VBR VP RM ON —Åj— BONDESTANDETS DISKUSSION D. 35 JULI angående Konstitutionsutskoltets utlåtande, med gillande af talmannens vägran lf att framställa proposition på slåndets gemensamma tankar, Å angående utskottets yttrande öfver Kgl. Maj:ts förslag till ny riksdagsordning, samt att få dessa tankar till utskottet, enligt 56 Regeringsformen hänvisade, var af stort intresse, dels såsom uttryckande ståndets nit för reformfrågans upprätthållande, och dels såsom utredande sjelfva formfrågans rätta beskaffenhet. Då utrymmet ej tillåter att intaga denna diskussion i sin helhet, meddela vi här de skriftliga anföranden, som synas oss hufvudsakligast hafva utvecklat ämnet: Bengt Gudmundsson från Halland: Då jag, i fråga om nationalrepresentationens ombildning, vet mig hafva gjort allt hvad min pligt fordrat, såväl inom detta stånd, som i Konstitutionsutskottet, må det ursäktas mig, att jag inför mine medborgare, och framför allt inför mina kommittenter, i ståndets protokoller nedlägger min protest emot det lagvidriga förfarande, som nu försätter Bondeståndet i den obehagliga ställning, att se alla sina bemödanden för denna folkets dyrbaraste angelägenhet genom ett maktspråk tillintetgjorda. Jag anser dock mig, för att äfven, sedan frågan för denra gången blifvit tillintetgjord, kunna bereda den en bättre utgång i framtiden, böra derjemte i ståndets protokoller bevara en mening om dess formella bebandling. Den skall måhända kunna tjena till upplysning, då frågans afgörande en gång kommer att bero af män, som med sjelfständighet och sannt fosterlandssinne följa sina samyvetens röst, i stället alt, för maktens ingifvelser, svika förut befästad öfvertygelse. Frågan om 56 Regeringsformens ovilkorliga tillämpning vid den förberedande behandlingen af grundlagsförändringar, är icke ny. Redan vid 4834 års riksdag gjorde dåvarande Konstitutionsutskott, hvars väldiga ledare nuvarande erkebiskopen var, ett djerft försök att betaga riksstånden deras rätt att göra sina gemensamma tankar gällande, i fråga om utskottets förslag att förena den så kallade indragningsmaktens afskaffande med en förändring i tryckfrihets-juryns förrättningar. Detta stånds protokoll, för den 46 December 48534, vittnar om den ifver och det allvar, hvarmed Bondeständet då sökte återföra Konstitutionsutskottet till sin grundlagsenliga pligt, att erkänna ståndens rätt till att få sina meningar pröfvade och sammanjemkade, samt slutligen af stånden sjelfva, eller genom förstärkt Konstitutionsutskott, bringade till förening. Det protokollet vittnar, att sedan d. v. vice talman Jon Jonsson, sökt inbilla ståndet, att 81 Regeringsformen och 29 Riksdagsordningen skulle upphäfya ståndens i 56 Regeringsformen bevarade rätt att yrka förändring i hvad Konstitutionsutskottet tillstyrkt, hela ståndet nästan mangrannt uppstod emot en sådan grundlagsvidrig tydning; och man ser deraf, att Sven Heurlin, Anders Nilsson från Östergöthland, Jakob Kihlblom från Södermanland, Erik Hansson och Nils Pehrsson från Örebro län; Bengt Eriksson och Petter Eriksson från Wermlands län, Jonas Eriksson från Södermanlands län, Nils Månsson från Malmöhus, Tufve Månsson, Anders Danielsson, Erik Jansson från Wermland, Erik Norberg från Westmanland, Göran Jonasson från Kronoberg, Anders Andersson från Östergötbland, Nils Magnusson fiån Calmar, Anders Larsson från Upsala, Olof Pehrsson från Stockholm, Hans Hansson från Bohus, Anders Andersson från Skaraborg, Anders Eriksson från Örebro, Pehr Nilsson från Christianstad, Pehr Jönsson från samma län, Johan Petter Jansson från Stockholm, Petter Persson från Jönköping, Johannes Andersson från do, Lars Larsson från Elfsborg, Samuel Andersson från Östergötbland, Johan Jakob Rutberg från Norrbotten, Johan Andersson från Upsala, Carl Gabrielsspn från Östergöthland, med hela ståndets bifall, genom anförda, obestridliga skäl förmådde dåvarande talmannen att göra proposition uppå: alt med undanrödjande af all kraft och verkan af Konstitutionsutskottets memorial (24 58), hvari utskottet förklarat sig allena berältigadt att afgifva förslag till grundlagsförän dringar, anmoda utskottet, att ianledning af samtliga riksståndens, såsom deras hvar för sig förklarade gemensamma tankar gjorda apmärkningar, med skiljda betänkanden angående förslag till grundlagsförändringar, dels att indragningsmakten må upphöra, dels att juryn må, med modifikationer bibehållas, till riksstånden inkomma, etc., hvarefter 42 dagars tid utskottet förelades att sammanjemkningsförslaget aflemna. Detta bevisar, huru frågan om 356 8:s betydelse då betraktades af en del personer, hvilka nu i Konstitutionsutskottet och äfven i ståndet förklarat sig vara af framledne Jon Jonssons tanka, och derigenom i strid med grundlag och förut uttalad öfvertygelse, tillintetgjort sitt stånds lagenliga rätt att, då fråga om grundlagsförändring blifvit af konungen eller Konstitutionsutskottet sjelft väckt eller tillstyrkt, få sina egna meningar derom, såsom förändrade eller alternativa förslag underkastade med. ståndens pröfning, eller genom förstärkt Konstitutionsutskott hvilande will afgörande af nästkom. mande ständer, Att ståndets nuvarande talman varit al samma mening i fråga om riksståndens rätt, att äfven i de fall, då Konstitutionsutskottet tillstyrht kong! propositioner om grundlagsförändringar, få gör sina meningar derom gällande, visar förhållan!e! med behandlingen af Konstitutionsutskottets mo morial AM 49 vid 1844—45 årens riksdag angående Kongl. Maj:ts proposition, ang. ändring: SS 17, 29 och: 24 Regeringsformen, om högsta domstolens OT ganisation på afdelningar och deraf följande ökning i ledamöternas antal. Talmannen gaf då proposition, attiståndet i frågan yttrade gemensamma tan: kar (se protokoliet för den 4 Jan. 1845, Pag. 90 akalla ll RKanctäntans 4 sne hänvicagn: Och