Aftonbladet – 3 augusti 1848, sida 2

na. En espingol är ett slags grof studsare, som hvilar på en lätt, tvåbjulig ställning, och är fästad så, alt den, med stöd af detta slags lavett, kan riktas med all erforderlig säkerhet, då den som skjuter lägger espignolens kolf till axeln. Laddningen, som ligger i ett jernrör, inskjutes jemte röret i espiogolens pipa. Jernröret blir derigenom så förstärkt, att det icke spränges af laddningarna. Nu tändes den laddadeespingolen vid mynningen, och den ena kulan efter den andra flyger ut med endast så stor mellantid, att karlen hinner rikta hvarje skott. Atminstone försäkrade manskapet, som visade, huru vapnet skulle manövreras, att det så förhöll sig. Espingolen träffar väl på 600 alnars afstånd; dock bör anmärkas, att de tre, fyra första skotten icke äro så säkra som de följande. Så snart elt rör är antändt, måste det afbrinna med alla sina skott, innan den skjutningen kan afstanna. Ett rör, som innehåller 32 skott, har aflossat dem på 41, minut. Det andra slaget rör, som innehåller 64 skott, fordrar något längre tid. Detär gifvet att ell sådant vapen är förträffligt, helst espingolen, för att skötas, endast erfordrar 3 man och den kan dragas af en häst. Imedlerlid måste det anmärkas, att rören icke kunna laddas af manskapet i fält, utan måste medföras, ungefär som man medför skarpa patroPer, från förråderna. Dessa rör äro temligen dyra. På hvarje espingol-lavett följa 6 stycken. Man har, utom dessa enkla espingoler,