Aftonbladet – 2 augusti 1848, sida 2

LL fått kulsn in under ena ögat, hvilket gått förloradt, och ut genom nacken. — Ios en af dej sårade, som fått sin kula genom underlifvet, satt hans unga hustru, en trogen vardmwinna, och båda ytrade sia törhoppnvi g, att det farliga såret skulle kunna läkas. Det fordras scener af de mildare känsloruas yttringar, om man skall kunna utbärda med alla de bedröfliga gestalterna, hvilka, såsom en Försynens stränga vedergällning, blifvit framkallade af det, en upplyst menskhghet visserligen icke värdiga kriget. Jag, för min del, lemnade slottet, sedan jag genomgått den länga, enformiga sträckan af blott den ena våningens salar. Invid staden Augustenborg ligger en kyrkogård, efter som det ser ut, för icke längesedan tagen till denna nya bestäm melse, från ett sädeslält. Ett par, med helt och hållet förtorkadt eklöf omlindade, Pålar, öfver hvilka en med samma sl.gs förvissnade prydnader försedd båge är fastsatt, utvisar ingången till denna de hädangångnas gård. Jag ville se den torfva, som betäckte den stupade Beppos, stoft. Han hade, som bekant är, såsom fivillig gått i striden för Danmarks rätt och ära, och aflidit i vagnen, under transporten från slagfältet vid Däppel, till Augustenborg. Man kunde icke visa oss, hvilken af de med vissnar de blommor och löf betäckta grafvarna, som var bans. Jag hade så gerna velat atminstone från åkern rycka några vallmoknoppar, för att Jäta deras frön gro på den enslige sångarens obemärkta grift. Man hade väl bört bans namn och havs död, men jag I ckades icke träffa någon, som närmare kännt honom, och som varit med bonom i bans sista stunder. Hvarbelst stoftet är gömdt, P08 skall hans ärofulla död gifva en ökad glans åt hans namn, såhävförande sångare, som som en originel, ofta cn förstod att framställa det med en egen energ!