Aftonbladet – 28 juli 1848, sida 1

Igång sedan, — och att det derföre är hvar Jättskaffens Preussares pligt att rädda fäderneslandet — Tysklands svärds — att upprätthålla det i sin storhet och kraft, äfven om för detta ändamål skulle fordras dess utbrytning ifrån det öfriga Tyskland. I trots af alla uppviglingar tycks sinnesstärnningen lugna sig mer och mer för hvar dag; ordningen begynner återinträda, jemte förtroendet man och man emellan, och det inom hela Tyskland. Som ett säkert prof härpå kan man anse att Frankfurtermarknaden varit god; att ansenliga inköp der lägt rum, för Polen och Ryssland; och att alla statspapper och jernvägsaktier befinna sig i stigande. Ändtligen synes kriget med Danmark nalkas sitt slut. Englands bemedlingsifver i denna fråga härleder man hos oss från dess fruktan att Tyskland skulle kunna närmare sluta sig till Frankrike (!). Förslaget till en vapenhvila på tre månader ligger redan till granskning i Frankfurt; men der man sannolikt icke kall godkänna det. Öfver de nya finansätgärdena för Preussen har finansministern ändtligen i går lemnat upplysning. De bestä i en tullörhöjning på hvitbetssåcker och en skatteförhöjning för embetsmän; i upphäfvandet af alla utskyldseftergifter; och slutligen i ett tvångslån, som begynner med !, pet, för inkomst af 400 Thaler, och vexer till 4 pet för de största inkomstbeloppen. Deremot skulle tidningsstämplingen och qvarnskatten försvinna. Ministern beräknade innevarande års utskyldsbehållning till, 8 millioner, men statens behof till 24 millioner mer, med möjMlighet dock af en stegring till 50 millioner; hvilket, med ett vanligare uttryck, vill säga en stalsbrist till samma belopp, och som genom de nya Tbeskattningsoperativnerna skulle betäckas. Ar vigt Ivar hans förklaring, att staten ärnpade låta skifta de stora kronogodsen och försälja dem. Säsom statens tillhörighet skulle blott kronskogarne behållas qvar. Statsskulden, som ännu går till 426 millioner Thaler, sedan öfver 84 miilioner blifvit beItalda efter är 4820, betäckes i öfverflöd genom tkronogodsens afyttring, emedan dessa uppskattas till 300 millioner. Riket ägde år 14840 en skatt lom 42 millioner; till 4847 hade den ökats ytterTligare med 9,860 000 Thaler; i närvarande ögonblick är skattkammaren lom. Den förstatens räkning bedrifna så kallade Seehandlung kommer latt upphöra och statsfabrikerna att försäljas, emedan man sent omsider, äfven hos oss, hunnit till den förnuftiga öfvertygelsen, att staten lika litet han med förmån vara fabrikant som landthushållare. Dessa financiella meddelanden, af vår minister, komma ofelbart att stärka statens kredit, jemte Iden enskilda krediten. Den förmänliga utgången åf Frankfurter-marknvaden har äfven återgifvit modet åt våra näringsidkare, och i alla våra ylleoch bomullsfabriker finna arbetarne ånyo förtjenst. Tillkommer nu vapenhvilan med Danmark, så blir äfven vår handel fri, och vi kunna då anse den svåraste brytningen genomgången. Hofvet lefver alltjemt helt indraget i Potsdam; imedlertid bar konungen lofvat en deputation af stadsmyndigheterna härstädes, att hädanefter besöka Berlin oftare, och till en början kommer hofvet ätt flytta till Charlottenburg. Berlin den 20 Juli. I afseende på vapenhvilan med Danmark kan jag i dag meddela, att i går hölls derom i Potsdam en kabincettskonselj, under konungens eget ordförandeskap, och att frågan der betraktades som en hela Tyskland beträffande angelägenhet, hvars afgörande hänskjutes åt riksföreståndaren och