Aftonbladet – 28 juli 1848, sida 1

ipkre EORRESPONDENS-ARTIKEL. AA Berlin den 48 Juli. Tysklands nye Åksföreståndare, erkehertig Johan, har för några dagar sedan varit i vårt grannskap, i Leipzig, och derifrån skyndoat till Frankfurt, att emottaga gin nya värdighet, hvarefter han skulle återvända till Wien och öppna Ståndsförsamlingen derstädes. Ofverallt i Södra Tyskland råder omälligt jubel öfver valet och tillvaron af en verkställande myndighet för hela Tyskland, om också blott en provisorisk. Det är första steget till Fysklands nya enhet; men vi äro mycket att lyckönska, om vi komma längre. Det republikanska partiet i nationalförsamlingen är alldeles obelåtet med valet af en oansvarig riksföreståndare; det ser deri början till återställelsen af ett tyskt kejsaredöme; men de särskilda staternas hof och regeringar äro, om nöjligt, ännu mera missnöjda öfver alt Naltionalförsamlingen valt en riksföreståndare utan att fråga dem till råds. Regeiringarna fordra it alla vigtiga frågor, hvaribland naturligtvis lem om den allmänna tyska grundlagen, måtte remställas till deras utlåtande; de påstå att suveräniteten icke finnes hos nationallörsamlingen ensam, utan tillhör dem och henne gemensamt, och att hvad som skall få laglig kraft nåste i fastställd ordning godkännas af suseränitetens samtliga lottägare. En ansenlig del af Frankfurterförsamlingen kallar det der: mot för orimligt att tänka på någon sådan ndrägt, och påstår att Tysklands så ofta omalade enhet omöjligen är att boppas, om man id alla beslut skall afvakta bifall från Tyskands 34 furstar, Nationalförsamlingen måste lerföre vara den enda suveränen, och icke bevöfva furstarnes samtycke till sina åtgärder. Det republikanska partiet i Frankfurt räkvar mkring 400 röster, alltså knappt en sjettedel bland de öfriga; men denna sjettedel är den eslutsammaste och kraftfullaste bland alla, ch äger utom församlingen talrika anhängare — i Baden, i de små staterna vid Rhen, i Värtemberg och Rhenpreussen. Söndringen mellan denna republikanska venstra sida i lationalförsamlingen, och centern jemte den Vögra, vexer med hvar dag; och lyckas icke lksföreståndaren att förlika de stridande, så å vi ett nytt uppror i Södra Tyskland, när let republikanska partiet begriper att det icke ridare har någonting att hoppas. Men detta uppror blir säkert långt allvarsammare än Hecers, hvilket så lätt skingrades. 1 det hela var likväl det republikanska partiet ingen uligt till framgång. Erinra er blott att Tyskand först nu undsluppit enväldets ok, jemte mbetsmannaväldets och polisvåldets; att det innu på alla håll och kanter kämpar med dem; ut det i ett halft århundrade nödgats umbära varje frihetsyttring, och att det under ett helt irtusen hunnit sammanvexa med envåldsmakens inrättningar; Jag är fullkomligt ölvertyad att vi inom en mansålder ha en republi-. ansk författning i hela Tyskland: när nämigen Tyska folket allmännelgen lärt sig bruka riheten, och sålunda kommit i besittning af örmågan att styra sig sjelfy. Men dessförnnan fruktar jag att vi hafva mer än en rektion alt genomgå. Ni känner redan af tidningarna så väl förastandet i Preussiska nationalförsamlingen af acobis motion, som förklaringen af konung rost i Hannover. Man vill till hvad pris om helst komma ur revolutionens stormiga särgård och in i reformernas lugna hamn; i makligt och trefligt likväl, så skonsamt emot et bestående, som möjligt. På oss ville man erna pudra den Belgiska konstitutionen, och samför allt å nyo fjettra valrätten vid en cenas. Man kommer icke att genomdrifva detta örslag ; men på detta vilkor lägger emedlertid aktionen hela sin vigt, och ingen yrkar ifriare på valrättens. inskränkning än ministern lansemann och hans embetsbröder. Också taer jag för gifvet att denna minister antingen trandar på grundlagsfrågan, eller — om den egrar — att reaktionen i samma ögonblick räder fram utan slöja. Regeringen sammanopar oupphörligt mer och mer troppari Bern; vi hafva redan en garnison, som är starare än den som nödgades vika hädan den 48 fars; och i morgon inrycka ytterligare 5000 van; så att 46000 soldater då stå inom hufudstadens stekett. Förundrad frågar man varannan hvad härmed kan menas; man börar misstänka ändamålet, och rykten kringsmya redan om nationalförsamlingens skingring ned våld och en statsförfattnivgs påtrugande fter kongl. välbebag. Jag anser detta för tom likt; men så mycket är säkert, alt om Han92