ER RR hvirmed fruntimret hedredo honom, väckte han: manliga stolthot. . Uten att lemra honom tid att svara, hvilket dessutom skulle hafva varit i svårt för hocom. fortsaita hon: Om ni flyt t, så lit det förblit en ogenomträrglig hemlig hv.m jeg är. Hvs mitt navn är — jåt det förbiifva en bemlighet så väl för er gom för verlden, till des jag sjul! ypper det för er. , som uni sannolk! har, får bosöka 2 om hen händeolseis skul: veia, hk r hen icke omtalas dat, ken för er eller ann. Skulle han störa mitt inkognito, så måste j:g Bensstlemna min paviljong. — Ni är musikalisk, förmodar jeg ? pHverföre förmodar ni det, sernore? frågade Robert med all neivetet, som för tillfället :03 i han: makt. Jag har glsat dettD oe os Jag beatänner jeg är pessloneradt kör I pero spelning, ceh skall gensst ka: e mig ett Inskument. Deat är hvad jag önskade tela med er omp, a bröt frustimrat. Bed sernor Moseto skicka oct i eirument hit; och det måste komma medan jeg osynlig — under det jag stinger in mg i mint hur Och ru ännu ett vilkor: jeg skall uppgifta för en melodi, hvilken ni icke tår Spela — endast ev. Men utom den skulle jag gerna höra er spela bvac oi behagar. Endast en melodi får Pi icke spöls hvilken pi kanhända bändolsevis kunde komma på och derigenom öka min fara. Det är en väl känd eleg!sk komposition, ksilad Webers sista ackorder. Dessa vilkor vlil jag på det punttilgaste upp. fylla. Ni har hedrat mig med ert tförtroerde — je skall veta uppskatta det, och hoppas visa mig det värdlg. Han yttrade de sista orden med ot sjelf. medvetande af sitt rena bjerta, som ingalunda undgicx det unga fruntimret. Mitt förtroende försäkrar er, alt jag är åerom öt. voriygad på förhand, svarade hon med ett uttryck