Aftonbladet – 2 augusti 1848, sida 2

Article Image
männa lokala omständigheter såsom befordrande sjukdomens spridande, TI ett tätt befolkadt land med talsika, näta hvarandra belägna städer med ständig inbördes kommunikation, mäste naturligtvis, vid en dylik, gencm riket gående epidemi, bafva inträffat många dylika coincidenser af farsotens utbrott inom ett hus, en by elier en stad och ankomsten ait eller beröringen med person från en ort, der epidemien herrskade. Ett vida större antal fall af sådan beskaffenhet skulle, om man sökt derefter, hafva påfunnits vid influenzans sednaste bärjning ivom England (1847) vid dess gång från stad till stad och från den ena individen till den andra inem amiljerna. Slutligen känner man, eller misstänker man icke ens något dylikt meddelnirgssatt i de länder, hvarifrån sjukdomen leder silt ursprung, der den är mest intensif, och der den i fullkomligaste form visar sina utmärkande känneteckenp. Kroppens egendomliga tillstånd under kolera gör äfven dess fortplantning genom smitta mindre trolig, än kanske hvarje annan epidemisk sjukdoms. Organismen synes nemligen i denna icke ega någon förmåga att skapa gift, och afsöndringsapparaten visar ingen verksamhet att frigöra något dylikt. Alla i allmänhet såsom smittsamma betraktade epidemier äro sjukdomar till följe af en på organismen inverkande retning, under hvars mot helsan fiendtliga inflytelse kroppens nervsystem så angripes, eller blodmassan så förändras och förskämmes, au excretionerna ofta blifva till den grad skadliga, stt de få en septisk eller rötaktig karakter. Utandningen och utdunstningarne från en person, som har böldpest eller elakartad typhus, orena luften i sä hög grad, stt om en förut frisk person blott några minuter inandas densamma, kan deraf ögonblicklig sjukdom föranledas. Detta blir isynnerhet fallet när exhalationerne bållas innestängda och få tillfälle att samla sig i låga, trånga och illa ventilerade rum. — Vid kolera tyckas dylika förskämda afsöndringar cj bildas; både secretion och excretion äroi sjelfva verket till stor del bämmade, bela organismens lifsverksamhet är försvagad; ett till sin verkan snåbbt gift intränger i blodet och förändrar dess crasis eller blandningsförhällanden så, alt dess flytande del (blodets serum) ej längre kan i kärlen qvarhålas, dess tjockare delar, de röda blodkropparna och de färglösa lymphkulorna, blifva efterhand en trög massa, ur stånd att underhåila omloppet: deraf kylan, det skrumpna utseendet, det ytterliga hopfallandet och andra karakteristiska kännetecken, och deraf äfven kolerapatienters oskadlighet för sin omgifning; ty alla uttömningar äro i allmänhet icke blott utan stickande och obeh-glig lukt, utan nästan färgoch luktiösa, och frambringa ingen märkbar ofördelak tig verkan på de närvarandes sinnen, eller något :som heist menligt intryck på deras kroppssystem. jÖfverhufvud taget kan man såsom ett resultat af Ide sednast gjorda forskningar uti contagiifrågan anse det förhållandet, att man så småningom, mer och mer kommit ifrån den föreställningen, att er epidemi är uteslutande eller i väsendtligaste mån beroende af ett specifikt contagium, utgäende frän (af sjukdomen apgripne, och deremot mera närmar sig den åsigten, att de för belsan vädliga verbkningar, som orsakas af exhalat:oner från den lefvande I djurorganismen — vare sig i friskt eller sjukligt tillstånd — hafva i egenskap af ett, epidemierne framkailande, n oment ingalunda en så vidsträckt tillämpning som man förment, utan äro tvertom begransade inom vida trängre råmärken, än man förut trott. Den latthet och fullkomlighet, med hvilken sädana exhalationer utspädas och förtunnas vid fritt tillträde af ren atbn:ospherisk luft och dymedelst göres oskadliga för helsan, känner man pu bättre än förr och förstår äfven bättre att deraf draga fördel. Kommitterade yttra derföre vidare, att cholerapatienters liksom vanliga sjukas, ja fullt friska menniskors blotta utandning ve:kar skadligt, sävida Iden i trånga, öfveslylda rum får förblitva utan inblandning af frisk luft, hvarvid först de, som med de sjukes skötsel äro mest sysselsatte, vidare medJemmar af fomiljen och sist läkarne angripas, alt i gen mohpnp de mer eller mindre hat beröring med patienterna, hvarefter sälunda insjukovade personer, förflyttade till annan ort, der kunna, under likar;tade o:ördelaktiga yttre förbällanden, bilda centra för sjukdomen; och kommitt-:sade förmena dylika fall bafva kuvnat gi:va anledning till föreställningen om kolerans smittbarhet, hvilken kommitterade för iugen del vilja medgifva. . Kommitte,ade hafva genom sina undersökningar blifvit ledda till betraktelser öfver en vid kolerafarsoten väsendtlig punkt, hvilken bittills icke synes hafva varit nog klart utredd och ej tillräckligt asedd, den nembligen, att koleran i sjel:va verket icke anfaller så plötsligt och oförmodadt, som man enfört och omialat, utan att detta lörhållande blott ar skenbart och att sjukdomen, innan den antager sin dödliga karakter, gi!ver varning för sitt annalkande, vanligtvis tillräckligt tidigt för ätgärders vidtagande till förbindrande af dess vidare framsteg.n Detta varnings-symptom är löst lif, antingen med eller utan smärta: varierar med från 3 till 6 uttömvingar mer än vanl gt dagligen, för det mesta fecala at vanlig färg och lukt, -alldeles olika dem vid mera framskridet stadium, då de blifva risfärgade och utan sin naturliga lukt. Smärtan, om nägon ficnes består blott i en känsla af knip eller lobebag i underhfyet, men uttömningarna, äfven om de åttöljas af denna obehaglisva känsla, frambringa så ringa lidande, att det är svårt anse dem säsom tecken till sjukdom och ännu mindre såsom Dbegynnelse till en så förfärlig. Detta är dock verkligen början till sjukdomen, som består af två stadier — det första: simpel diarrhee med eller utan smärtor i underlifvet — det andra: allmän och bastig sammanfallning, mest mårkbar i ansigtet, med större eller mindre blå fläckar på huden, ofta utbredande sig till en allmän och likformig blånad lofver hela kroppsytan (stage of collapse or blue stege). Det är deta andra stadium, som vanligen ensamt får sjukdomens namn, asiatisk koleran, emedan alla ae-s mest framstående och karakteristiska symptomer äro för banden endast i detta Istadium., . 4 Bet första stadiet han fo tfara från några få tim. mar till 2, 3 elter flera dogar. Om lämpliga bote: medel anvandas uvder denua period bincras i alltvn aubet och latteligen sjukdomens fremsteg, och d.:

2 augusti 1848, sida 2

Thumbnail