Aftonbladet – 28 juli 1848, sida 2

hr. v. Hartmansdorff om dagordningen samt således anmana honom att fördröja sin framställning till dess det tillkännagifna valet försiggått; hvarförinnan något beslut i annat ämne icke lagligen kunde fattas ). Denna lilla episod är i öfrigt icke utan sin politiska betydelse. Talmännen tillsättas af konungen, och detta var, i ordets bokstafliga bemärkelse, händelsen med n. v. landtmarskalken, grefve H. Hamilton, som svårltgen kan anses hafva att tacka någon annan än konungen personligen, och den ynnest hr grefven hos H. M. åtnjuter, för det höga förtroende, hvilket åt honom lemnades, innan den nya konseljens ledamöter ens fått tid att sitta ned på taburetterna. Hr landtmarskalken torde således möjligen hafva bordt tänka uppå, att hvarje hans steg, som mera bestämdt och ovilkomigen lutar åt att befrämja det ena eller andra partiets planer,, komprometterar den höga person, som åt hr landtmarskalken lemnat ledningen af Adelns öfverläggningar, helst när frågan gäller en så vigtig och i flera hänseenden ömtålig sak, som den ifrågavarande. Emellertid fägnar det oss, att konungens rådgifvare så ampelt protesterat emot hr landtmarskalkens förfarande och derigenom åtminstone befriat regeringen från misstankan att dela den önskan, att riksdagen måtte upplösas, innan det för landet mest maktpäliggande ärende, som hittills förevarit, blifvit med slut athulpet, och deraf en tillfredsställande utgång säkert skulle försona mycket af den splittring som nu råder. Vi göra oss således förvissade att, i hvilken händelse som helst, konungens rädgifvare icke kunna tillstyrka Rikets Ständers åtskiljande förr än detta ärende är afgjordt, och i öfrigt expeditionen af de redan behandlade ärenderna medhunnits. Ty hvad betyder väl en eller annan veckas förlängning af riksdagen — äfven om H. M. Konungen derigenom icke komme att personligen hemförlofva Ständerne — i jemförelse med det rättvisa missnöje, ett plötsligt afbrott skulle alstra i hela landet, och den ställning ministåren derigenom erhölle till opinianen. ) Följden blef också, att, i stället för pvid börjar af plenump, det ifrågav. valet icke kom att förrättas förr än nära två timmar efter pleni bör. jan; och om det velat sig rigtigt, så hade diskussionen om den ifrågav. materien ganska väl kunnat uppehållas intill pleni slut — hvarmed äfven ex absurdo bevises, att hr landtimarskalken saknat skäl för sin tolkning af det gjorda anslaget.