Aftonbladet – 7 augusti 1848, sida 3

Pehr Nilsson från Skåne: Det var visserligen lika litet oväntadt, att konstitutionsutskottet skulle förklara sig i denna sak, såsom det gjort, som att ståndets talman och Sekreterare skulle söka att tolka Rikets grundlagar på det sätt de gjort. Vi hafva ju hört, att. hela saken varit väl ferberedd af hr landtmarskalken, hr erkebiskopen och ståndens öfrige talmän, och således kan anses vara ursprungligen ifrån ett håll, som icke räknar så noga med medlen, då man vill ändamål, samt alltid anser rikets lag vara sig un derordnad. Men då derigenom det visat sig, att de af konungen tillsatta personer, ståndets talman och sekreterare, oaktadt aflagd ed, att iakttaga Rikets Ständers rättigheter i öfverensstämmelse med den antagne regeringsformen, förklarat en hel grundlagsparagraf vara af ingen betydelse, fastän den bestämdt innehåller föreskriften, huru förän dringar af stadganden i grundlagarne varda behandlade; och då således icke endast grundlagen blifvit kränkt, utan äfven ett riksstånds obestridliga, i lagens tydliga ord, bevarade ratt blifvit åsidosatt, är det ståndets pligt, att cmot ett sådant förfarande protestera; och jag får derföre föreslå, ati bondeståndet måtte, med förklarande af sitt ogillande lägga meo:ialet till handlingarae. Då nu ingen annan åtgärd, till följd af grundlagens åt konstitutionsut:kottet lemnade rätt, att döma emellan ståndens ordförande och pluraliteter, ifråga om propositioner, kan lagenligt vidtagas, utan att bondeståndet sjelft skulle åsidosätta grundlagsstadganden; böre vi dock finna o:s manade att i ståndets protokoll nedlägga en högtidlig protest. emot ett förfarande å maktens sida, som innefattar det djerfvaste försök att tillintetgöra Svenska folkets rätt, att genom sina representanter tillvägabringa en förändring i dess nationalrepresentation. Andan af det handlingssätt, som de af: Konungen tillsatte talmän och ständets sekreterare nu antagit, kan ej undgå allmänna uppmärksamheten. Den är, att, sedan man emot hela folkets röst, under lång lid sökt afböja all förbättring af den olyckliga ståndsrepresentationen, men finner opinionen allt för stark för att våga trotsa den, nu, under åter en läng tid, gäcka. den, medelst låtsande att göra efLergifter, hvilka dock äro af natur, att ej kunna Lillfredsställa folkets behof; samt att på det sättet göra bibehållandet af det nuvarande representationssättet till ett nödtvång. En hvar afoss måtte nemligen inse; att om den i ståndstalmännens bänder nedlagda orimliga maktatt vägra proposition skulle kunna på detta sä:t allt framgent begagnas, så kan ej hågot riksstind göra gällands sin i 56 rege ringsformen tillerkända rätt, att få sina tankar om sättet för representationsförändringens tillvågabringande, underkastad medståndens psöfning. Om en inbillsk, sina hugskott och sitt godtycke, mera än folkets rätt och bästa, foljande regering blott behegar, riksdeg efter riksdag framlägga förslag till representationens ombildning, som äro af den naur, att allmogens ombud omöjligen kunna dem anLaga, utan at: uppoffra den ringa andel i lagstiftning och beskattning, som ännu bondeståndet, eburul Gud skall veta, utan framgång uiöfvar; sä skall j senom 356 regeringsformens tillintetgörelse, all möjlighet betagas det:a stånd, att utverka föränring i detta förslag, vid frågans förberedande behandling inom riksens ständer. Bondeståndetskall då, för all framtid dömas, att riksdeg efter riksdag, afslå de regeringsförslag, som, hyllande de andra ståndens fördelar genom en stegrad inflytelse it embetsmännen, rikedomen och den patenterade bildningen, på ett förrädiskt sätt skulle undertrycka len stora massan af folket, allmogen och städernes arbetande befolkning, och genom idkeligt framhålande af sådana förslag, genom fortfarendet af sådana falska och grundlösa förespeglingar om deras fördelar, som dem vi nu seit gifvas för det nya regeringsförslaget , skall sluteligen bondeståndet, .vunget att ihärdigt motstä en förändring, som skulle bliva ett tillintetgörande af allmogens nu igande rätt, utskrikas såsom den enda orsaken till epresentationsreformens ständiga uppskjutande. Man skall lyckas iobilla de mindre tänkande, att det är bondeståndet, som förråder nationen i denna tel, ehuru det är makten sjelf som förråder folket; och slutet deraf kan blifva, att allmogens ombud, misskände och hatade, endast hafva valet, att med yffret af deras öfvertygelse uppoffra hela Svenska folkets framtida fribet och välfärd. Till denna yterlighet kan den olagliga tolkning föra oss, hvilcen pu bindrar bondeståndet, stt vid denna rtikslag inför Konung och folk framlägga sina gemensamma tankar om nationalrepresentationers ändamålsenligaste ombildning, derest olagligheten skulle kunna lika länge fortsättas, som planen nu djerft ) ifvit anlagd. Mine bröder! Jsg har nu uttalat min öfvertygelse, att vi stå vå branten af cen farlig afgrund, om vi tveka att vögtidligt ogilla en tolkning af grundlagen, som katar hela rättigheten att genomdrifva grundlsgsförindringar i regeringens händer allena. Jag ber der icke anse denna fara ailtför obetydlig, eller lenna varning öfverflödig. De,som möjligen, utan ut veta det, blifvit verktyg för en ofosterländsk, nak:ens och några enskilde intressens öfvervägande fördelar framför allt afscend-, listigt uttänkt och ljerft drifven plan, må vi Tcke bårdt dömma. De urna måhända lämpligast lemnas till det allmänna änkesättets dom. Den,som med berådt mod, fortfarande skulle söka genomdrifva den, väntar säkert olkets förakt och ovilja. Men vår i ståndets prookoller nedlagda protest emot ett laglöst förfarande fäderneslandets vigtigaste och dyrbaraste angeläsenhet, skall biifva en borgen, at efterkommande kola med uppmärksambet och besinning följa den tora frågans behandling, samt slutligen göra Sveiges gr.ndlagar och Svenska folkets tänkesätt sesrande. Förenande mig i öfrigt uti de åsigter Bengt Gudnundsson, angående sjelfva formen af denna fråga utvecklat, yrkar jag proposition, att konstitutionsitkottets memorial måte, Med förklaring af stån-! lets ogillande, läggas till handlingarne. I detta anförande hade Christen Andersson från Malmöhus län instämdt och det undertecknadt. LAGOCH EKONOMI-UTSKOTTENS BETANKANDE angående ändringar och tillägg uti de, angående fattigvården i riket, gällande bestämmelser bar nu till Rikets Ständer inkommit. Dess vidlyftighet hindrar oss alt meddela detsamma sin helhet; men vi intage här nedan det