Aftonbladet – 14 juli 1848, sida 2

lagstiftningen förminska och afskära tillfället till exportartiklars erhållande, hvaraf Sverige i alla fall bar så stor brist, i jemförelse med de flesta andra länder, och utan hvilka våra skeppsrederier icke kunna komma framåt. Redaktionen hade sjelfmant ämnat fästa uppmärksamheten på detta ämne och på nödvändigheten, att beslutet om exporttull på oijekakor icke må antagas af förstärkta statsutskottet, då vi fingo en ökad anledning dertill genom en framställning från egaren af det här i Stockholm befintliga oljeslageriet, som drifves med ångkraft, hr grosshandlaren Sommeljus. Hr Sommelii skrift innehåller åtskilliga faktiska upplysningar, hvilka äro af intresse och vigt för frågans bedömande. Vi låta den deirföre tala för sig sjelf, och införa den här nedan. De frösorter som vanligast användas till oljepressning äro rapps och linfrö. Vid oljans utpressning bildas af skal, hylsor, vextlim m.m. en massa som kallas oljekakor; dessa användas i allmänhet som foder åt kreatur. Linoljekakor anses i England för gödning af slagtboskap nära jemngoda med hvete; rappskakor användas der någongång som gödning för turnips, och ett tskedblad till ett matskedblad krossad rappskaka släppes då at såningsmachinen tillika med turnipsfröet i jorden. I Holland, Tyskland, Danmark m. m. nyttjas rappskakor endast till foder åt kreatur; här hafva ock en del possessionater, serdeles i dyra foderår, börjat använda dem, men klaga öfver att de ge smak åt mjölken. Oljekakor äro enligt nu gällande tulltaxa frie från utgående tull, men vid innevarande riksdag hafva 9:ne riksstånd beslutit att derå lägga den dryga tullen af 5 sk. bko pr It, som för rappskakor gör 25 å 32 procent och för linoljekakor 42 å 46 procent af deras värde i handel, som är för de förre 46 å 20 och för de sednare 32 å 42:V, sk. bko pr IE. Tullen motsvarar 32 sk. å4 rdr bko pr tunna frö; rapps ger mindre, linfrö mera oljekakor. Rapps och linfro draga endast 4 sk. bko pr t:a utgående tull. Värdet af det förra är vanligen ifrån bko rdr 42 till 20, till och med deröfver pr t:a i handel, linfröpriset varierar emellan rdr 9: 46 och 43 pr t:a efter olika qvalite och god skörd. Tvärt cmot bruket i alla länder skulle fabrikatet bli belagdt med flerdubbelt högre utgående tull än råämnet. Utgående tull å oljekakor skulle afbryta oljetillverkningen i Sverige och tvinga den att upphöra, hvarigenom den påräknade fodertillgången för ladugårdarna uteblifver. Oljekakor förbrukas eller användas här till ganska ringa del. Turnips odlas här på ganska få ställen och till gödsel bli oljekakor här alldeles för dyra och i vanliga år äfven till foder. Då enligt bilagde attest från tullkammaren i år blifvit exporterade . LI 23,924 lino!jekakor, hafya här på platsen tills dato sålts. . . . . — . s oo M 546. Af rappskakor äro exporterade . . . 48,124. och här på platsen tills dato sålde. . 3,940. Då spanmiål är tulifri till utförsel är ock mjöl detsamma och då den förra belägges med utgående tull, träffar denne isamma proportion det sednare. socker och tobak lemnas betydliga exportpremier och likväl äro båda blott förädling af utländske råämnen, men icke fabrikater af inländIske, såsom ol!jekakor. Sedan denna tid förlidet år äro cirka 14,000 t:r frö upparbetade vid oljeslageriet i Stockholm och i år hyvarken är eller blir en tunna importerad. Råäimnet malm är förbjudet till utförsel, men å fabrikatet jern är exporttullen nyligen nedsatt. Jag har egnat 14 ärs möda och uppoffringar på införande af en förbättrad produktion af rapps och linolja i Stockho:m. Tvänne gånger har jag med oerhörda uppoffringar måst kassera och ombygga hela min fabrik, till följe af oriktig ledning vid anJäggandet. Fyra gånger har jag geromgått eldsvåda. I Flera maschiner, som jag här i landet låtit göra, hafva misslyckats. Bet nuvarande maschincriet och verkmästaren hafva med stora uppoffringar och resor införskrifvits från England. Först sedan 4845 lefter min hemkomst från England har företaget börjat bära sig; jag är nu kommen i ställving, att jag börjat kunnå hemta ersättning för de stora deipenser jag mest med lånta penningar utfört. Jag lefde lugn i förtröstan på det lilla skydd för min fabrikation, som ansågs tillförsäkradt genom Kongl. Maj:ts nådiga proposition till tullreglering, der inkommande tullen å linoch rappsolja bibehölls ungefär vid byad den förut varit; genom den pu gjorde tullnedsättningen å oljor förlorar jag rdr å 8000 om äret deiigenom, att jag måste nedsätta mina priser i förhållande till de utländska. Jag har förr aldrig sökt eller erhållit någon sort fördel el ler skydd och bar icke heller nu ansett det tillständigt att besvära högl. ständerne eller bevillningsutskottet med några önskningar eller promemorior, i det kopp, att sådane skul!e infordras, lifall de vore nödvändiga; men mina förhoppningar äro nu på branten att slå felt, om utskottets förslag att pålägga 5 sk. pr I exporttull å ojekakor sätter ej allenast mig iförlust afallt hvad jag äger, då anläggningen kostar cirka rdr 100,000 bko, utan beröfvar tillika mina fordringsägare allt hvad de i förlitande på gållande författningar för en nyttig näring förskjutit. Utgående tullen 35 sk. pr I oljekakor skulle å min tillverkning göra bko rdr 10 å 12,000 om året, som den ej kan bära. Jag är öfvertygad, att ingen medlem af rikets ständer velat byarken min eller fabrikationens ofärd, men att hela den ifrågavarande exporttullen på oljekahor tillkemmit af ett misstag, att man t. ex. ansett linoljekakor användas såsom gödning, då de endast användas såsom foder. Häromkring Stockholm, der det mesta fodret användes för mjölkkor, äro rappskakor oanvändbara, emedan de gifva osmak åt både mjölk och smör; de utgå derföre till England mest till foder åt hästar och slagtboskap. Stockholm i Juni 4848. G. Sommelius. RIESDAGERN. I Ridderskapet och Adelns plenum i går afton slutades föredragningen af Ekonomiutskottets betänkande JV 96, om förändrad reglering af pregta aflöäninaAreltt mm AA