Aftonbladet – 27 juli 1848, sida 2

at fö Isgenhet, som förskönar kverjs ädel qvinna och tlil och mad mindre sköna forser ganska intaEn törke tycktes hastist rinna henaeisiaör sz, uven att I sjelfva varket 3 derpå framficgrea på sia rosenoch sade: Ni är hersz Thomson systerson; raln iätare, doktor Thoifin, en curopå, är er Onkel ikare. Hur skall det tlifve möjligt att behålla mitt inko,nito, om han får höra hvar al! bo:?n Doktor Thorfial SVira t; jag har satt honom redan, Ea af hans vänner tom rd mig från Buenos Ayres — cn viss herr Hingosop I ropade cc ledyn och hen on före; på ena Hinango, den Dessammel svarade Robert, uppenbarligen Cfverreszad af den rörelse, som detta ramn väc: e ho: henne. ,Kazbända ner ni denna man? Ursäkta jag fråger! . , bJag — j:g kärner denna man till ut:esndet — åsom en landswan till min man. . Imediertid har lag aldrig talat ett ord med konom. Det var nu ynglingens tur ett blekns. Hen genomors af en skakning och irfckle ridstöet med båda bänderna, som om ban Yslat söndarkrossa det. Ena hestig is6förbiadelse påminde honom Hinangos varciog för ru Ciostiog. Hans puls tycktes stedne, fy I det upga fruntimrets oro och i ide:örbindelsen ver något oförklarligt. ,Jag bar aldrig talet med konom — aldrig! fo-tsatis den unga frun, msd ögonen riktade mot marken; sjag har blott sett honom. )Tsor ni alt ban känner er närvarande vistelse och att hirigenom —?) pNej! svsrado hon hastigt; han känner säker icze kvar jag är; det skulle till och med icke in tressera h nom. pHinaogo är just den vän, som jag skull: hafv: önskat bjuia — jeg skall ej göra dotn