hans minäister ; i sammanhang hvyarmed konungen på det mest bestämda sätt förklarade, att han, med hela Preussens förmåga, ätlyder alla det provisoriska riksöfverhufvudets befallningar och beslut (dass er mit der ganzen Kraft Preussens allen Befehlen und Beschläössen des provisorischen Reichsoberhauptes Gehorsam leisten wiärde,). — Preussen, såsom den största tyska staten, vore främst ibland alla förpligtadt att icke läta fäderneslandets sak sjunka, utan genom sin hängifvenhet derför gifva alla andra tyska samhällen exempel. Man har således att afvakta hvad som sker i Frankfurt. Allmänna åsigten i Beilin är att det föreslagna vapenstilleståndet icke kommer alt antagas; men våra politici tro att den emellan generalerna Wrangel och Hedemann öfverenskomna vapenhvilan på 3 dygn låter genom upprepade öfverenskommelser förlänga sig, till dess att en verklig fred kan uppnås. Ministern för Tysklands krigsväsen har nyss föreslagit uppställandet af en förbundshär, utgörande 2 för 400 af folkmängden, hvilket ger 900,600 soldater, hvaraf Preussen bar alt ställa 320 000. För närvarande ba vi 220,000 under vapen; alltså skulle 400,000 ytterligare komma att utskrifvas. Denna åtgärd tycks åsyfta Tysklands bet:yggande på alla håll emot yttre fiender, medan viinom oss ordna vära förbundsangelägenheter; men isynnerhet att förmå Ge smärre tyska staterna, hvilkas rustningar och krigsanstalter äro i det sämsta skick. att afbjelpa hvad de uraktlåtit, så att man må kunna tillvägabringa ett gemensamt tyskt försvarssystem, med Preussens till mönster. Sedan man hos oss hemiat sig efter den första bestörtningen öfver valet af en österrikisk furste till Tysklands riksföreståndare, har man åter fattat mod. Man inser att ingen annan tysk stat, än Preussen, kan träda i spetsen för Tyskland; men ock att detta mål endast kan uppnås på vilkor att Preussen öfverläter sig frivilligt och odeladt åt den tyska saken, och genom sin tyskhet besegrar allt misstroende, som isynnerhet råder emot oss i de sydtyska staterna. Visserligen kan ingen ändå förutsäga om det skall lyckas att tillvägahringa den så länge eftersträfvade tyska enheten Stor visdom och måtta fordras dertill: en uppoffrande fosterlandskärlek, som försakar all sjelfviskhet. Mot England och Ryssland herrskar i hela Tyskland det största misstroende. Tänkesätten sammansluta sig allmännast för ett förbund med Frankrike och — Nordamerika (?). Ingen kan säga om ej krigslågan inom få månader flammar öfver hela Europa; derföre mäste vi hafva tyska ungdomen och en million tyska stridsmän under vapen; detta är kanske till slut det bästa medlet till fredens upprätthållande. Vår konstituerande församling har i sina sednaste sammanträden uträttat föga af vigt; men ikonstilutionsutskottet tycks grundlagsverket gå raskt framåt. Man har der med tvåtredjedelars majoritet beslutat ett tvåkammarsystem. Törsta kammaren skulle komma att bestå af 475 ledamöter, valda för 6 år af den i valkretsar fördelade befolkningen. Palbarheten beror icke på census eller ennat vilkor, än att ledamöterne i försla kammaren måste hafva uppnått 40:e lefnadsåret. Den andra, eller Folkkammarens, skulle få 3550 ledamöter, valda, för 3 är, af valmännen inom valkretsarne, bland alla välfrejdade Preussare, som uppnått 30:e lefnadsåret. Hvar välfrejdad Preussare om 24 år och deröfver, är valberätligad; valen ske indirekt, genom en valman ibland 930 valberättigade. Den sålunda sammansatta riksförsamlingen skulle mö!as hVaärt år. KaAnunsan Insnahar