Aftonbladet – 3 augusti 1848, sida 3

befintliga uppgifterna derom, att vittnet skullv äsett stenkastningen å handlanden Lejas hus vid Gustafl: Adolfs torg, vara fullkomligt ogrundad ). Bankobokhållaren Almgren förklarade härvid, att vittnels uppgift angående Almgrens yttrande: Spring inte, utan häll er tillsammans, vore gan-l! ska riktig, men att Almgren tillagt: ty öfverståt-I hållaren vill tala vid er, hvilket vittnet förmodli-: gen icke uppfattat. Almgren hade nemligen, dål: öfverståthållaren baron Sprengtporten just då infunbit sig i Storkyrkobrinken, för att tala till folket, ansett olämpligt att folket skulle skynda undan, enär de derigenom icke kunde komma att afhöra öfverståthållarens tal. och möjligen genom detsamma l! blifva bragte till lugn och besinning, hvarföre Almgren fällt ifrågavarande yttrande. Meurling förklarade, att han väl i Storkyrkobrinken sett en för honom okänd militärperson till i lhäst, på omkring 6 alnars afstånd från det ställe,: -Ider Almgren uppehålllt sig, men att vittnet icke i märkt, att denne yttrat nägon benägenhet att hålla tal till folket, eller hört Almgren säga, att öfverståt-! hållaren ville tala vid dem. I Bagaren Granberg: att han, som har sin bostad! -1å nedra botten uti handlanden Öbergs hus, om sön-! I Idagseftermiddagen den 49 Mars sett en folkbop slå in fönstren i huset, och band dem varseblifvit! tilltalade Widegren; men att vittnet icke iakttagit, ! huruvida Widegren deltagit i stenkastningen. j Destillator Blackstadius: att han, som söndags-! eftermiddagen den 49 Mars varit i sällskap meaj! -Ibadaremästaren Svanström, då bemärkt en större folkmassa täga från öfra Bangränd till hörnet a!l! I Oxtorgsgatan och Öfre Badstugugatan, anförda afl! tvenne personer, hvaruti vittnet såsom den enel! ligenkände Engst:öm, som vid tillfället haft på sig! Jen samm: tsmössa, men ibland de tillalade ickel! kunde ivenkänna den andra, hvilken varit liten tilll växten och baft stora polisonger. Sedan hopenl? passerat till hörnet af nämnde gator och der, pål! ropet halt af Engström, stadnat, hade vittnet l Imärkt, hburusom Engström hurrat och ropat: Icfve Irepubliken! lefve friheten! hva:jemte Engström lemot nägra Helsingbönder, som i backen stått såsom overksamma åskådare, utfarit: hvad är ni för ena lushundar, som inte vill slåss för friheten ? Härefter hade sterkastningen börjat emot hand-l! landen Öbergs hus; dock hade vittnet icke observerat att Engström deltagit de å, men deremot att han, då någon bland hopen ropat: Tiil Gyllenhaal! satt sig deremot med förklarande, att de skulle begifva sig dit sedan. Deremot hade vittk net sett tilltalade Wisegren deltaga i stenkastnin-? gen med sådan ifver, att då ej stenar funnos till hands, hade Widegren dervid begagnat sig af gatd smuts. På Engströms anmärkning, att viltnet misstagit sig om hans person, svarade vittnet, att något misstag så mycket mindre kunde egt rum, som vittnet tillika med Badarmästaren Svanström förehållit Engström dennes ofog och jemväl, då väldet synts bufvudsakligen hafva varit riktadt emot Jederin, sökt vilseleda Engström genom uppgiften, att Jederin icke vore der boende. Vittnet uppgaf folkmassans antal till omkring 30 å 350 personer. Tilltalade Engström yttrade nu om destillatorn Blackstadius, han bar svurit bort sin själ, ty jag var der alldeles enssm, d. v. s. jag hade ingen i sällskap. Bokhållaren Ohlsson sade, att han vid ofvannämnde tillfälle sett tilltalade Widegren och Kräger, under burrarop och oljud, uppehålla sig å Oxtorgsgatan ibland folkskaran, men icke förmärkt