Aftonbladet – 8 augusti 1848, sida 3

betänkandet innehåller. Det är nemligen föreslaget, att ett exemplar af nya Jordeboken skall finnas vid hvarje sockenkyrka, hvarest den, som önskar sig några upplysningar utur densamma, lätteligen kan dem erhålla. Likaså är det icke omöjligt att hädanefter, likasom hittills brukats i de flesta fögderier, utsätta fastigheters taxeringsvärden på kronodebetsedlarne, så att en hvar, som i detta hänseende vill hafva besk-d, endast behöfver efterse på sin debetsedel, i stället för att, emot särskild lösen, förskaffa sig utdrag aftaxeringslängden. Val-:! längden och andra sådana handlingar. som af embetsmän behöfva reqvireras, kunna försändas med posten lika lätt från landskontoren, som ifrån häradsskrifvareexpeditionerna. I afseende å den yttrade farhågan, att länsmännen ick2 skule kunna förrätta mantalsskrifningarne, tror ins. sig kunna tryggt påstå, att till detta göromål ingalunda erfordras någon bög grad afinsigt i kamerallagfarenheten, åtminstone ej större, än som i allt fall hvarje linsman, om han rätt skall kunna sköta sin tjenst,! ovilkorligen måste besitta. Tvisterna om personers i iooch utflyttning kunna ju icke afgöras af skatt-lö skrifvaren; denne tillämpar blott forfattningarne såll 6 LI r nr fö oa UN PD — -— AA Ah AA som han förstår dem; äfven med tillämpningen af författningarne angående utmätningar, syneförrättningar m. m. nödgas länsmannen reda sig på egen hand. Det bör för öfrigt icke bortglömmas, att lansmännen äfven nu skola öfvervara mantalsskrifningarne, och i fall de hädanefter dervid få fungera i dubbel egenskap, så tillskyndas dem derige-! nom icke större omak än meantalslängdernas upprättande, hvarföre naturligtits en billig ersättning! bör åt dem anslås. Resekostnaden blifver i alla! händelser lika som förut. Artikelförfattarens väm-!! jelse vid titeln häradsbokhållare är en löjlighet.l! Man har ej hört omtalas, att länsbokhällare, banko-!Y bokhållare m. fl. funnit sitt anseende lida genom! titlarnes snarlikhet med bruksbokhållare, handels-S hokhållare o. s. Vv. Dessutom förtjenar härvid att!! anmärkas, alt de nuvarande häradsskrifvarne i en-!! skilda umgänget vanligen benämnas just med den föreslagna titeln, utan att deraf finna sig sårade. Efter att sålunda hafva följt artikelförfattaren på dess utflygt, återstår för ins. att aflägga sin skyl-!! diga tacksägelse för den välvilja emot länsmännen, !S som uttalar sig i påståedet, att deras inkomster äro !! ytterst knappa och ingalunda stå i rättvist förbål-! lande till vidden och vigten af deras göromål. Detta beklaglisa missförhållande har länge fortfarit, och lärer väl icke upphöra så länge de stackars läns-l3 männen i allmänna opinionens ögon betraktas, icke, såsom den lagliga ordningens tjenare, utan såsom! ett slags privilegierade förtryckare, hvilka samhällj let måste tåla, på samma sitt som en sjuk fördra-; ger bittra medikamenter. Måtte imedlertid den tid lt icke vara al.tför långt aflägsen, då staten tillerkänit ner äfven dess ringaste tjenare rättighet till aktning, och oberoende. Til! lättnad för omdömet, huruvida l, löneförbättring åt länsmännen verkligen tarfvasl, eller icke, bifogas -här en på facta stödd, samvets-, grann beräkning öfver förhållandet emellan inkom!t ster och utgifter vid ins s tjenst under nästlidet är. Kommentarier deröfver