Aftonbladet – 25 juli 1848, sida 2

Fra Fjeld og Dal, fra Strand og Skove Med freidig Sang vi droge ud, Hvorhelst det går på Land, på Vove, Vi fölge glad vor Konges Bud. Ja Ham af Hjertet vi frembäre Vor Tak, at vi fik komme med, Thi det vor Lyst skal altid vere At stå med Svensken i Geled. Og nu med Svenske Brödre sammer Mens Sjelen höit till Fryd er stemt, For krigersk Dont og krigersk Gammen Vort Hjertes Tak vi ei har glemt. Hver Svensk, hver Norsk da Glasset heve, Höit til en ägte Skandisk Skål: Vår Kung, Vor Konge länge leve, Det er vort Hjertes Fälledsmål; äfvensom till H. K. H. Kronprinsen, Fördelningens che: . En Leder vi fik på vor Krigerfärd, En Mester, som kunde os läre, Det ligger i Atten, Han skal bli värd At anföre Skandiens Häre. Ja hör det derhjemme på Fjeld og Strand: Vor egen Kronprinds os förer an. Han leder oss Alle, og hver isär, Han sparer ei Tid eller Möie. Hver enkelt Soldat Han i Hjertet bär, Han seer dem hver enkelt i Öie. Han seer sit Billed deri med Lyst. Nu står det fast i hver Normands Bryst; samt slutligen 1ill Svenska Armöen, hvars skål i ett varmt och bjertligt tal föreslogs af öfverste Mansbach, som på ett särdeles lyckligt sätt framhöll det för Norden och Föreningen så betydelsefulla i att båda armåerne med så mycken sann broderlighet räckt hvarandra handen, och den ädla täflan som inom dem och folken gjort sig gällande för att skynda till kampen för Konung och Fosterland. Vi beklaga att ej hafva kunnat uppteckna den lycklige talarens ord, som mäktigt anslogo de närvarande och som besvarades af kraftiga hurrarop. Sedan general Cederström, som genom en omsorgsfull opartiskhet för båda armekorpserne lyckats tillvinna sig allas odelade högsktning och tillgifvenhet, i Svenska. armeens namn tackat bröderne från andra sidan fjällen, föreslog Kronprinsen, under ett stormande jubel, en skål för Föreningen, de båda Armeerne och sednare äfven för högste befälhafvarne, general Cederström och brigadchefen general Lowzow. I Pavillonerne intogs en väl arrangerad aftonmåltid, under det regementernes musikkorpser, fördelade på särskildta ställen i den med kulörta lampor upplysta trädgården, utförde valda stycken. — Dagen hade varit regnig, men mot aftonen uppklarnade luften, och långt ut på natten fortsattes den glada broderfesten, som säkert i hvarje af deltagarnes minne länge skall fortlefva som ett bevis på den vackra och sannt fostbroderliga anda, som alltid varit rådande inom de båda armåekorpserne, och som bäst uttrycktesi sången till Svenska srmeen: Vor Konges tvende Lande er, naar det gjelder, eet: Vi hörte Krigens Torden, Den rulled op mod Nord Og trued Fädrejorden, Da löd vor Konges Ord: Kom mine Svenske Helte, Kom Norske Gutter ned Til Öresund og Belte At vogte Skandiens Fred. Og belligt blev vort Stevne For Nordens Broderpagt, Thi förste Gang at nävne For fälleds Arne Yagt Her Svensk med Norsk sees stande; Så hver kan vide ret: Vor Konges tvende Lande, Er, når det gjelder, eet. J Hånden först os böde, Tag her vor Hånd igjen, Mens Hjerter Hjerter .möde, Til trofast Håndslag hen: Det Håndslag har en Stemme Som går til Hjemmets Kyst, Og Norge skal den gjemme Dybt i sit Klippebryst.