Aftonbladet – 8 augusti 1848, sida 2

mm rr -S Men var detta ett skäl att gråta på en vacker söndagsmorgon? Tusende af båda könen lemna hem, och trädgård, och fosterland, och söka i främmande länder penningar; — och om de få litet mer penningar, så få de dermed privilegium att vara slösinnade. Det skulle vara fåfängt efterforska vidare hvarför Corinna gret. Dessutom var hon endast en negrinna. Baronen hede knappt tid att boppa ur sadeln och skynda till vagnen, innan Corinna stod bredvid den. Han lyckades imedlertid att komma nog tidigt, för att taga sin ladys hand, och erbjuda henne sin arm, hvarpå dr Thorfie, som stod der med Robert, tog sig den friheten att erbjuda hans syster samma artighet, emedan han hade blifvit introducerad hos hennes broder, som en vän till Hinango. Och miss Fanny hadeäfven gråtit! Besynnerligt! Hon var klädd i svart siden, med håret å Penfant. Miss Susanna bar grönt siden, med en ytterst smakfull koeffyr å la jeune Anglaise, i hvilken en anspråkslös hvit blomma var Synlig. Hon stannade vid trädgårdsporten, vid sin Väns arm, för att med vederbörlig ariighat erbjuda sin systerdotter från La Plata, hvilken dr Thorfinuppvaktade, att gå förut. Dolores hade märkt denne främling i Hinangos sällskap, ombord på : Nordstjernan, och fick nu veta hvem han var. Denne mans närvaro tillskyndade henne ett visst lugn, det hon endast kunde tillskrifva en indirekt gemenskap med Hinango. Dr Thorfin frambar till henne de hjertligaste helsningar från denne, jemte helsningar från Horatio och Alvarez, hvarpå hon med oförställdt intresse frågade efter dem alla, och åstundade veta specielt, huruvida Horatio hade funnit en bestad på landet i stadens grannskap. Horatio och Alvarez komma i morgon att inflytta i det landthus, der jag bor, svarade dr Thor: fin; och vi skola visst föra ett ganska angenämt lif. Imedlertid vill Hinango olyckligtvis icke länge stadna hos oss, emedan khan ernar, som Ni troligtvis vet, gå till sjös igen. Ni känner tilläfventyrs hans plan, sade han lågt med en förstulen blick på baronen, som klef framför honom, som om han studerade Mefistofeles rol, när denne gick i trädgården med Maria. I pJag känner den, svarade Dolores lika lågt, och yet att den utgår från djupet af hans bjerta, som I förestafvar honom hans på framtiden syftande företag. Hur jag afundas honom hans ställning som man, ehuru jag icke är alldeles säker, om jag skulle vilja utbyta min qvinliga själ mot hans manliga. I (Forts. följer.