behöfvas inga andra än; den, att ins., för att kunna försörja sig sjelf och sin familj, måste uppoffra alla de små enskilda tillgångar, han möjligen kan äga, i följe hvaraf ban ingenting kan spara för sin ålderdom, hvars annalkande han måste med bekymmer emotse, då han vet sig efter afskedstagandet icke kunna vänta större förmåner af staten, än den årliga pensionen af 400 rdr bko, hvartill han sjelf fått bidraga med icke obetydliga årsafgifter, och som till beloppet icke utgör mera än hvad en lifstidsfånge kostar staten i årligt underhåll. I 1 f I l Kalkyl öfver inkomster och utgifter för enl länsman i medlersta Sverige år 1847. i J Z Debet. : Inkomster: Ordinarie lön och boställsafkastning utgjorde cirka 140 rdr, men beräknades i kronans stat till 2001; rdr, hvarföre till uppfyllande af allan rättfärdighet detta sednare belopp här utföres 200: — —Ll Ersättning för erkställda 45 privata utmätningar, utgör i skjutslega och , dagtraktamente .:. so so . 70: — —J Åklagareandelar af böter och viten. . 70: — —J; Arfvode för bränviosbränningsredskaps försegling. . . ss ss ss. 2. BN Diverse sport!er, såsom kallelsepennin: Bar 0. SV ss. ss. 2 AN RE ANSE Summa Inkomst bko rdr 380: — — Balance, som måste betäckas med enskilda tillgångar (oberäknadt skilnaden emellan ordinarie löners verkliga belopp och det här ofvan utförda) . 201: 40. 9. Summa bko rdr 581: 40. 9.1 Credit. i : Utgifter: : Resekostnader (för göromål i tjensten): Skjutslega för sammanräknade 273, mil, å 16 sk. . . . . 91: 8 — Vagnslega, å 4 sk. . . 5: 33. 6. Pensionsafgift, lönebevillning, kronoutskylder, kurhusmedel, folkskoleafgift, debetsedelslösning och personell fattigvårdsafgift oo. . . so ss 10: —— Skrifmaterialier och postporto . . 18: 6. 6.1. 565 dagars kosthåll för länsmannen å j 20 sk, 3., motsvarande 4 !, soldat; Portion . . bo . s s 153: 47. 3. 565 dagars dito för hustrun å 413 sk. 6. 102. 31. 6. j 365 degars dito för 2:ne barn å 9 sk. ; 4 l 4 E 4 6 1 96: 41. 6. för hvardera . . . so . . 136: 42. — Beklädnad för mannen. . . . . . 33:46. — Dito för hustrun . . . . . . 46: 32. — Dit or barnen . os so so 13:46. — Summa utgifter bko rdr 581: 40. 9. Summa banko rdr 581: 40. 9. Anmärkning. Om någon skulle förvånas deröfver, alt en stackars lähsman nödgats resa så mycket som ofvanstäcnde ka!kyl utvisar, så svaras derpå, att efter hvad ins. känner och med facta kan styrka om så påfordras, finnes d.t länsmansdistrikter, der resorna uppgå till nära dubb-lt det mil:al, som här upptagits; oberäknadt de uti skärgårdstrakten förekommande, oftast med yttersta lifsfara förenade sjöresorna. Underhållskostnadeina äro icke uppskattade till högre belopp än de för en så kallad gårdsrättare venliga. En hvar, som vill se saken ur dess rätta synpunkt torde häraf lätt finna, att den lägre kronobetjeningens samhällsställning i allmänhet icke är den bästa. Onskligt vore, alt Riksens Ständer tänkte på samma sätt, men hoppet derom är beklagligen alltför svagt, ty kronobetjeningen har ej lyckats vinna nationens sympatier, hvartill orsaken torde få sökas deruti, att en och annan bland dessa tjenstemän understundom öfverväldigad af behofvet, nödgats gilva vika för frestelsen till afsteg från pligtens väg. De många mörka milningarne af det förtryck, som de så djupt föraktade länsmännen anses hafva utöfvat emot all-l; — rr