbredande från första anfallspunkten sä länge, att en sådan militärstyrka, om än icke i beredskap uppbådad, kunnat dessförinnan hinna både reqvireras och framrycka till de ställen, der den behöfdes. Hade nu blott detta sednare skett, så skulle det icke kunnat hända, att samma oroliga bop, som först samlade sig på Brunkeberg och derifrån öfvergick till Storkyrkobrinken, slutligen återtågat till norrmalm. att föröfva ytterligare väldsamheter Derigenom hade således varit forebyggdt dessas föröfvande i alla de hus, som längre fram på aftonen och natten angrepos, och der fenstren inslogos, allt hos riksdagsmän, kände för det tänkesätt, som af anstiftarna förföljdes: hans exc. hr statsministern för utrikes ärenderna friherre Ihre, hr generallöjtnanten Lorichs, hr erkebiskopen af Wingård, hr statsrådet frih. Peyron, hr landshöfdingen grefve Horn, ledamoten af konstitutionsutskottet grefve Lagerbjelke — att förtiga de utbrott af okynne, som tyckas hafva blott af tillfället eller enskild ovänskap blifvit föranledda, emot diversehandlaren Leja och konditor Davidsson. Allt detta på norrmalm anställda ofog har för-; siggått utan ringaste motstånd, utan att den till bevakande af stadens säkerhet bestämda garnison l l a AA a LR ss mm MH OD AO AA AA — — — —VS (med undantag af hästgardessqvadronen och detaschementet af Svea lifgarde, om hyilka redan är taladt) blef om något biträde till lugnets återställande anlitad. Oväsendet fortfor, så länge dess anförare sjelfve behagade; och det var slutligen en-, dast de sträfvandes trötthet och bristen af ytterligare tillgång på okynnigt löst folk, som gjorde slut i derpå. Också uppmuntrades öfverdådet synbarli-: gen af första nattens framgång; och de brottsliga . företagen förnyades påföljande aftonen, då de slut-! ligen ej annorlunda stodo att hämma, än att den väpnade styrkan måste på allvar anlitas och flera menniskolif spillas. Å Att en stor stad, hvars polisstyrelse ej förmår mer uträtta för ordningens och lugnets vidmakthållande, också icke kan bebos med någon grad afl, den trygghet, hvarpå dess invånare äga skäligt an-l, språk, är en anmärkning, som tyckes opåkallad erbjuda sig vid minsta aktgifvande på händelserna. Och minst är det möjligt, att med en sådan polis! finna nöjaktig säkerhet för en lagstiftande försam-: ling under tider af politisk gäsning, då så många retelser äro för hand till folkrepresentanternes förnärmande. : Något medvetande af denna osäkerhet tyckes röja sig utiden reflexion, hvarmed hr polismästarens förklaring slutas, att sättet hvarpå hufvudstadens polisbetjening är aflönad, och det ringa antal, hvarmed densamma är försedd (?), äfvensom anslagen i öfrigt till polisinrältningens underphällande icke motsvara de anspråk, som kunna göras på en väl ordnad polis, i jemförelse med den, som finnes organiserad uti andra hufvudstäder. Men denna mening mä vara för öfrigt! huru grundad som helst; så undanrödjes dock! deraf icke den just från förevarande exempel härledda anmärkning, att det icke är polisbetjeningens aflöning eller dess antal, som afbjelper den här yppade värnlösheten mot oordningar. Hvilken polis som helst, huru talrik och väl ordnad den ock må , vara, uppfyller ej sitt ändamål, om den icke är väl använd, ledd af en vaksam och nitisk polisstyretse. Eller skulle det ens kunna tänkas, att en polis, till: personalen af betjening lika talrik med Stockholms garnison, hade kunnat afstyra de ifrågavarande oroligheterna, om den lika litet, som den nu icke anlitande garnisonen, blifvit dertill försatt i ändamålsenlig verksamhet? Och huru skulle detta ske, då polisstyrelsen visade så liten uppmärksamhet på händelserna och så föga omsorg, att derefter afpassa nödiga åtgärder? . Öfver de ar märkningar, jag sålunda funnit mig befogad att framställa, anhåller jag ödmjukast, att kongl. hofrätten täcktes infordra br öfverstäthållaten m. m. friherre Jacob Wilhelm Sprengtportens och hr polismästaren Bengt Carl Bergmans förklaring, hvarefter jag förbehåller mig att få i ämnet afgifva det vidare yttrande, hvartill jag kan finna mig föranlåten. . so. Stockholm af rikets ständers justitieombudsmans expedition den 54 Juli 4848. — I. P. Theorell. (f LZ Allmänna omdömet torde vara temligen I om deram att en af de csamhöllolnantsa. ngar I