Aftonbladet – 19 juli 1848, sida 2

helt och hållet i borgerskapets händer. Hvad ler nu beslutas, kommer tilläfventyrs att för n lång följd af år afgöra Danmarks och dess nnebyggares öden.n RR —— — I dag har åter gjorts ett försök till hållande ff ett extra ting i nya cellfängelsets domsal, med Wermdö och Danderyds skeppslager, men lika fåängt, som flera föregående, och af samma skäl. eler bristande fulltalighet hos nämnden för begge keppslagen. Såsom följd häraf måste åter ett par häktade personer förblifva så, till nästa extratingsörsök, hviiket utsattes till d. 28 Juli. Generaldirektören för fängelserna och arbetsinättningarne var vid tillfället närvarande. MUSIKALISKA AKADEMIEN. Detta konstinstitut bar i sednare tider väckt en alltför allmän uppmärksamhet, framkallat Itför mångahanda opinioner, för att ej förjena en belysning tid efter annan äfven gesom publicitetens organer. Vore denna inrättning blott en kunglig paradanstalt, eller blott ewt samfund af de mest yetydande inoch utländska artistiska autorieter, låge dess betydelse uteslutande i dess genskap af läroverk, eller vore dess onekligen er barmligt ringa statsanslag det enda hindret för utvecklandet af en kraftfullare verksamhet — då vore ock arten af dess brister lättare funnen, och medlen till deras afbjelpande låge troligen med detsamma närmare till hands. Men akademien uppträder på en gång i flera egenskaper, och måhända består dess väsendtligaste bristfällighet just uti det missförhåflande som råder mellan dem, och hvilket torde uppkommit genom det i flera hänseenden mindre illfredsställande sätt, bvarpå akalemien motsvarar sina serskilda bestämmelser. Man skall t. ex. vid anblicken af de många lysande namn, som pryda ledamotslistan i statskalendern, och då man känner det värde ledamotskapet eger isynnerhet för den utländske artisten — man skall då bilda sig ett helt annat begrepp om skademien, än då man kastar en blick på dess läroväsende, der 4 lärare gifva hvardera 4 lektionstimmar i veckan åt omkring 60 elever i hvarje termin! dock, måhända hafva dessa elever redan förut absolverat musikens elementer, och ämna nu tillegna sig en akademisk utbildning, gifva sitt spel den högre fulländningen, studera tonkonstens estetik och historia, lata inviga sig i teoriens och kompositionslärans högre mysterier — då ock akademien genom en afpassad inträdesexamen lärer betryggat sig för alla musikaliska abedavier? ack nej! tyvärr ingå de fleste elever just pyssnämde egenskap uti akademiens läroverk, hvilket derigenom egentligen endast blifvit en musikalisk elementarskola, i stället för den högre bildningsanstalt, som dess namn berättisar att vänta. På musikalisk estetik, historia m. m, är således ej att tänka, men bedröfligt är, alt ej ens en klass finnes för pianot, detta så oundgängliga instrument, icke heller för violoncellen och ännu mindre för blåsinstrumener. — Äfven i det yttre erbjuder akademien en föga glädjande anblick. Det samfund, som bland sig räknar så många betydande namn i den artistiska, litterära och embetsmannaverlden, som kallar konungen sin beskyddare, Jväljes i en lokal, der man finner flärdlösbetens dygd i blott alltför sikt mått. Uti akademiens förmak har man svårt att skönja något rörligt föremål utom vaktmästaren, och stora salen förenar hos sig de olika egenskaperna af sessionsrum, lärosal, bibliotek och arkiv samt — kapprum, och huru det till akademien donerade stora Mazerska biblioteket skall finna tak öfver hufvudet, är ej att räkna bland de lättlösta problemerna. Fordom var det imedlertid något bättre beställdt med akademiens herbergerande, och det har tillgått underligt nog med dess försättning i närvarande knappa skick. En gång hände nemligen, att en bekant bildhuggare fann akademiens dåvarande förmak passande till atelier åt sig, och efter vederbörlig anmälan af detta förhållande måste akademien maka åt sig och afstå sitt rum, hvilket bemälde artist ännu begagnar. Vid ett annat tillfälle åter hade en professor, bvars namn vi förgätit, tillställt en slöjdexposition i prins Gustafs palats, och då han gaf akademiens uppgång företrädet framför hvarje annan, så måste akademien, med afstående af densamma, utgrunda ett sält att utan besvärande af expositionen bereda de sina en möjlighet att inkomma i det euda rum, som då återstod den, sedan professorn äfven tagit dess sista förmak i besittning. Sluiligen begaf det sig sistl. vår, alt man improviserade en soldatkasern i det akademiska förmaket, till förmån för medlemmar af diverse regementen, under det att ledamöterna af koogl. akademien i nästa rum höllo sina bögtidliga rådplägningar — hva! man finner, att den gamla regeln cedant arma loge åtminstone ej lärer gälla för svenska konstinstituter. Man kan visserligen anse dylika lokala missöden för mindre maktpåliggande, men de sakna i intet fall sin rätt märkliga betydelse. Akademiens brister härröra dels från otillräckliga tillgångar, dels från orsaker, som ligga hos akademien sjelf. Dem af förstnämnda art bafva vi uti det ofvanstående i korthet sök! appgifva, och skola i frågan om läroverket ännu en gång återkomma dertill; hvad dem af sednare sag beträffar, vilja vi derom äfven yttra några ord.