Aftonbladet – 22 juli 1848, sida 3

fördelningen. Det är en så genomgripande och prisvärd förändring, att man åtminstone borde visa den aktning, att låta förslaget hvila till nästa riksdag. Att låta detsamma hvila, skadar icke, sådant skall bättra saken; Det nationella och demokrati ska skall alltmer görasig gällande; skall med hvarje år blifva starkare och med tiden skola de tvenne hufvudprinciper, nemligen sjelfskrifvenhetens och ståndsfördelningens försvinnande, som i detta förslag uttalat sig, blifva allt mera rådande. De tvenne första stånden skola dervid blifva vana och slutligen dermed förlika sig. Vid öfverläggningen i utskottet voro alla ledamöter af Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet af den tanka, att klassvalen voro de ändamålsenligaste och bästa; men tvenne ledamöter af hvardera utaf nämnde ständ gåfvo slutligen vika och förklarade, att klokheten bjöd att det Kongl. förslaget blefve hvilande till nästa riksdag. Man kan således finna hvilka förboppningar man för närvarande kan hafva, men af framtiden hoppas jag mer rättvisa. För att söka bibehålla de hufvudprinciper Kongl. Maj:ts förslag innehåller, tror äfven jag klokheten bjuder, att man låter berörde förslag hvila till grundlagsenlig hehapdling, på det nationen må få tillfalle att bedöma detsamma. De förändringar i detalj, hvilka kunna vara af nöden, blifva då lättare att jemka tillsammans. De anmärkningar medbrodren Sahlström nu gjort äro poiitiskt kloka, och om dessa grundade förändringar kunde vinnas, vore jag fullt beläten. Jag fruktar dock, att de icke kunna komma från ståndet, som dess gemensamma tanke, emedan jag tviflar att talmannen derpå kan lemna proposition; men jag hemställer till brodren Sahlström, att han ville inlemna sitt förslag till Konstitutionsutskottet för att söka få det som ett alternativt förslag hvilande. Detta är, efter min åsigt, det enda möjliga, ty man kunde då få se hvad medgång berörde förslag vunne hos medstånden, och i allt fall hade man Kong!. Maj:ts förslag qyar. Mina skäl till bifall af den Kongl. propositionen har jag nu framlagt, ehuru jag derföre får förklara att jag icke dermed är fullt belåten. Den ger för stora rättigheter åt förmögenheten och lärdomen. Dessa veta nog att skaffa sig makt, utan att tillfälle dertill skall vara dem inrymdt i grundlagen; och skaffa sig lärdomens och vetenskapens idkare endast förtoende, blifva de ändock af folket vid valen ihågkomna. Ehuru man icke kan vara till fullo belåten med den Kongl. propos tionen, anser jag den ändock vara sådan, att den förtjenar att tänkas på. F. v. talmannen Per Eriksson och Anders Johansson från Wermland instämde. Johannes Andersson från Skaraborgs län: Sedan jag begärde ordet, hafva de flesta talare redan uttryckt de tankar jag i ämnet hyser. Jag kunde således inskränka mig till att blott med dem instämma; men jag vill dock tillägga några ord. Ingen har afprutadt och oförändradt förordat ifrågavarande förslag, men ändock torde detsamma, enligt grundlagens bud, komma att till nästa riksdag få hvila. Om jag finge välja emellan nu if.ågasatta förslag, skulle jag vilja vända mig till det af ståndsbrodren Sahlström framställda. Detsamma tror jag skulle vinna bifall af medständen och hafva en viss sympali hos regeringen: Jag vill dermed icke underkänna Bengt Gudmundssons förslag, men ämnets utomordentliga vigt kräfver, att man noga: betänker hvad man kan hoppas att på en lugn väg; få igenom. I Om grundlagens bud hindrar återremiss af ifrågavarande memorial, kan det väl icke hindra att ett annat förslag i bredd med det nu ifrågasatta kan väckas och pröfvas. Jag uppmanar hvar och en att efter moget öfvervägande gifva tillkänna hvad man i detta fall kan hafva att ätgöra. Endast på en flygtig stund hörde jag brodren Sablströms förslag uppläsas. Jag önskar att höra detsamma ännu en gång, och om brodren Sahlström ånyo uppläser förslaget, dertill jag honom uppmanar, så är jag viss att flera röster inom detta stånd skola höja sig för detsamma, såsom det mest verkställbara. Erik Andersson från Skaraborgs län instämde. Andreas Bengtson från Jönköpings län skriftligen : Sedan konstitutionsutskottet till grundlagsenlig behandling antagit Kongl. Maj:ts nådiga proposition om en förändrad representation, och dens:mma således enligt grundlagarne blifver hvilande till nästa riksdag, utan att deröfver vid denna riksdag kan af Rikets Ständer definitift beslutas, föranlåtes likväl hvarje medlem af representationen att deröfver fälla det omdöme han anser nödvänd:gt. Detta omdöme må gälla hvad det kan; men åsigten i saken kan likväl icke underlåta att blifva uppenbar äfven för den mindre tänkande: Att dölja en öfvertygelse skulle vara att ej offeaotliggöra de åsigler maa ägde i denna stora fråga, en aftidens största hufyudfrågor, och kan denna åsigt så mycket mindre utedlifva, som den utgör ett vigtigt föremål för hvarje representants karakter och omdöme. Redan vid sista riksdag uttalade jag mina åsigter i denna sak, samt vidhöll dem i sista stunpen, oaktadt en stor del af ståndet ändrade tänkesätt. Jag kommer äfven nu att gilla det utkast till representationsombildning, ståndsbrodren Bengt Gudmundsson framlagt, samt förklarar detsamma hafva företräde framför den Kongl. propositionen i många vigtiga delar. Min åsigt är således den, att om icke representationen, den må kallas klasseller samfäld, blir bygd på naturliga och förnuftiga grunder, jag aldrig kan lemoa min röst till en så genomgripande förändriog, Antager man klassvalsprincipen, bör man alltid tillse att de klasser som äga största jordförmögenheten, utgöra största skattbidragen till staten samt utgöra dessutom den största folkmängden, får en derefter lämpad behörig rätt. Går man derefter till samfälta valprincipen, måste man äfven der tillse att icke några för stora streck blifva uppdragne emellan de fattigare och de förmögnare, ty äfven i detta fall är man inne på klasvalsprincipen och denna klassvalsprincip är farligare än den förra, emedan den medför den vådan, att om förmögenhet och penningeintresset skullej vinna en vidsträcktare representatioosrätt, den skulle ——— nn MEK VIIRAT hennes disposition? Och hon är myn?ig? Hon ärj då icke så ung; och det kan men verkligen lätt se. Hon är icke längre ett barn. Men en katholik! AL fam mid bes mA R Km