Aftonbladet – 24 juli 1848, sida 3

licke lemnar oss den rätt i representationen som vi nu äga. Jag vill derföre förlita mig på Utskottets omdöme och bar för detsamma den aktning, att om : berörde förslag icke varit nyttigt, detsamma icke blifvit af utskottet tillstyrkt. Bengt Gudmundssons förslag i afseende på kam-l marens bildning anser jag visserligen hafva företrädet, men då endast vårt stånds ledamöter inom utskottet röstat för samma förslags antagande, lärer väl föga framgång åt detsamma vara att hoppas. Med anledning af allt dett:, tror jag det blifver bäst attifrågavarande förslsg må hvila till grundlagsenlig bebandling, då dessutom ståndsbröderne Anders Ericson och Sahlström, hvilka varit ledamöter i den för representationens ombildning nedsatta kommitteu och af hvilka den sednare sjelf inlemnat ett förslag, stödt på mera liberala och vida bättre grunder, icke haft något egentligt emot ifrågavarande förslags hvilande till nästa riksdag. Om saken kan så bedrifvas, att frågan kommit till förstärkt konstitutionsutskott och der blir afslagrn, torde detsamma få uppbära förebråelser för en slik åtgärd såsom förhastad, hälst det tillkommer hela nationen att denna fråga pröfva. Med hänsigt till den ställning som borgareoch bondeståndets medlemmar i konsiitu!ionsuskottet hade till de öfrige ståndeps ledamö:er, hvilka ut :slutande byllade klessvalen, så var det en vinst att Kongl. Maj:ts proposition emellankom, hvarigenom någon jemkning emellan de fsra ståndens intresse kunde tillvägabringas. Kongl. Maj:ts förslag erkänner nemligen principen af allmänna val, hvilket, om det af medstånden antages, utgör en eftergift i deras rättigheter, och de skäl, som förre talmannen Avde:s Ericsson uttalat för förslagets antagande, för att derigenom komma till något bättre, måste jag erkänna vara grundade. Hvad allmänheten, och mina kommittenter synnerligast rättvisligen i denna fråga fordrat, måste äfven vara min mening, på det jag icke måtte beskyllas oriktigt hafva fört deras talan. Vid riksdagsmannavalet i min hemort, der icke mindre än 30 elektorer voro tillsammans, inhemtade jag deras tanke i denna fråga, och vill omnämna det sista samtal jag hade med elektorerna, på det de må finna, att jag uttalar deras mening och vidhåller den, äfven om den skulle stå i strid med pluralitetens äsigter. De f.rmente, att representationsfrågan borde handhafyas med varsamhet, och att förslag, hvarpå man borde ingå, skulle vara bygdt på allmänna val, med en lämplig valcensus och närma sig 4840 års representationsförslag eller norrska Storthingslagen. I händelse att tvåkammarsystemet, som troligtvis skulle komma i fråga, skulle söka göra sig gällande, borde dervid tillses, att regeringen icke komme att för mycket inverka vid den öfre kammarens bildande och att mindre afseende borde fästas vid l-damöternas i nämnde kammare rang, börd eller andra fördelar, utan fast mera på deras fosterlandskärlek och det nit de visat för folkets väl i allmänhet. Dessa åsigter, hvilka elektorerna från den ort jag representerar cenhälligt yttrade, såsom deras gemensamma tanka, vill och skall jag biträda; så mycket hellre, som deita Ståod vid sistliden riksdag biföll 4840 års förslag. Detta åberopade förslag samt norrska grundlagen, för bvars innehäll jag noga gjort mig redo, stadga det förra för valsätten den inskränkning, att sådan rätt icke skulle tillkomma andra än dem, som antingen äga eller såsom boställsinnehafvare besitta fast egendom å landet eller i stad, på 5 år arrenderat fastighet på landet till 1000 rdr värde eller skatta för inkomst af miost 200 rdr, och äga ordinarie tjenst med ständig lön. Uti famma förslag var äfven vid valen till elektor röstskalan graderad till ,oo:dels röst såsom minimum och 6 röster såsom maximum. Embetsoch tjenstemännen tillades en hel röst och i afseende på representationens sammansättning skulle densamma bildas på 2 kamrar, den ena vald för en riksdag och den andra för trenne riksdagar med ombyte af ledamöter till en tredjedel vid hvarje. Norges grundlag deremot innefattar, att de icke skola äga valrätt, hvilka icke fylt 235 år, som icke varit eller äro embetsmän, eller på landet äga eller under mera än 3 år arrenderat, i mantal satt jord, eller äro köpstadsborgare, eller i stad eller köping äga hus, gård eller tomt, till minst 4200 rdrs värde. Med hänsigt till allt detta synes, att något maximum och minimum måste finnas, ty med-tånden skola eljest aldrig blifva belåtna. Jag hade derfire trott, att jag uteslutande borde hålla mig till Bengt Gudmundssons förslag, men i följd af hvad här blifvit yttradt börjar jag tveka, emedan jag nogsamt finner att detsamma icke kan vinna framgång. Imediertid vill jag vidblifra detsamma intill dess jag får höra om talmannen kan lemha proposition på återremiss, och hoppas jag, att Ståndets talman, med biträde af hr sekreteraren, skall framställa en sådan proposition, att vi blifya belåtna. Sven Heurlin från Kronobergs lån, som förut yttrat sin tanka i saken, ansåg det vara besynnerligt, att vice talmannen och f. talm. ÅA. Ericsson kunde tillstyrka antagandet sf ett förslag, som de möjligen nästa riksdag tänka afslå. Han trodde egentligen skälet vara mera en följd af underdånig lydnad, än af medborgerlig pligtkänsla. På samma sätt hade Konstitutionsutskottet gjort, och han ansåg detta vara barnsligt. I anledning af åberopandet af ett Konstitutions-utskottets svar vid 1828 —30 årens riksdag, då en talman vägrat proposition, sade Heurlin, att man nog vet en stor makt ligger i talmannens händer; men att vägran af proposition -hufvudsakligen skett hos de så kallade första stånden, der man så till sägandes vändt ut och in på grundlagens klara bud och föreskrifter. Han anförde ett motstycke, nemligen att den nuvarande talmannen i ståndet vid förra riksdagen lemnat proposition på återhänvisande till utskottet af en alldeles likartad fråga som denna, eller en af Kongl. Mej:t föreslagen grundlagsförändring. Om man vill handla konseqvent, kunde säledes ej heller nu proposition vägras. Han ansåg det vara ett förhastadt löfte af en värd talare, att man vid nästa riksdag kunde vidtaga stora förändringar, blott förslaget nu antogs, ty då kunde blott med ja eller nej derom röstas. Han önskade, att herr Billströms och Bengt Gudmundssons reservationer måtte blifva hänvisade till Konstitutionsutskottet såsom ståndets gemensamma tankar, och uppläste de grundlagsparagrafer (8 56 Reg. formen och 45 samt 55 Riksdagsordningen, hvarpå han grundade sin åsigt, att hänvisning af Ståndets gemensamma tankar måste ega rum. ehuru han nog visste, att al närvarande Konstitutionsutskott någon ändring i liberal syftning icke var att hoppas; o. s. V. Christen Andersson från Skåne med flera af ståndets ledamöter hördes häri instämma. pd (Slutet följer.) RATTEGÅNGS OCH POLISSAKER. Enligt Kongl. Maj:ts utslag den 49 dennes afstraffades sistlidne fredag vid Träsktorget förre fästningsfången Gustaf Reinhold Rosenvall med 40 par spö; han undergick i går uppenbar kyrkoplikt. rr TN EES I IDAE