Aftonbladet – 5 augusti 1848, sida 3

ehagat inför allmänheten lägga dem. h Jag ämnar således ingalunda iogå uti någon me-In ingsstrid, vare sig med den ena eller med devIn ndra tidbvingen, rörande min i sig sjelf så högstlt betyd!iga personlighet; men mån om bibehillao-4 jet af mitt politiska rykte, har jag aktat pödigt,ri ut förskottsvis underställa en vördad allmänhevll ufvudmomenterna af mina betänkligheter, och atin nit protest i afseende å denna fråga; emedan det!s upds komma att draga något långt på tiden, in-o jan de respektive spalterna blifsa öppnade för ettili idlyftigt föredrag öfver ett så materielt ämne, lr om om hela svenska alln äsheten borde skattläg-jsi as för åbanebrivgandet af ett jern vägs Öörsök emel-ä ån Örebro och Hult. I Jeg deltar fullkomligt hr von Hartmansdorffsls sigter rörande o!ämpligbeten af jernvägsanläggvin-j ar för Sverge, äfvensom dess begrepp om grund-!s egens stadganden uti 27 R. O. 2:dra mom. rö-lr ande sättet, på hvilket Kg! Majt bör låta med-k telanden komma till riksens ständers kännedom,lh ;ch jag har aldrig frivilligt låtit komma mig til ast, att tolka gruodlagen annorlunda, än efterin vokstafven, sådan den måste förstås, då man ejls syftar att gifva den en easticitet, som fogar sign piter hvarje för tillfället rådande ensidig mening.r För publiciteten borde det ock i synnerhet varalc sngeläget, att bestämdt och allvarligt taga varalc ippå huru grundlagen tolkes, så att tolkniogen ickelä irartar till godtyckets, i stället för rättvisans ochlt I ! ( d 1 anningens. Jag har protesterat emot Sverges öfverspipnande med ett jernvägsnät, emedan utförandet af ett företsg, som fordrar flere hundrade millioners kostvad, är för vårt land alldeles otankbart, såsom hvarken förenligt med landets verkliga behof, eller med utvägarnpe att fylla ett sådant, På grund af jenna öfvertygelse har jag protesterat emot bortkastendet af allmänna medel på ett problematiskt försök, och under sådana ekonomiska förbål:anden, som Sverges för nävvararde äro. Jag har protesterat emot kronjordens bortskän-!t kande, innan ens blifvit utrönt af hvad natur, ochll ill hvilket omfång, den sålunda till ett bolag bortskänkte jorden, kan komma att belöpa sig. Jag har protesterat emot kronoparkernes botskänkande till ett bolag. innan utönt blifvit, om kronoallmänningarne äfven komma att ingå under Jenna bevämning; eller om menigheterna derigenom skola beröfvas all framtida tiligång för deras utsyningsrätt å desse allmänningar; eller huruvida, i afseende å krornoparkerne, behofvet för kronans byggnader blifvit afsedt. Jag bar protesterat emot, tt Statsutskottets betänkande icke omfatiar något iläggande för det blifvande bolaget, att draga värd och försorg om de fattigskaror, som ifrån arbetspersonalen möjligen v:d och omkring arbetslinien kunna komma att besvära kommunerne. Jag har protesterat emot att såväl Regeringen som Statsutskottet kunnat antaga herr grefve von Rosen utgöra den enda auktoritet, som i dessa frågor behöft höras, innan beslut fattas. Jag har protesterat emot, att hvarken öfverstyrelsen för vägoch vattenbyggnader, eller kongl. kammarkol!egium, eller konungens befallningshafvande i Nerike, eller öfverjägmästarembetet i nämnde provins, i hvad frägan rörer tillgångarne af odisponeradt virke på kronans parker och allmänningar, blifvit hörde, : Jag har protesterat emot, att Rikets Ständer i deras egenskap såsom öfverdisponenter af statens egendomar, i detta fall ansett sig kunna bortskänka dem, utan att ens beräkna hvaruti skänken