Aftonbladet – 25 juli 1848, sida 2

jande märkliga motion om en genomgripande förändring af tulltaxan: I betraktande deraf att, under afvaktande af definitif ombildning af Tysklands invecklade statsekonomiska förhållanden, den lid ofelbart skulle förrinna, inom hvilken ännu hjelp kan anskaffas, besluter nationalförsamlingen: Anda till införande af ny tullag för hela Tyskland, samt från och med d. 4 Sept. 4848, upphör uti alla Tysklands stater och tullföreningar, införseltull att erläggas för efterskrifne artiklar, vid deras import från utlandet, genom upphäfvande af hittills gällande tulltariffer. Härefter följer de efter skyddtullsystemet upprättade, utomordentligt höga tariffbestämmelser. UNGERN. Efter National-Zeitung meddela vi följande högst intressanta och upplysande korrespondensartikel från Pesth, daterad den 44 Juli. De flesta härvarande korrespondenter för Wienertidningarne och andra utländska blåd äro, i sanning, rätt underliga kristna! De lefva icke med folket, förstå jemt upp så pass mycket af ungerska språket att de i nödfall kunna svärja ett: Teremtette! De hafva ingen sufflör på deputeradebänkarne, utan irra, dagen i ända, omkring på kaffehusen, lyssna på politiska kannstöpare, och göra sig till godo deras ytliga fraser. Dessa herrar hafva ingen aning om det kolossala nät, som den romersktkatolska kyrkan söker utspänna för defromma ungerska bjärnorna. Presterna märka att deras sista stund har slagit, att man vill indraga de feta klostergodsen, och att man icke längre är sinnad att låta fördröna skolungdomen, under deras heliga händer. De bafva också derföre ingen lugn natt mer, sedan lutheranen, greken, ja till och med juden ställes i jemnbredd med katoliken, och kan bygga sig en kyrka utan omsvep, samt låta klockorna ljuda, om han så finner för godt. Presterna fanatisera derföre folket uti byarna, och gjuta gift och galla i dess sinnesstämning för det hedniska ministeriet. Fosterlandet brinner, och man må: sle ljuta olja i lågorna, ty detta är krisvligt, samt för Gud välbehagligt, och dylika räddande sprutmästare bar Rom, från urminnes tider förstått att anställa vid sina eldsläckningsanstalter. — Må man icke undra deröfver att den trotsige banen plötsligt låter blåsa till återtåg. Fruktar han måhända för de 200,000 soldater, som Ungern vill ställa i fält? Nej, Jellachich vet ganska väl att en armå icke framstår ur den toma handen, och att miilioner icke stampas fram ur marken, om ej Sinn och Rothschild räcka en bjelpsam hand. Utomdess kan äfven banen, om han har lust, förfoga öfver en stor, stridbar armt, och har sannolikt äfven ryska trumf på handen. Saken hänger helt enkelt så tillhopa, att vår ministerpresident Bathyanyi har talat ett ord i förtroende med den presumtive thronföljaren, hufvudet för wienerkamarillan. Han har, måhända mera lörblommeract än jag återgifver det, yttrat sig uogefär så här: Kejserliga höghet! den ungerska kronan skall för er och edra arfvingar vara oåterkalleligt förlorad, om ej allerhögstdepsamme antyder Jellachich, att han inom så och så många timmar....! -Oeh hans kejserliga böghet Frans Karl af Habsburg, som hela sitt lif igenom varit from och rältrogen, sände äfven i denna svåra stund brinnande böner till den belige Nepomutk, Svatopluk eller Czernobug, och se der! de rådde honom att stilla ovädret i Ungern. — Säkert bade ministåren blifvit störtad af tiksständerna, om den cj ställt sig under Kossuths beskydd. Han, finansministerp, är regeriogens egentlige chef, är den ungerske diktatorn, om pi så vill, fastän han i går yttrade: Gud bevare oss för en diktatur; jag vill icke vara diktator!s — Och dock, hade ej nationalförsamlipgen teviljat 200,000 soldater och 40 reiljoner gulden, som han äskade, då skulle icke vår Herre hafva längre bevarat honom för diktaturen! Uti en annan skrifvelse från Pest heter det: Vårt ministerium har, medelst ryska sändebudet vid österrikiska hofvet, ställt en nöt till kabinettet i Petersburg, hyaruti begäres förklaring öfver truppsammandragningarne vid Pruth. Ryska regeringen gaf härpå ett undvikande svar och häntydde på det jäsande tillståndet i Donaufurstendömena, men förklarade för öfrigt sig vilja förblifya i vänskapligt förhållande till Unpgern, så länge ej af detsamma krigsrustningar företagas emot Ryssland. Öfverbefälhafvaren för de ungerska stridskrafterna i banatet, general Bechthold, har beviljat serbianske insturgenterna ett nytt vapenstillestånd på 40 dagar. Ministeriet har imedlertid afsändt order till kommendanten i Peterwardein, Hrabowsky, att börja upprorets bekämpande med största eftertryck. Imedlertid bafva insurgenterna, under värt ministeriums långa rådplägningar med hofyet i Innsbruck, vunnit tid att samla en ansenlig styrka. De sednaste underrättelserna från Gross-Burkerck tala om ännu ett 6:te läger af insurgenter vid Ferdinandsdo:ff. Upprorcts hela styrka torde uppgå till mer än 30,000 man. I Carlovitz har en ny nationalkongress af upproriska sammanträdt. Enligt berättelse från Agram af den 44 hade bancen, efter ankomsten af en kurir från Slavonien, skyndsamt afrest dit. Ungerns rustningar vid de croatiska gränserna fortsättas; från alla sidor dragas gränstrupperna till Agram, BrSOXTSBYL