konstnärerna finna det mera lönande att arbeta i den genre, som tilldrager sig största uppmärksamhet. De som hafva för plägsed att skära alia öfver en kam. borde likväl besinna, att de genom sina obetänksamma utgjutelser kunna djupt såra redliga menniskor och till det minsta afhållta sådana ifrån att engagera sig i en kår, hvars öde tyckes en gång för alla vara bestämdt att utgöra en oafbruten kedja af ledsamheter och obehag, förenade med nöd och näringsbekymmer, och hvars medlemmar på förhand blifvit utsedda till mål för allmänt förtal, utan anseende till personen. Om man tager i betr:ktande att flertalet af länsmännen äro jordbrukare och familjefäder, att de fått tillfälle betrakta menskliga -: eländet på närmare håll än mången annan, och att de sjelfve måste kämpa emot fattigdomen (ty den som eger enskild förmögenhet lärer icke välja ett så otacksamt vite genus), bör man snart komma: till den öfvertygelsen, att de just i följd af nyss anmärkte förhällanden vilja allmogen väl, om äfven den stränga pligtens bud mången gång tvingar bjertats ädlare rörelser. att gifva vika. Mycket mera vore härom att säga, men ins. nöjer sig med det anförda, sedan han fätt utbedja sig allmänhetens öfverseende med de stilistiska bristerna derulti. Kronolänsman i medlersta Sverige. Zz