Aftonbladet – 25 juli 1848, sida 2

SG GRN SD O FLOOR er ett ord om saken, i fall dr Thorfin icke hade förekommit mig. JI:g kommer såsom en vän till er; till en man, som blifvit oss högligen rekommenderad af våra affårsvänner i Europa. Men mot hvilken framtid rusar ni? hvilken väg går ni! Hvart skola edra åtgärder leda? Till fästningen Do-Vilganhon; till Rio Grandes patrioter; och till slut till att glädjelöst lifs elände.n Jag förstår er, br Vernon, svarade Hinango lågt och allvarsamt. Jag tackar er för ert varma deltagande. Hvad min väg vidkommer, så är den, såsom hvarje menniskas syften och företag, bestämd al mitt inre, och är en Oovilkorlig följd af min öfvertygelse, af mina begrepp och mitt sjellmedvetande såsom menniska. Ni fruktar för min ställning; fördöm mig då; men som affärsman. Säg mig, att jag handlar uppenbart mot mitt eget intresse, — att jag försakar mina anspråk på jordisk lycka och frid, på husligt lif och åtnjutandet af allt jordiskt godt; men bryt icke stafven öfver mig som menniska, derföra att nl icke kan betrakta mig ur någon annan synpunkt. Döm med klarhet menniskan i mig. Jag högaktar den, ehuru jag icke kan begripa den svarade Vernon. Jag tänker på er förra ställDing i rysk tjenst, och vet, att ni nu kunde hafva kommenderat en fregatt, om Di stadnat qvar. Jag vet att ni har uppoffrat er för Polackarnes sak, och att ni nu uppottrar er för Italiens och Sydamerikas; men hvad skall ert öde blifva? Hoppas eller tror ni verkligen, att ni skall upplefva krisen af vår tids politiska jäsning? Väntar ni att före er död se resultatet af edra ansträngningar och bemödanden förverkligadt ? Nej! sverada Hinango i en bestämd top. I underjordiska fängelsers dystra enslighet har jag, under de långa sömnlösa nätterna, öfverblickat folkens historia, så vidt hon genom deras tideböcker år oss bekant. Jag har såsom menniska gjort mig reda för min ställning till menniskoslågtet, och jag insåg snart att folkens utveckling från slafveri, till öppen strid för frihet och nationalitet, icke varit ett kort menniskolits verk: Men det oaktaut bar idsn om frihst, om framskridande och förädling, blifvit öfrerflyttad från det ena tidehvarfvet till det andra genom individer, som härtill känt sig kallade: Med deras sjelflmedvetande har äfven deras inre