består. Jag har protesterat emot, att ordställningen uti Statsutskottets betänkande och R s St:s derpå grundade beslut, medgifver det blifvande bolaget, att kostnadsfritt erhålla det, till jernvägsanläggningen erforderlige virke, ifrån kronans parker; utan reservation, så vidt tillgång finnes, då det ej gerna bör förutsättas, att en stat kan lofva ett bolag — några förmåner, hvearpå detta naturligtvis bygger sina beräkningar, utan att i och med det samma hafva åtagit sig, att honorera sitt löfte; hvilket jag betviflar kunna äga rum, äfven genom länets kronopsrkers totala nedhuggning. Jag har protesterat emot lagstiftningens inbjudning åt enskilte, att på grund ef erbjudna förmåner bilda ett bolag; i stället att afvakta ett förut bildädt bolags anhållan Los lagstiftningen, om de förmåner ett sådant bolag kunde befinna sig befogadt att begära. Min protest i detta hänseende har grundat sig på farhåga, att staten, genom det motsatta handlingssättet, möjligen i en framtid kan blifva moräliskt förbunden, att bistå bolaget med ytterligare oberäkneliga tillskotter, i fall det sku!le komma! att hända, liksom med Götba kanal, att bolaget icke förmådde fuilgöra arbetet. Jag har protesterat emot, att bolaget icke lemnar staten någon garanti för arbetets fullgörande, sedan det af staten likväl förskottisvis mottagit kronars jord, och alit till väganläggningen erforderligt trävirbe, hvilket kommer att uppgå till ett säkert icke öfvertänkt penningevärde, då man besinnar underlag till en jerrbana af omkring 8 svenska mils längd, med dertill hörande byggnader, broar, samt tillhörigheter af många sleg. Jag har vågat sätta i fråga, huruvida ett land, som ej äger stenkol, och hvars skogar åtminstone i allmänt tal, och då det ej gäller jernvägsanläggningen, anses af ett temmeligen problematiskt beIstånd för sjeltva landets behof, vore af naturen ämnadt att grunda sin ekonomiska uppkomst på anläggning af jernvägar. Dessa äro nu de hufvudsakligaste besvärspunkter, hvarifrån tidningen Degligt Allehanda hämtat anledning till sitt hätska anfall emot mig. Det förefaller något ovanligt, att en segrande majoritet nedlåter sig att på eu sådant sätt öfverfalla minoritetens representanter. Jag ägerlikväli denna fråga trösten af hrr Thomanders och Schartaus reservationer, äfvensom ganska många andra redbare mäns ösigt öfver ämnet. I fall jag uti mitt omdöme rörande jernvägsanläggningars nytta för Sverige skulle misstagit mig om det rätta, så är dermed; ingen skada skedd. Huru förhållandet kan blifva med mina motståndares mening i detta bänseende är deremot ännu oafgjordt; det står tills vidare under kommande tiders bevisning. Hvad Dagligt Allehanda menar med att min O0förlikneliga uppfinningsformåga, använd emot det kongl. representationsförslaget, ovilkorligen skulle en gång för alla hafva invigt det å: fördömelsen, bar jag haft svårt att förstå; då jog ännu icke varit i tillfälle att på tjenstgöringsstället yttra mig öfver detta förslag. För att likväl i någon mån undanrödja alla åsytade insinvationer i sådant hänseende, så får jag förklara, att det aldrig fallit! mig in att med min röst någonsin förorda detta förslag, om jag också möjligtvis af tidsomständigheternas kraf en gång kunde finna mig föranlåten att med tystnad ifrån min sida låta det passera. Min aktning för almänheten och min lifliga önskan att det allmänna omdömet alltid må grundas på verkliga fakta, har ifrån min sida allena dikterat dessa rader; ty jag hyser icke det förmätna anspråket att i nigon mån tillrättavisa en Rs