Aftonbladet – 8 augusti 1848, sida 2

— Danska tidningen Fedrelandet den 2 dennes innehåller följande beskrifning på Vapenstilleståndets historian: Sedan England förklarat, att 1720 års garanti ännu icke passade till förhållandena, samt Preussen derefter begärt Evglands bemedling, hade Danmark slutligen äfven antagit denna. bemedling, ehuru Danmarks förslag, att Ryssland skulle med Storbrittannien dela bemedlingens värf, från tysk sida stötte på oöfverstigliga hinder. Afven hade Danmark till lord Palmerstons föreställningar, att underbandlingarne skulle betydligt underlättas genom inställandet af fiendtligheterna, villigt gifvit gehör. Från motsatt sida hade svårigheter uppstått. Ett förslag i detta afseende af lord Palmerston den 48 Maj, kunde icke antagas, emedan Preussen gjorde en mängd invändningar; bland annat fordrades, att upprorsregeringen i Rendsburg skulle fortfara. ! Imedlertid fortsattes underhandlingarne i London, ehuru med ringa hopp. Nu framställde konungen af Sverige och Norrige sin bekanta deklaration, hvaruti han; inom vissa gränser, gjorde Danmarks sak till hela nordens. Dermed begynte underhandlingarnes andra stadium; de förflyttades till största delen från London till Malmö. Vid första sammankomsten mellan begge nordiska konungarne, framlade den danska regeringen för det svensk-norska kabinettet ett nytt utkast till vapenstillestånd, hufvudsakligen slutande sig till lord Palmerstons förslag af den 48 Maj, ehuru man i vissa punkter närmade sig de preussiska kontvapropositionerna. Detta förslag gillades af den svenska regeringen, hvarefter kabinetts-sekreterarer baron Manderström sändes till Berlio, för att yrka dess antagande, hvarjemte äfven Ryssland skänkte förslaget sitt understöd. Dessa omständigheter, tillika med engelska kabinettets fortfarande uppmaningar, blefvo icke utan inflytande. Under tiden hade äfven Preussen fått en ny ministör, som var vida försonligare stämd emot Danmark. Pieussen begynte äfven smärtsamt röna följderna af han