: ELANDADE ÄMNEN: Af hrr Jules Favre och Dupont (de Bassac) hafva tvenne för den kommersiella lagstiftningen ganska vigtiga förslager blifvit gjorda och underställda nationalförsamlingen, rörande inrättning af ett slags förlikningsdomstolar i konkursmål (Consordats amiables). Förslagen gå hufvudsakligen derpå ut, att om gäldenären, äfven, blott med en del af fordringsegarne (enligt den ena motionen, fvå tredjedelar) vinner uppgörelse om skuldens liquiderande till nedsatt summa, så skall återstoden af fordringsegare deråt nöjas, så vida domstolen pröfvar, att intet underslef eller bedrägeri för öfrigt eger rum. Förslagen hafva mött motstånd, i synnerhet af hr dArgout, guvernör öfver franska banken, hvilken i hela denna fråga var desio mera befogad att yttra sig, som franska banken för närvarande utgör den största af alla fordringsegare i Paris och måhända i hela Frankrike, såsom egare af utestående fordringar till den enorma summan af nära en half milliard. Hr dArgout afstyrkte Jules Favres och Duponts propositioner, säsom o0rättvisa för fordringsegare i allmänhet, och underlättande bedrägerier å gäldenärernes sida, der personer bland dem funnes, som kunde vilja begagna sig af svek. Han framställde härvid åtskilliga ganska int:essanta facta, såsom att, enlgt officiella uppgifter från Tribunal de Commerce (bandelsdomstolen) i Paris, konkursernas antal varit vida mindre under sjelfva revolutionsperioden, än förut un: der den djupaste fred: 543 konkurser hade nemligen förekommit till behandling vid domstolen under de 3 första måaaderna år 1847, men icke mer än 280 under de första månaderna af 1848; och omp,, fortfor han, vi inskränka oss till att jem föra konkursernas antal under Mars, April och Maj månader 1847 med deras antal under samma månader 1848, således efter Februarirevolutionen, så upptäcka vi på ena sidan 562 och på den andra endast 400. Man mäste verkligen förundra sig öfver detta förhållande. Orsaken ligger till en stor del i fortringsegarnes allmänna medborgerliga sinnesstämning och fallenhet att afhålla sig från begagnande af stränga m-del motsina debitorer. Under intet tidskifte hafva kreditorer med så mycken lätthet och benägenhet gått in på varrangementer och öfverenskommelser i godo. Alla liquider fortgå nu som bäst med mycken verksamhet, många hus hafva redan utdelat sina dividender; fyra månader äro förlupne; fordringsegarne bafva vant sig vid s ällningen. Fruktar man då, att de i det kommande skola tillvägagå med mera stränghet? Onödigheten, jemte skadligheten, af de gjorda förslagen visas härigenom. Oredorna i handeln måste botas genom ett säkrare kreditsystem, men icke genom ett motsatt system, som skulle verka slapph-t och liknöjdhet. Man förmodar att nationalförsamlingen lyssnar till br dArgouts framlagda skäl mot hrr Jules Favres och Dupont de Bussac. — Ert MorbFörsöK under särdeles omständigheter har nyligen egt rum vid Mainz. En a! hofdamerna vid hertigliga hofvet i Gotha gjorde ensam en promenad uto.n staden; i d2n easliga trakten vid Raymondsporten blef hon öfverfallen af en person, som frånryckte henne hennes pen: ningar och juveler, och slutade med att kasta ben: ne i Rhenströmmen, som framflöt breavid lands: vägen. Böljorna slukade dock icke det åt dem be stämda offret, utan förde fruntimret några lieu: framåt, till byn Fseinweinkeim, icke långt frår Bingen. Eo ung fiskare upptäckte det på vattnel flytande föremålet, och försökte att få upp der drunknade i sin båt; men som han icke orkads dermed, gjorde ban fast det med en tågända i ak tern af båten, och drog det sålunda i släptåg til stranden. Men när han här skulle föra det för modade liket i land, blef han icke litet förvånar då det öppnade ögonen och började tala. Borg mästaren på stället uppsatte ett protokoll om de: ovanliga händelsen, hvarefter den från döden und sluppna hofdamen reste hem och tog sin unge räd dare med sig.