Aftonbladet – 29 juli 1848, sida 2

Carl XII:s bibel; om och för Rikets Ständer, som åter äro ett ogudaktigt folk och minst af allt, såsom Cholera Morbus, värfva några anhängare till Guds rike, skrifver map icke i bibelformat, utan på lösa papper, som kunna stoppas i fickan för hvarjehanda husbehof.n Likaledes torde hof-afdelnipgen inom Tidens koryfer finna sig en smula generade, när de på sitt divansbord begärligt gripa efter det vackra bladet och på tredje sidan medlersta spalten får läsa: En mera lysande svit har icke Ryska Kejsaren ; på sina resor till Polen, än Cholera Morbus har på sina färder öfver Europa. Visserligen luktar han litet, han och sviten, der han stadnar; men detta blef på modet för krönta hufvuden sedan Karl! XIII, glorvördig i äminnelse, sattes på Sveriges thron, dä konungen lagade så att folket fick lukta l och hofnarrarne känna -på röken Hvad behagas? Kan man neka, att Söndagsbladet är parfymeradt? Och tillika huru ! granolaga? huru menageradt i uttrycken? Efter denna snygga bit, och för att blifva, såsom det sjelf säger, allt bättre och bättren, har S. B. nu en af de vanliga rodomontaderna mot A. B:s förläggare, hvarom vi kunna tala helt kort. Lika oundvikligt det är för hvarje frosspatient att efter frysningen komma i feber, lika! nödvändigt är det för S. B:s-skribenterne att få sjuda, koka och pösa upp i de narraktigaste dikter, rörande allt hvad A. B. vidkommer. Denna gång gäller det Garntullsfrågan, hvari, såsom bekant, genom votering i förstärkta stats-! utskottet tullen sattes till 5 sk. i stället för 4 sk., och hvilken utgång S. B. tillskrifver kongl. sekr. J. Johansson,, hvars föga spridda brochyrer (såsom S.B, sjelf kallar dem) förmådde l dräpar den friare, af A. B.. understödda åsigten, hvilken för landet varit nyttigare,ysåvida som den skulle hafva förskaffat den mindre bemedlade väfnader till bättre pris. Utan alt vilja förneka hr Johansson äran att i denna sak efter förmåga hafva motarbetat det allmännas till sina enskilda patroners fördel, är det dock en alltför högt stegrad hallucination hos honom att tro sig hafva verkat det omtalade resultatet med garntullsfrågan i förstärkta utskottet, de; tvertom ledamöterna voro så för tullnedsättningen, att probibitisterne blott segrade genom en enda röst, hvilken, efter hvad man på säkra indicier anser sig veta, tillbörde en i politiken stundom vacklande karakter, som loverar mellan högra och venstra sidan, således i detta afseende ett slags civil amiral, hvarföre också den genom denna röst tillkomna resolution ej olämpligen kunnat kallas pamiralens dotter,. Alt hr Johansson stått fadder för denna dotter eller läst signelsen öfver henne, kan vara möjligt, och berömmet för en så vacker gerning vilja vi ej betaga honom; men upphofvet dertill var han väl icke. En liten alldeles särskild lögnepisod, men som förtjenar vidröras, emedan den också återfinnes i Tiden, är påpekandet af den hos hr Sandvall i Jönköping timade början till en eldsvåda, hvilken händelse hr S. skulle hafva förtegat i sin tidning. Tiden har redan blifvit af en insändare i dess eget blad tillrättavisad för denna osanning, enär det upplystes, att hr S. i Jönköpingsbladet sjelf omtalat saken (och Aftonbladet har äfven derefter berättat den). Men allt sådant hindrar icke Söndagsbladet, att för egen räkning uppduka samma ogrundade insinuation. Ett nästan ännu besattare utfall förekommer i elt stycke näst förut, i referatet för fredagen, der Söndagsbladet skall försvara sini ett föregående nummer gjorda manöver till fördel för den röda republiken, och den Silfverjanska maximen patt taga från de rika och gifva åt de fattigan. Här förekastas det nu i stället A. B:s förläggare att hafva hyllat den läran putt taga från de fattige och gifva åt de riken, till bevis hvarpå mångahanda goda ssker bringas på tapeteten, i synnerhet utgifvandet af Af. tonbladet, gjordt naturligtvis för att taga bort penningarne från de fattige, och mtill ett helt folks demoraliserande); samt till yttermera visso äfven talas om en för fem eller sex år sedan af hr Almqvist utgifven roman: Tre fruar i Småland,, deruti utom mycket annat också ett röfvarbard skildras. Olyckan för Söndsagsbladet i denna lilla fredagsskizz är endast, att visserligen ett röfvarband i besagde roman framställes och till sin beskaffenhet tecknas, men såsom rättvist mål för nederlag och upplösning, och med det slutet på historien, att alla de med lifvet undkomna tjufvarne sättas i en arbetskoloni, för att så vidt möjligt förhättras; en ide, som sedermera blifvit upptagen och re peterad i en annan bekant roman af en annan skribent : alltsammans utgående på att föra menskligheten just till raka motsatsen af hvad Söndagsbladet predikar, och till korrektion af det onda. Men S. B:s författare vet om sådant ipgenting. Det är nog för honom, att alla personer och ämnen, som stå i sammanhang med A. B. och dess förläggare, skola omröras med skandalenvs visp i en och samma gryta, der för öfrigt både likt och olikt kokas till en bänkvälling för hvar och en, som vill njuta af denral delikata spis. : Soppan är dock icke färdig, utan att deruti! inlägges palsternackor och silleri från den inre och yttre politiken. Således, hvad den inrel; vidkommer, omtalas i lördagsepisoden ett ne 1 derlag, som brr krämaren ledo i konstitutionsl K s 1 Aa as AA utskottet, då detta med 44 röster mot 8 god-, kända borgarståndets talmans vägran alt låta. frågan om förbudens qvarstående i tulltaxan O sancta simpliafgöras af förstärkt utskott.