om de deltagit i stenkastningen. Badarmästaren Svanström instämde fullkomligt)? i Blackstadii omnämnda vittnesmål. SM Drängen Blomdin, som bor vid Oxtorgsgatan,! hade om Lördagsnatten hört oväsen och skrik mot Jederia. En stund derefter hade vittnet hört ru-) tor klinga, och då han utgått för att efterse orsak ken till oväsendet, hade han förmärkt en mängd hk pojkar, såsom han ansåg, till ett antal af omkring9 400, och deribland tilltalede Löqvist och Kleberg. Löfqvist hade utur en ränsten upptagit en stor sten, men ett stycke längre ned åter kastat den ifrän!. sig. Pigan Lindström hade söndags-eftermiddagen! bland folkskaran utanför Öbergs hus sett tilltalade ?! Widegren och Löfqvist, men icke förmärkt dem deltaga i stonkastning. p Förre gardisten Lindberg hade söndagen den 419 Mars, emellan kl. 40 och 44 på f. m. i Storkyrko brinken varseblifyit en drucken f. d. båtsman omgifsen af en skara pojkar, Som hurrat och skrikit och bland dem tilltalade Lenhom, som under utrop, lefve reformen! hurra! kastat en sedel å 8 ä sk. bko i båtsmannens afslagna mössa, och lös-,. penningar inlindade i papper till de skriande pojkarne. Härvid hade tillgå:t så, att Lenholm, hade lemnat båtsmannen föreskrift huru hen borde förhålla sig, under upprepade utryck, penningar fattas icke, dervid han kastat sådana i båtsmannens mössa. Denne hade de;på höjt mössan iluften och sålunda gifvit tecken till hurraropens förnyande; och dessa hade oupphörligen tiiltagit i mån af Lenholms fortgående utdelning af penningar, samt egt rum ej allenast På nyssnämnda ställe, utan ) 2! äfven utan för Storkyrken och börsen samt obeli-!! sken å slottsbåcken, dit folkhopen åtföljande och! omgifvande Lenholm aftägat. vc Vid Börsen hade vittnet sammanträffat med extra) ! polisbetjenterna Eklund och Nyborg, samt gemensamt med dem iakttagit, hurusom Lenholm, ståfo ende bredvid båtsmannen, yttrat till honom; Lefve f refo:m:n! se så, nu ska vi hurra igen, samt då r denne detill nekat sitt biträde af orsak, som han en yttrat, att det fattades pengar, hade Lenholm 8 kastat till honom en sedel, huru stor hade vittnet!, ej kunnat bemärka, hvarefter båtsmannen ånyol.; upplyftat mössan och oväsendet på. lika sätt som oc MM AA I f I D in m fo hy si at ar förut ånyo börjat, då Lenholm åter ropat, Lefve reformen! Hurra för näringsfriheten. te I öfrigt förklarade vittnet, att han icke hade nåd got annat rörande detta mål sig bekant, än att N han om söndagseftermiddagen, vid ett tillfälle då han varit i sällskap med polisuppsyningsmannen Alund, hört tilltalade Schortz ä Riddarhustorget! högt ropa: Lefve reformen! Lelve gesällerne! Lefve republiken ! ta Lenholm anmärkte emot vittnet, att något afse4 ende icke borde fästas på dess berättelse, cnär vittnet vore såsom angifvare i målet att anse, samt bestred i öfrigt riktigheten af allt, som genom vittnesmålet blifvit honom Jagdt ull last; hvarjemte Schortz äfven på lika sätt förnekade att han om) söndagseftermiddagen uppehållit sig å Riddarhus-? torget, än mindre derstädes haft några så beskafar fade utrop, som Lindberg omviltnat. Sergeanten Jurling berättade, att då han om lördagsaftonen i sällskap med stadsfiskalen de Berg i gått utför Storkyrkobrinken, hade cen sten blifvit so kastad emellan deras hufvuden, och då Jurling sett icl sig om, hade han varseblifvit tilltalade Kleberg stä-py ende nä:mast, utan att vittnet kunde bestämdi uppni gifva huruvida stenen blifvit kastad af honom. Sednare på aftonen, sedan fingarne, som vid del, Öregående oroligheterna tagits, blifvit på H. M.lry, he